Saabs gamla industripress på 3 000 ton – nu kan den bli din!
Saabs gamla maskiner auktioneras ut Flera seriösa bud ”De kan ju tjäna några kronor på det”
Publicerad 2010-01-27, 12:00 Uppdaterad 2015-02-09, 11:23
DA-ANALYS I dag kom Victor Muller till Trollhättan som Saabs räddare och nye ägare. I dag börjar ett nytt kapitel för Saab. Framtiden är här med både möjligheter och risker.
Victor Muller och Spyker går in i Saab med förhållandevis ganska lite kapital. 500 miljoner kronor i kontanter. Småslantar för en modern bilfabrik.
Resten av köpeskillingen – 2,3 miljarder kronor – får General Motors i form av dels kontanter ur kassan, dels preferensaktier. De senare fungerar som ett lån. GM tar betalt för redan genomförda investeringar. Pengarna återbetalas med ränta. Och de pengarna är GM garanterade vid en eventuell konkurs.
GM har sett till att skaffa sig hängslen och livrem. Att lilla Saab nu tas över av ännu mindre Spyker är förstås en chansning.
För Saab väntar en ovan men spännande resa från att vara ett halvt bortglömt och misshandlat dotterbolag till att bli ett spetsbolag. En omställning som borde väcka drömmar i Trollhättan.
Möjligheterna finns, även om det blir oerhört tufft. Detta måste till:
1. Säljorganisationen: Bilarna måste kunna säljas. Att tillhöra en stor säljorganisation garanterar inte automatiskt fler sålda bilar. GM misslyckades kapitalt med att öka Saabs försäljning i USA. Saabs toppår på den amerikanska marknaden är fortfarande från 1986 då Saab ännu var svenskägt. Viktigast för Saab är att de måste hitta de marknader där de kan ta betalt för bilen.
2. Affärsplanen: Den är noggrant granskad och bedöms som hållbar. Återstår att den kan följas och att bilarna levereras och utvecklas i den takt som planen anger. Då blir Saab lönsamt vid en produktion på 100 000 bilar om året. 2007 tillverkades över 130 000 och den årstakten höll man fram till utbrottet av finanskrisen.
3. Teknologin: Saab måste befinna sig i den tekniska framkanten, bland annat när det gäller hybrider, ny batteriteknik med mera. Tar man in mer av avancerad teknik i bilarna – då kan man också ta bättre betalt.
4. Varumärket: En av Saabs främsta tillgångar solkades ner av samarbetet med Opel. Många trogna och tidigare lojala kunder flydde Saab när de tyckte att det var för mycket Opel under huven. Som eget bolag har Saab chansen att stärka varumärket.
5. Nyanställningar: I dag är bemanningen på minimal nivå. Det går inte att leverera bilar enligt affärsplanen med den bemanningen. Saab måste nyanställa, minst 500 personer, för att takta upp produktionen.
Men det finns naturligtvis ett otal risker. Här är några:
1. Förseningar: Affärsplanen försenas. Saab får inte ut modellerna i tid. Eller att utvecklingen stannar av. Då riskeras hela upplägget.
2. Försäljningen: Bilarna säljer inte tillräckligt. Saab kommer inte upp i de nödvändiga volymerna och blir därmed inte heller lönsamt.
3. Kostnader: Risken finns alltid att kostnaderna drar i väg. Att utveckla nya modeller kostar pengar. Priser på de nödvändiga inköpen kan stiga.
4. Samarbete: Företaget får inte till något samarbete med andra bilföretag. Saab behöver bygga allianser. Om Saab anser sig behöva vassa BMW-motorer i sina bilar, men om BMW inte vill leverera?
5. Underleverantörerna: Saab behöver utveckla nya modeller i ett långsiktigt, förtroendefullt samarbete med underleverantörerna. Dessa tar över allt mer av utvecklingsarbetet inom bilindustrin och biltillverkarna behöver ett starkt nätverk av partners. Får Saab rätt partners?
Frågorna är många. Några av dem fick säkert Victor Muller svara på när han mötte personalen på Innovatum i Trollhättan.
Om några år vet vi svaren.