Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”Äntligen kanske vi får en massrörelse”

5 februari, 2016

Skrivet av

Susanna Alakoski är författare och samhällsdebattör.

Krönika Sjukvårdare, industrifolk och trafikanter – nu finns en chans att tillsammans minska utsläppen.

Susanna Alakoski är författare och samhällsdebattör. Fler av hennes krönikor hittar du här.

Neonljuset blinkade från barerna. ­Bilar och Tuk-tuk tutade. Chao Praya-floden rann såsigt, mynnade ut söder om Bangkok. Den kantades av såväl båtar som hus och på den flöt marknader som erbjöd frukt, grönsaker, kryddor. Restaurangbåtarna lockade. I turistbroschyrerna beskrevs floden som vital.

Jag var ung och backpackade i Asien. Chao Praya var redan då möglig och full av skräp. Av storstadens avgaser fick jag bölder på kroppen. Redan då talade vi om klimatet med andan i halsen. Men det vi på allvar oroade oss för på åttiotalet var kärnvapenkriget eftersom relationerna mellan USA och Sovjetunionen var frostiga. Tänk om någon skulle trycka på knappen.

Det finns ingenting som mina barn oroat sig för så mycket som klimatet. Ingenting. I mina mörkaste stunder har jag tänkt att en stor grupp unga kommer att växa upp kraftigt deprimerade på grund av de nedslående miljörapporterna; sura sjöar, stigande havsnivåer, smältande isar, döende isbjörnar, torka, regn och horrorstormar som jämnar huvudstäder med marken.

Också jag har varit rädd. Mycket rädd. Och vi har sorterat glas, plast, papper, kartong, batterier som besatta. Vi har dragit vårt strå till stacken men vi har inte kunnat ändra på tillståndet i världen med vår futtiga insats.

Den 12 december 2015 skrivs nu in i historieböckerna. Efter intensiva förhandlingar fick vi så ett klimatavtal värt namnet. Jag vet att det redan finns kritik, men det sägs ändå bygga på solidaritet, klimaträttvisa och på ländernas egna samveten.

Vi ska nu gå mot en fossilfri värld och det är de rika länderna som ska stå för de finansiella resurserna till utvecklingsländernas klimatanpassning, utsläppsminskningar och omställning till en grön ekonomi. Andra länder ”uppmuntras” att bidra frivilligt. Halleluja.

Naomi Klein menar i sin senaste bok, Det här förändrar allt, kapitalismen kontra klimatet, att det behövs en mass­rörelse för att lyckas med utsläppsminskningen. Att det behövs det bredaste av spektrum av allierade för att klara miljömålen. Den alliansen omfattar allt från sjukvårdspersonal till lärare, sophämtare, industrifolk som ska ställa krav på storföretagen, men även vanliga trafikanter.

Klein ger exemplet Brasilien. Folket protesterade 2013 mot prisökningarna inom kollektivtrafiken, med resultatet att flera delstater ställde in planerade höjningar. Några sänkte dem.

Den här typen av aktioner kanske nu rent av välkomnas som en del av en global insats för att bekämpa klimatkaoset? Ordet klimatförändring kanske inte ens behövs som motivation?

2 kommentarer till “Äntligen kanske vi får en massrörelse

  • Problemet är ju just att alla är livrädda att förlora en fördel i den globala ekonomin. Miljöomställningen kostar, det går inte att komma ifrån, och våra ekonomier behöver ställa om sig från sin gamla industribas till något nytt. Och finns det något folk avskyr så är det förändring, till och med positiv sådan. Fortfarande finns det folk som vägrar erkänna att klimatförändringen ens existerar, och lär fortsätta göra det även när vattenivåerna står dem upp i nacken. Företagen gör allt dom kan för att slippa ifrån att förändra sig – det är för dyrt, det är för svårt, det skadar tillväxten, och så hotar dom med allt från outsourcing till nerläggning.

    Inte förrän förändring är en ekonomisk fördel så kommer det bli vanligt, och då är det redan försent.

  • Susanna Alakoski bra skrivet. Jag kan lägga till tidigare kommentaren är att det inte tycks räcka att det positiva är ekonomiskt vinstgivande. Det är ännu krångligare. Starka intressen som påverkar samhället vill att just deras vinster (som ofta kommer från riktigt negativa saker) ska gynnas.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Leka med rallybilar och blingbling

Leka med rallybilar och blingbling

Overkliga Mr. T tar över makten i USA efter en lång politisk cirkus. Kan motgången vrida världen i rätt riktning igen?

Oändliga möjligheter i en global värld

Vi måste samarbeta över gränserna i stället för spilla energi på att försöka lösa allt var för sig.

Livet går – tack och lov – vidare

Krönika, Susanna Alakoski.

Hur man blir kär i ett skitord

Hur man blir kär i ett skitord

”Jag förstår plötsligt hur det går att bli kär i ett litet skitord som ty.”

Vad ska vi ha konsten till?

Vad ska vi ha konsten till?

Kultur är resor. Den förflyttar våra tankar. Vi upptäcker världen. När kulturföraktet sipprar tänker jag mig tillvaron utan konst.

Hellre dagens dikt än dagens katt

Facebook är både hemskt och underbart.

”Vi sviker inte – vi kämpar”

”Vi sviker inte – vi kämpar”

I dag behöver vi lägga mer än en heltidstjänst för att någorlunda kunna möta våra medlemmars behov på Samhall, skriver IF Metalls Birgit Birgersson Brorsson.

”Vi samverkar för de Samhall­anställda”

”Vi samverkar för de Samhall­anställda”

Det pågår ett arbete om att utbilda flera av våra förtroendevalda på olika nivåer på Samhall. Men i slutändan är det ägarna som måste ändra på vinstkravet, skriver Nicklas Nilsson, avtalsansvarig på Fastighets.

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

Vi har utbildningar för förtroendevalda och skyddsombud. Vi har både lokala och centrala förhandlingar. Men det räcker inte, skriver IF Metalls Susanne Östh.

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

LO-förbunden behöver varandras kompetens för att på bästa sätt stötta Samhalls anställda, skriver Tony Berggren, GS.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.