Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Hellre dagens dikt än dagens katt

Publicerad 2014-11-06, 00:11   Uppdaterad 2022-02-16, 09:53

Facebook är både hemskt och underbart.

Facebook, since 2004. Grundat av collegekillar. Endast Harvardstudenter välkomna. Nu över en miljard aktiva användare. Allt från barn till hundraåringar. Min närvaro kom sent, 2012. På initiativ av andra. Kände mig skygg, lite feg, men framför allt orolig för tiden det skulle ta att ”närvara”. Vad förväntades? Nåväl, det blev två sidor, 
en mindre privat, en större offentlig. Men något blev fel. Den lilla privata råkade också bli stor och offentlig och här är jag nu, som så många andra, på Facebook.

Facebook är hemskt, och underbart. Följer folkhavet vid sjöar, stränder, öknar och i Estland och New York. I sjuksängar, på skogspromenader. I med- och motgångar, viktnedgångar. Bemärkelsedagar. Politik. Andlighet. Torp och tussilago. Sorg och skam, tips och lotto. Bröllop och dödsfall. Skapandeprocesser och kulturupplevelser. Och alla dessa vuxenlekar: ”My boyfriend in my past life.” ”What career were you actually meant for?”

Jag gillar sakta snarare än fort. Läser hellre än jag talar. Reflekterar hellre än kommenterar. Om jag tvingas välja; hellre flanör än debattör.

Läser helst poesi och lyssnar på Filosofiska rummet. Dröjande fångar hjärnan silkestrådar, kan möjligen formulera en text vad det lider. Gillar Dagens Dikt snarare än Dagens Katt. Föredrar Mus-Olles museum i Ytterån före enkla budskap som Fånga Dagen.

Står dåligt ut med buskishumorn som utvecklats på Facebook; Boobs of the day; överviktiga som snubblar. Avskyr när osann information strös ut. Avskyr det självsående hatet. Lider när okunskap, falska bilder och statistik kanar runt. Får 
panik av det snabba tyckandet.

På Facebook lär vi känna varandra på gott och ont.

Vi öppnar upp för vänskap och drömmar. Men vi visar också sårbarhet och fula trynen. Förakt och förståelse. Dogmatism och dumhet.

Facebook är en segregerad historia. Som klassresenär rör jag mig personligen mellan många olika världar. Från höger till vänster. Högt och lågt. Ibland lider jag å det grövsta, men ack all denna kunskapsförmedling som pågår! Tackar de kreativa collegekillarna.

Susanna Alakoski

Du kanske också vill läsa…

Mormors liv i bomullsfabriken

Mormors liv i bomullsfabriken

Författaren Susanna Alakoski visste att hennes mormors liv var en stor, oberättad historia. Ändå tog det henne flera decennier att skriva om de tusentals…

Arbetare visas på nytt sätt

Arbetare visas på nytt sätt

Den svenska arbetarlitteraturen har alltid skildrat miljöer som sällan syns i politiken eller media. Nu hittar en ny generation arbetarförfattare andra uttryck för att…

Ta i trä i stället

Blev frälst av en vedklabbe

DA:s Marcus Derland hittar lugnet med en bit lövträ i ena handen och en täljkniv i den andra.

Leka med rallybilar och blingbling

Leka med rallybilar och blingbling

Overkliga Mr. T tar över makten i USA efter en lång politisk cirkus. Kan motgången vrida världen i rätt riktning igen?

”Vi har oändliga möjligheter i en global värld”

Krönika, Susanna Alakoski .

”Det finns dagar då jag helst vill slippa ett välfungerande minne”

Krönika, Susanna Alakoski.

”Vi har dragit vårt strå till stacken men vi har inte kunnat ändra på tillståndet i världen med vår futtiga insats”

Susanna Alakoski.

Hur man blir kär i ett skitord

Hur man blir kär i ett skitord

"Jag förstår plötsligt hur det går att bli kär i ett litet skitord som ty."

Vad ska vi ha konsten till?

Vad ska vi ha konsten till?

Kultur är resor. Den förflyttar våra tankar. Vi upptäcker världen. När kulturföraktet sipprar tänker jag mig tillvaron utan konst.

Den hårda blicken skrämmer skiten ur mig

Arbogamötet år 1435. Adel, präster, borgare och bönder. Riksdagen som ett lydigt redskap i kungens händer. Hattar och mössor. Tvåkammarsystemet. Allmän rösträtt för män…