Skuggsamhället är livsfarligtDen växande arbetslivskriminaliteten hotar både marknadsekonomin och människovärdet, skriver Helle Klein.

”När maken föreslog fjällvandrarryggsäck slog jag bakut. Jag ville anlända till en ny stad med stil”Anneli Jordahl om att ta tåget.

Det blev så rätt, det blev så fel

Krönika januari 2011

Våra viktigaste gränser heter Danmark och Norge. Finlands heter Ryssland. Stor skillnad. I synnerhet på den tiden när Ryssland ville göra Finland till en av sina många öststater. Finlands motstånd känner vi till, och Finlands hårt förvärvade frihet.

I Gdansk påminns jag om hur snabbt vi skriver historia. Där ligger det berömda Leninvarvet, 15 000 anställda under kommunisttiden. Det var här elektrikern Lech Walesa fick i gång den berömda strejken 1980, som ledde till den fria fackförenings- och demokratirörelsen ”Solidaritet” – och den polska kommunismens kollaps nio år senare.

Hur min familj satt framför teven, hur vi höll andan, där i Skåne, på andra sidan havet. Skulle denne man av folket välta en kommunistisk regering? Som vi jublade när det hände. Därefter, dominoeffekten, kommunismens upplösning i land efter land. Ungern, Tjeckoslovakien, Estland, Lettland, Litauen … Berlinmuren hackades sönder. Nyss och så länge sedan. Från planekonomi till marknadsekonomi. Kranarna i Gdansk är idag en kulturarvsfråga.

På universitetet möter jag unga som läser svensk litteratur. Lärarna som visar mig området var små barn när brödköerna var långa, bensinen, plastkassen och toalettpapperet åtråvärda lyxvaror. En visumansökan tog ett dygn. Passkontrollerna för oss turister tog timmar, i tullen tungt beväpnade vakter, obehaglig stämning.

Frågar, vad är det bästa med Polen i dag? Friheten, det omedelbara svaret. Vi får resa, vi får starta ett företag, vi kan påverka vår livssituation. Svårt för mig som svensk att förstå, vaddå inte resa?

Promenerar i sträng kyla. Husen uppbyggda efter krigets bombningar, plundringar och bränder i samma stil som före kriget. Det är som att spatsera i sent 1800-tal. Helt nya stadsdelar finns också. ”Efter 1989” kallar lärarna sitt liv. Deras barn minns inte tiden före 1989, men de berättar om brödet, det byråkratiska krånglet.
Jag går ut på träpiren i Sopot – Europas längsta. Snöskimrande sanddyner, iskristaller i luften. Det grymma Östeuropa känns sannerligen avlägset.

Gdansk ockuperas av sovjetiska styrkor, Gdansks befolkning flyr, deporteras eller dödas, 1950 levde 285 000 tyska danzigbor i exil.
Svårt att fatta.

Liksom att kommunismen tvingade så många människor i så många länder på knä.

Kommunismens fall medförde frihet – ja! Men också svårigheter. Länderna hamnade på u-landsnivå, människor gick under, tvingades nu att spara pengar för barnens skolor, sjukvård och ålderdomen. Att ställa om till kapitalisttemperatur, inte så lätt som det kan verka. För på Gdansks gator – samma tiggare, i samma minusgrader, här som där – tvingade ner på knä.

Det är detta jag inte kan förstå när allt annat verkar vara på så rätt väg och både turismen och demokratin är på frammarsch i hela Östeuropa. Med vilken rätt ska människor någonsin tvingas ner på knä, frysa, svälta, dö, oavsett vad det politiska systemet kallas?

Susanna Alakoski

Läs mer från Dagens Arbete:

”Hårdför nationalism – en dålig väg framåt för arbetarrörelsen”

GÄSTKRÖNIKAArbetarrörelsens framtid ligger inte i att låna in rasistiskt och antidemokratiskt tankegods från SD. Det finns inte tillräckligt många väljare med rasistiska åsikter i Sverige för att det ska löna sig, skriver historikern Henrik Arnstad

Med tåg – och tid – genom Europa

KRÖNIKAAnneli Jordahl: När maken föreslog fjällvandrarryggsäck slog jag bakut. Jag ville anlända till en ny stad med stil.

När löpbandet blir vår nya skärseld

KrönikaDet finns något djupt sorgligt i att vi ställer allt större krav på oss själva samtidigt som förväntningarna på samhället omkring oss sjunker, skriver Daniel Mathisen.

Vi ska vara med och rädda världen

KRÖNIKAIndustrin utmålas ofta som en miljöbov. Det är en gammalmodig syn, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Nu är det dags att visa vår styrka

KRÖNIKAVår sammanhållning är vårt starkaste vapen när det är dags att förhandla fram nytt avtal, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Vi bossar på planeten och gör vad vi vill

KrönikaMen tänk om det vore vi som blev upplockade och fick leva resten av livet i en bur, skriver Stefan Eriksson.

1

”Demokratin styrs av det som klickar bra”

GästkrönikaJan Scherman efterlyser fler tråkiga och seriösa politiker och mindre yta. Men då måste vi väljare också ta vårt ansvar och lyssna, skriver han.

3

Plötsligt var vissa liv inget värda

KrönikaMedan makten sitter med armarna i kors fortsätter dödsskjutningarna, skriver Alexandra Pascalidou.

1

Meningen med livet är att ha något att göra

KrönikaKulturhus ger hopp inför framtiden och ska finnas i hela Sverige, överallt, skriver DA-krönikören och trollkarlen Carl-Einar Häckner.

Noll är en livsviktig siffra

KrönikaTrafiken och arbetsmiljön har mycket att lära av varandra, skriver DA:s krönikör, Peter Larsson, civilingenjör och senior rådgivare hos Sveriges ingenjörer.

1

”Personalbrist – på grund av stress”

Gästkrönika Säkerheten kommer alltid först, det är ingen som säger emot. Men när man ligger efter i produktionen, vem är det egentligen som prioriterar säkerheten då? Marcus Raihle på Ovako i Smedjebacken tackar facket för skyddsombuden.

Under den digitala snuttefilten

KRÖNIKA”Det som har potentialen att knyta samman människor ökar i själva verket avstånden”, skriver frilansskribenten Daniel Mathisen efter att ha läst om vilken makt tekniken har över vår gemenskap.

Bensinupproret

”Bensin­upproret är ett lyxuppror”

GästkrönikaHade bensinupproret verkligen varit för landsbygdsborna så borde det rimligen handla om bättre samhällsservice, skriver skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

24

”Äntligen slipper jag verka dryg”

Krönika”Solglasögon fyller en viktig funktion för oss inåtvända individer.” Carl Linnaeus tackar våren för att han kan ta fram solglasögonen utan att verka dryg.

1

Du går inte ensam

Det där att en författare har satt ord på läsarens eget liv och arbete kan ge en självförtroende, skriver Anneli Jordahl.

Mina kamrater var ping-pongbarn

Krönika”Så stort att få skriva för industriarbetare! Det är tack vare er jag är här”, skriver DA:s nya krönikör, journalisten och författaren Alexandra Pascalidou.

Lägerelden är ändå viktigast

KrönikaVad skulle vi bygga för samhälle om vi tvingades börja om? Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson om att lägereldar förenar mer än tekniska framsteg.

Industrin och jämställdhet

”Jag har själv vräkt ur mig ett och annat”

GÄSTKRÖNIKATack för att mina sunkiga värderingar ifrågasattes i tid, annars kanske jag också varit en medelålders, vit man som på Facebook postat hatiska inlägg om invandrare och kvinnor”, skriver Kennet Bergqvist.

”Vi kvinnor inte ska behöva ta kampen själva”

GästkrönikaSvetsaren och feministen Maria Höök funderar över gränslandet mellan okej och kränkande skämt, och när man själv blir en del av problemet.

1
Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.

Svenskt Näringsliv vädrar morgonluft

Krönika”Nu utbasuneras det ena galna förslaget efter det andra, som inte på något sätt gynnar dig”, skriver Pappers förbundsordförande Matts Jutterström.

1

BONUS I INDUSTRIN

”Bra löner kommer inte från direktörernas välvilja”

Gästkrönika”Att säga blankt nej till pengar är i de flesta fall inte någon möjlig facklig hållning. Men vi behöver förstå vad företaget vill med olika lönesystem och bonusar”, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

1

Delad stress blir mindre för alla

KRÖNIKA ”Kvinnor inom industrin stressar mer än männen. De tar större ansvar för hemmet och har oftare monotona arbetsuppgifter. Så här kan vi inte ha det!”, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

3

Klyftorna är ett problem – för alla

Krönika”Den svenska modellen handlar om att vi tar gemensant ansvar för företagen. Då kan inte en vd tjäna lika mycket som 59 industriarbetare”, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Har vi lärt oss att tänka efter före?

Krönika”Allt för ofta anses det inte finnas tid att ta reda på arbetsmiljö­riskerna” skriver DA:s nya krönikör, Peter Larsson, civilingenjör och senior rådgivare hos Sveriges ingenjörer.

Viktlös bortom havet ser jag livet

KRÖNIKAJag längtar efter att få resa med bara handbagage och inte göra något annat än att vila, skriver Carl-Einar Häckner.

Kompetens­utveckling behövs nu!

Krönika”Nästan sju av tio av IF Metalls medlemmar säger att de inte har fått någon kompetensutveckling det senaste året. Så kan vi inte ha det”, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Varje dag är Alla hjärtans dag!

KrönikaLåt inte emojis ersätta att vi möts på riktigt. Släpp mobilen skippa rosor och choklad. Industriarbetaren Tony Frid vill att vi släpper fram kärleken alla dagar på året, och att vi vågar kramas mer.

När börjar Putin sticka?

Krönika”I Chiles huvudstad Santiago samlas män för att gå kurser i stickning.” Anneli Jordahl skriver om att bryta påtvingade könsroller.

Glömskan är satt i system

GÄSTKRÖNIKA”I detta nysvenska politiska språkbruk betyder alltså modernisera mer makt till dem som redan makten innehar. Såsom det var förr”, skriver journalisten och tidigare tv4-chefen Jan Scherman.

2

Ny krönikör

Ett tufft jobb – inte bara på bild

GÄSTKRÖNIKASvetsaren och bloggaren Maria Höök skriver om att spräcka stereotyper på jobbet och om varför hennes yrke är så bildmässigt.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.