Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”Äntligen kanske vi får en massrörelse”

5 februari, 2016

Skrivet av

Susanna Alakoski är författare och samhällsdebattör.

Krönika Sjukvårdare, industrifolk och trafikanter – nu finns en chans att tillsammans minska utsläppen.

Susanna Alakoski är författare och samhällsdebattör. Fler av hennes krönikor hittar du här.

Neonljuset blinkade från barerna. ­Bilar och Tuk-tuk tutade. Chao Praya-floden rann såsigt, mynnade ut söder om Bangkok. Den kantades av såväl båtar som hus och på den flöt marknader som erbjöd frukt, grönsaker, kryddor. Restaurangbåtarna lockade. I turistbroschyrerna beskrevs floden som vital.

Jag var ung och backpackade i Asien. Chao Praya var redan då möglig och full av skräp. Av storstadens avgaser fick jag bölder på kroppen. Redan då talade vi om klimatet med andan i halsen. Men det vi på allvar oroade oss för på åttiotalet var kärnvapenkriget eftersom relationerna mellan USA och Sovjetunionen var frostiga. Tänk om någon skulle trycka på knappen.

Det finns ingenting som mina barn oroat sig för så mycket som klimatet. Ingenting. I mina mörkaste stunder har jag tänkt att en stor grupp unga kommer att växa upp kraftigt deprimerade på grund av de nedslående miljörapporterna; sura sjöar, stigande havsnivåer, smältande isar, döende isbjörnar, torka, regn och horrorstormar som jämnar huvudstäder med marken.

Också jag har varit rädd. Mycket rädd. Och vi har sorterat glas, plast, papper, kartong, batterier som besatta. Vi har dragit vårt strå till stacken men vi har inte kunnat ändra på tillståndet i världen med vår futtiga insats.

Den 12 december 2015 skrivs nu in i historieböckerna. Efter intensiva förhandlingar fick vi så ett klimatavtal värt namnet. Jag vet att det redan finns kritik, men det sägs ändå bygga på solidaritet, klimaträttvisa och på ländernas egna samveten.

Vi ska nu gå mot en fossilfri värld och det är de rika länderna som ska stå för de finansiella resurserna till utvecklingsländernas klimatanpassning, utsläppsminskningar och omställning till en grön ekonomi. Andra länder ”uppmuntras” att bidra frivilligt. Halleluja.

Naomi Klein menar i sin senaste bok, Det här förändrar allt, kapitalismen kontra klimatet, att det behövs en mass­rörelse för att lyckas med utsläppsminskningen. Att det behövs det bredaste av spektrum av allierade för att klara miljömålen. Den alliansen omfattar allt från sjukvårdspersonal till lärare, sophämtare, industrifolk som ska ställa krav på storföretagen, men även vanliga trafikanter.

Klein ger exemplet Brasilien. Folket protesterade 2013 mot prisökningarna inom kollektivtrafiken, med resultatet att flera delstater ställde in planerade höjningar. Några sänkte dem.

Den här typen av aktioner kanske nu rent av välkomnas som en del av en global insats för att bekämpa klimatkaoset? Ordet klimatförändring kanske inte ens behövs som motivation?

2 kommentarer till “Äntligen kanske vi får en massrörelse

  • Problemet är ju just att alla är livrädda att förlora en fördel i den globala ekonomin. Miljöomställningen kostar, det går inte att komma ifrån, och våra ekonomier behöver ställa om sig från sin gamla industribas till något nytt. Och finns det något folk avskyr så är det förändring, till och med positiv sådan. Fortfarande finns det folk som vägrar erkänna att klimatförändringen ens existerar, och lär fortsätta göra det även när vattenivåerna står dem upp i nacken. Företagen gör allt dom kan för att slippa ifrån att förändra sig – det är för dyrt, det är för svårt, det skadar tillväxten, och så hotar dom med allt från outsourcing till nerläggning.

    Inte förrän förändring är en ekonomisk fördel så kommer det bli vanligt, och då är det redan försent.

  • Susanna Alakoski bra skrivet. Jag kan lägga till tidigare kommentaren är att det inte tycks räcka att det positiva är ekonomiskt vinstgivande. Det är ännu krångligare. Starka intressen som påverkar samhället vill att just deras vinster (som ofta kommer från riktigt negativa saker) ska gynnas.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Leka med rallybilar och blingbling

Leka med rallybilar och blingbling

Overkliga Mr. T tar över makten i USA efter en lång politisk cirkus. Kan motgången vrida världen i rätt riktning igen?

Oändliga möjligheter i en global värld

Vi måste samarbeta över gränserna i stället för spilla energi på att försöka lösa allt var för sig.

Livet går – tack och lov – vidare

Krönika, Susanna Alakoski.

Hur man blir kär i ett skitord

Hur man blir kär i ett skitord

”Jag förstår plötsligt hur det går att bli kär i ett litet skitord som ty.”

Vad ska vi ha konsten till?

Vad ska vi ha konsten till?

Kultur är resor. Den förflyttar våra tankar. Vi upptäcker världen. När kulturföraktet sipprar tänker jag mig tillvaron utan konst.

Hellre dagens dikt än dagens katt

Facebook är både hemskt och underbart.

Den hårda blicken skrämmer skiten ur mig

Arbogamötet år 1435. Adel, präster, borgare och bönder. Riksdagen som ett lydigt redskap i kungens händer. Hattar och mössor. Tvåkammarsystemet. Allmän rösträtt för män 1909, tolv år senare även för kvinnor. Och slutligen 1945, gamla, sjuka, handikappade, som försörjs av fattigvården, får också rösträtt.

”Språksvårigheter är inte ett skäl att jobba på Samhall”

”Språksvårigheter är inte ett skäl att jobba på Samhall”

SD: Samhall får inte bli en uppsamlingsplats för Sveriges misslyckade integrationspolitik.

”Ansvaret är politikernas –  Samhall måste reformeras”

”Ansvaret är politikernas – Samhall måste reformeras”

C: Stödet till funktionshindrade måste följa personen och inte gå i klumpsumma till Samhall.

Nu är det dags att mbl-förhandla Tant Röd

Nu är det dags att mbl-förhandla Tant Röd

Ulrica Malmberg: Vi blöder varje månad, så låt inte mens vara en samvetsfråga en gång om året.

Sjuka Samhall

HR styr allt men slipper ta ansvaret

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.

Frågetecken kring Samhalls desinfektionsmedel

Frågetecken kring Samhalls desinfektionsmedel

I ett helt år har Samhall använt desinfektionsmedel som de anställda tillverkar själva. Om medlet inte hanteras rätt fungerar det inte. Richard Fredriksson, regionalt skyddsombud, kräver att Samhall plockar bort medlet.

Coronasmittade städade skola – ”en lek med människors liv”

Coronasmittade städade skola – ”en lek med människors liv”

Emilia städar på en skola i Mellansverige och blev nyligen sjuk i covid. Här berättar hon med egna ord.

Samhalls vittnen – fler röster från hela landet

Samhalls vittnen – fler röster från hela landet

”Det finns inget människovärde kvar överhuvudtaget.” Det skriver en av alla anställda på Samhall. Medarbetare och chefer från norr till söder hör av sig för att berätta om situationen på det statligt ägda företaget.

Hon vill skydda de oskyddade

Hon vill skydda de oskyddade

Maj-Len är allas Maj-Len, den Samhall­städarna vänder sig till när de inte orkar mer. Men ibland säger även hennes kropp ifrån.

Samhall struntar i smittan

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar äldreboenden, mataffärer och gym. Utan skydd. Lyssna på det inlästa reportaget om Samhalls städare, som glömdes bort i pandemin.

Samhall – från stiftelse till bemanningsbolag

Samhall – från stiftelse till bemanningsbolag

Samhall har förändrats mycket genom åren. Konflikten mellan uppgiften att erbjuda personer med funktionsnedsättning ett meningsfullt och utvecklande arbete och kraven på lönsamhet har präglat verksamheten under senare år.

Dagens Arbete granskar Samhall

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.