Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Hellre dagens dikt än dagens katt

6 november, 2014

Skrivet av Susanna Alakoski

Facebook är både hemskt och underbart.

Facebook, since 2004. Grundat av collegekillar. Endast Harvardstudenter välkomna. Nu över en miljard aktiva användare. Allt från barn till hundraåringar. Min närvaro kom sent, 2012. På initiativ av andra. Kände mig skygg, lite feg, men framför allt orolig för tiden det skulle ta att ”närvara”. Vad förväntades? Nåväl, det blev två sidor, 
en mindre privat, en större offentlig. Men något blev fel. Den lilla privata råkade också bli stor och offentlig och här är jag nu, som så många andra, på Facebook.

Facebook är hemskt, och underbart. Följer folkhavet vid sjöar, stränder, öknar och i Estland och New York. I sjuksängar, på skogspromenader. I med- och motgångar, viktnedgångar. Bemärkelsedagar. Politik. Andlighet. Torp och tussilago. Sorg och skam, tips och lotto. Bröllop och dödsfall. Skapandeprocesser och kulturupplevelser. Och alla dessa vuxenlekar: ”My boyfriend in my past life.” ”What career were you actually meant for?”

Jag gillar sakta snarare än fort. Läser hellre än jag talar. Reflekterar hellre än kommenterar. Om jag tvingas välja; hellre flanör än debattör.

Läser helst poesi och lyssnar på Filosofiska rummet. Dröjande fångar hjärnan silkestrådar, kan möjligen formulera en text vad det lider. Gillar Dagens Dikt snarare än Dagens Katt. Föredrar Mus-Olles museum i Ytterån före enkla budskap som Fånga Dagen.

Står dåligt ut med buskishumorn som utvecklats på Facebook; Boobs of the day; överviktiga som snubblar. Avskyr när osann information strös ut. Avskyr det självsående hatet. Lider när okunskap, falska bilder och statistik kanar runt. Får 
panik av det snabba tyckandet.

På Facebook lär vi känna varandra på gott och ont.

Vi öppnar upp för vänskap och drömmar. Men vi visar också sårbarhet och fula trynen. Förakt och förståelse. Dogmatism och dumhet.

Facebook är en segregerad historia. Som klassresenär rör jag mig personligen mellan många olika världar. Från höger till vänster. Högt och lågt. Ibland lider jag å det grövsta, men ack all denna kunskapsförmedling som 
pågår! Tackar de kreativa 
collegekillarna.

Du kanske också vill läsa…

Leka med rallybilar och blingbling

Leka med rallybilar och blingbling

Overkliga Mr. T tar över makten i USA efter en lång politisk cirkus. Kan motgången vrida världen i rätt riktning igen?

Oändliga möjligheter i en global värld

Vi måste samarbeta över gränserna i stället för spilla energi på att försöka lösa allt var för sig.

Livet går – tack och lov – vidare

Krönika, Susanna Alakoski.

”Äntligen kanske vi får en massrörelse”

Susanna Alakoski.

Hur man blir kär i ett skitord

Hur man blir kär i ett skitord

”Jag förstår plötsligt hur det går att bli kär i ett litet skitord som ty.”

Vad ska vi ha konsten till?

Vad ska vi ha konsten till?

Kultur är resor. Den förflyttar våra tankar. Vi upptäcker världen. När kulturföraktet sipprar tänker jag mig tillvaron utan konst.

”Vi sviker inte – vi kämpar”

”Vi sviker inte – vi kämpar”

I dag behöver vi lägga mer än en heltidstjänst för att någorlunda kunna möta våra medlemmars behov på Samhall, skriver IF Metalls Birgit Birgersson Brorsson.

”Vi samverkar för de Samhall­anställda”

”Vi samverkar för de Samhall­anställda”

Det pågår ett arbete om att utbilda flera av våra förtroendevalda på olika nivåer på Samhall. Men i slutändan är det ägarna som måste ändra på vinstkravet, skriver Nicklas Nilsson, avtalsansvarig på Fastighets.

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

Vi har utbildningar för förtroendevalda och skyddsombud. Vi har både lokala och centrala förhandlingar. Men det räcker inte, skriver IF Metalls Susanne Östh.

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

LO-förbunden behöver varandras kompetens för att på bästa sätt stötta Samhalls anställda, skriver Tony Berggren, GS.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.