Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Hellre dagens dikt än dagens katt

6 november, 2014

Skrivet av Susanna Alakoski

Facebook är både hemskt och underbart.

Facebook, since 2004. Grundat av collegekillar. Endast Harvardstudenter välkomna. Nu över en miljard aktiva användare. Allt från barn till hundraåringar. Min närvaro kom sent, 2012. På initiativ av andra. Kände mig skygg, lite feg, men framför allt orolig för tiden det skulle ta att ”närvara”. Vad förväntades? Nåväl, det blev två sidor, 
en mindre privat, en större offentlig. Men något blev fel. Den lilla privata råkade också bli stor och offentlig och här är jag nu, som så många andra, på Facebook.

Facebook är hemskt, och underbart. Följer folkhavet vid sjöar, stränder, öknar och i Estland och New York. I sjuksängar, på skogspromenader. I med- och motgångar, viktnedgångar. Bemärkelsedagar. Politik. Andlighet. Torp och tussilago. Sorg och skam, tips och lotto. Bröllop och dödsfall. Skapandeprocesser och kulturupplevelser. Och alla dessa vuxenlekar: ”My boyfriend in my past life.” ”What career were you actually meant for?”

Jag gillar sakta snarare än fort. Läser hellre än jag talar. Reflekterar hellre än kommenterar. Om jag tvingas välja; hellre flanör än debattör.

Läser helst poesi och lyssnar på Filosofiska rummet. Dröjande fångar hjärnan silkestrådar, kan möjligen formulera en text vad det lider. Gillar Dagens Dikt snarare än Dagens Katt. Föredrar Mus-Olles museum i Ytterån före enkla budskap som Fånga Dagen.

Står dåligt ut med buskishumorn som utvecklats på Facebook; Boobs of the day; överviktiga som snubblar. Avskyr när osann information strös ut. Avskyr det självsående hatet. Lider när okunskap, falska bilder och statistik kanar runt. Får 
panik av det snabba tyckandet.

På Facebook lär vi känna varandra på gott och ont.

Vi öppnar upp för vänskap och drömmar. Men vi visar också sårbarhet och fula trynen. Förakt och förståelse. Dogmatism och dumhet.

Facebook är en segregerad historia. Som klassresenär rör jag mig personligen mellan många olika världar. Från höger till vänster. Högt och lågt. Ibland lider jag å det grövsta, men ack all denna kunskapsförmedling som 
pågår! Tackar de kreativa 
collegekillarna.

Du kanske också vill läsa…

Leka med rallybilar och blingbling

Leka med rallybilar och blingbling

Overkliga Mr. T tar över makten i USA efter en lång politisk cirkus. Kan motgången vrida världen i rätt riktning igen?

Oändliga möjligheter i en global värld

Vi måste samarbeta över gränserna i stället för spilla energi på att försöka lösa allt var för sig.

Livet går – tack och lov – vidare

Krönika, Susanna Alakoski.

”Äntligen kanske vi får en massrörelse”

Susanna Alakoski.

Hur man blir kär i ett skitord

Hur man blir kär i ett skitord

”Jag förstår plötsligt hur det går att bli kär i ett litet skitord som ty.”

Vad ska vi ha konsten till?

Vad ska vi ha konsten till?

Kultur är resor. Den förflyttar våra tankar. Vi upptäcker världen. När kulturföraktet sipprar tänker jag mig tillvaron utan konst.

Bekämpa antisemitismen i den digitala världen

I förra veckan hölls Förintelsekonferensen i Malmö. Internationella politiska ledare lovade att aktivt bekämpa antisemitismen och rasismen som tyvärr växer runtom i Europa. Sveriges regering satsar nästan 100 miljoner i nästa års budget på denna angelägna kamp för människovärde och demokrati. Till den svenska regeringens satsningar hör bland annat fortsatt arbete med att bekämpa hatbrott […]

”Helheten i överenskommelsen är bra”

”Helheten i överenskommelsen är bra”

Vi ska ha en levande debatt, men det är den valda förbundsstyrelsen som svarar för verksamheten mellan kongresserna. Vårt uppdrag därifrån är att komma till rätta med otrygga anställningar, skriver IF Metalls Marie Nilsson och Veli-Pekka Säikkälä.

”Så kan fusk och slarv med asbest stoppas”

”Så kan fusk och slarv med asbest stoppas”

Vi måste städa upp EU:s arbetsmarknad från skitföretagare som riskerar arbetarnas hälsa, skriver Europaparlamentarikern Johan Danielsson, S.

”Beslutet om trygghet borde ligga i våra händer”

”Beslutet om trygghet borde ligga i våra händer”

IF Metalls medlemmar bör, precis som journalistförbundets, få rösta om vi ska ansluta oss till las-överenskommelsen, skriver fem industriarbetare.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Så gick det till när Samhall satte vinsten före människorna

Under våren granskade Dagens Arbete bristerna i arbetsmiljön på Samhall. Men hur blev det som det blev? För tio år sedan skedde något avgörande. För Kenneth Harnesk, då första linjens chef, gick det inte längre att vara kvar.

Samhalls vd: Kritiken mot oss är allvarlig

Sara Revell Ford svarar på kritiken mot Samhall och ger sin syn på det som kommit fram i Dagens Arbetes granskning.

”Det fanns de som inte ville leva”

Två år efter Richard Fredrikssons första begäran om ingripande agerar Arbetsmiljöverket. Samhall får bakläxa.

Riksdagen vill ha en oberoende utredning av Samhall

Samhall måste utredas, av någon utifrån. Det anser en samlad opposition som via riksdagen uppmanar regeringen att tillsätta en extern utredning.

Ministrarna: Våra bolag ska vara föredömen

De ansvariga ministrarna är djupt bekymrade över att unga med funktionsnedsättningar inte platsar på Samhall. Regeringen har nu gett ett tydligt besked om vilka grupper som ska slussas till företaget.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.