Industriarbetarnas tidning

Mormors liv i bomullsfabriken

8 november, 2019

Skrivet av

Kvinnorna i fokus.Författaren Susanna Alakoski visste att hennes mormors liv var en stor, oberättad historia. Ändå tog det henne flera decennier att skriva om de tusentals kvinnor som arbetade i bomullsfabriken.

Bomullsfabriken i Vasa är orange. Drömmen om tiden har lett Hilda hit, förhoppningen att få ett par timmar ledigt om dagen – kanske en hel veckodag?
Ja, kanske ett helt eget liv?
”Lönen en mark om dagen”, säger fabriksvakten.
”Tack.”
”Just nu är fabriken i gång bara sex dagar i veckan.”
Bomullsängeln är en roman om industriarbetare. En bok fylld av ingående beskrivningar hur arbetet utförs, låter och inte minst känns. Knotiga händer som trär tråd, fabrikens öronbedövande dån och ljudet av släppskott. Den som läser långsamt hittar nästan ett helt uppslagsverk över förra seklets textilarbete.

– Jag har varit väldigt intresserad av arbetet i sig. Jag ville veta vad de gjorde. Industrihistorien finns, men inte arbetarna i den, säger Susanna Alakoski.
Hon debuterade 2006 med romanen Svinalängorna, som belönades med Augustpriset och blev film. Boken var en självbiografisk skildring av uppväxten i Ystad och de finska föräldrarnas alkoholmissbruk.

Drömmen om fabriken var drömmen om en ledig arbetsdag, söndagen. Arbetet på fabriken var bättre än att vara piga.

Nu har hon skrivit en brett upplagd roman inspirerad av hennes mormor Hildas liv, den första av fyra planerade böcker. En kvinna som arbetade femtio år i bomullsfabriken i finska Vasa, men inte berättade om en enda arbetsdag.
– För mig blev det vägen in i textilindustrin. Jag har fått förmånen att studera den, också den bistra sidan. Titta på bilderna, besöka arkiven och försöka förstå den historia som handlar om så otroligt många kvinnor – hundratusentals. Det är en i hög grad oberättad berättelse, säger Susanna Alakoski.

I romanen förskjuts Hilda som sextonåring från hemgården Sorola efter att ha fött prästens barn. Barnet dör bara en vecka efter födseln och Hilda tar arbete som piga. Men arbetsdagarna är långa och den lediga tiden nästan obefintlig.
Så föds drömmen om bomullsfabriken. Tanken på ett nytt liv som industriarbetare med åtminstone en ledig dag i veckan. Ett friare liv, men också ett hårt liv.

– Jag ville skildra arbetet men även vad arbetet gör med kroppen. Med händerna, med fötterna. Jag ärvde inte bara min mormors guldklocka, som hon fått efter att ha jobbat i femtio år, utan jag ärvde också bilderna av åderbråcken och astman. Allt det som berättade så mycket om hennes arbetsdagar, säger Susanna Alakoski.”

Läs Susanna Alakoskis krönikor på da.se

Arbetet med boken tog lång tid. Susanna Alakoskis finska historia har förföljt henne hela livet. Ett slags dubbeltillvaro, säger hon, trots att ingen pratade om hemlandet när hon växte upp.
När mormodern dog på 70-talet var det som att ”Finland tog slut”. Hon var det sista bandet till landet som familjen lämnat. Först många år senare påbörjade Susanna Alakoski den långa research som låg till grund för romanen.
– Men jag har hållit på i alla år. Läst, tittat på bilder, sparat i lådor, lagt i mappar på datorn och ställt frågor när jag varit i Finland. Jag har besökt fabriksområdet massor med gånger.

En dröm till har Hilda i romanen: en egen symaskin. Fick hon bara det skulle hon arbeta nätterna igenom. Kläderna kan hon redan se framför sig. Tänk att själv äga sitt arbete.
– Symaskinen var en jättestor dröm för många arbetarkvinnor. Den innebar frihet, så klart.

Men syr gör hon åt någon annan – det är i bomullsfabriken hon kommer att spendera hela sitt liv. Ändå tyckte mormodern aldrig att det var något att prata om. Historien berättades i det tysta: kroppen vittnade om det hon aldrig sade ett ord om.
– Kroppen är ett slags monument över arbetet, säger Susanna Alakoski.

Susanna Alakoski

Ålder: 57 år. Familj: Man och tre vuxna barn. Yrke: Författare, bakgrund som socialarbetare. Debuterade 2006 med romanen Svinalängorna och har sedan dess skrivit flera, ofta självbiografiska, böcker. Aktuell: Med romanen Bomullsängeln, den första delen i en planerad serie om fyra generationer kvinnor.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Morden börjar på en lapp i bilen

Morden börjar på en lapp i bilen

I sommar släpps deckarförfattaren Elinor Kapps andra bok, men jobbet som processoperatör lämnar hon inte.

Strejktalare dömdes till straffarbete på Långholmen

Strejktalare dömdes till straffarbete på Långholmen

Sverige har haft politiska fångar. De flesta hamnade på Långholmen. En ung metallarbetare var en av dem.

Med ny blick på nostalgiskt  landskap

Med ny blick på nostalgiskt landskap

Indianer och cowboys. Vildhästar och poesi. Tre svenska gringos guidar dig till dagens vilda västern.

”Vill man förändra något får man inte vara rädd”

”Vill man förändra något får man inte vara rädd”

Dikter, kallskuret och facklig kamp. Där har ni Dagens Arbetes nya krönikör Jenny Wrangborg.

”Man stjäl det barnen säger”

5 frågor till Susanna Alakoski, författare och DA:s krönikör, som är aktuell med barnboken Dagens Harri. Den handlar om Tiia som går i fjärde klass och som bor tillsammans med sin pappa Olli. Eftersom Tiias mamma har dött är Olli en mammapappa.

Den hemlige författaren

Den hemlige författaren

Det dröjde innan Robert Åsbacka fick orden på plats. 
I dag har metallarbetaren och diversearbetaren 
uppfyllt sin barndomsdröm. Gjort klassresan med 
litterära förtecken och kallar sig författare.

Jämlikheten som försvann

Jämlikheten som försvann

Bilden av Sverige som ett unikt jämlikt land lever kvar trots att vi i dag har lika djupa klassklyftor som på 1940-talet. Den nyutgivna antologin Klass i Sverige sticker hål på en föråldrad självbild.

Här sköljs oron bort

Här sköljs oron bort

Rädslan för att bli uppsagd. Coronapandemin. Den grå vardagen. Alla tankar på sådant löses upp och försvinner så fort Roger Broman kliver ner i det iskalla vattnet.

Kylig spänning på hemmaplan

Kylig spänning på hemmaplan

DA:s deckarexpert Lennart Lund tipsar om snörika platser för den som inte tar sig hemifrån.

Nya vinklar på Palme och Sträng

Nya vinklar på Palme och Sträng

När Olof Palme uppmärksammas gäller det nästan alltid mordet. Men Palme, tillsammans med Gunnar Sträng, var med och skapade välfärdslandet Sverige. Journalisten Lennart Lund tipsar om böcker som ger nya perspektiv på dem båda.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.