Mord och passion på jobbet

I en industrihall i Strängnäs kastas Ammi Nykvist just nu in i en våldsam historia av mord och olycklig kärlek.

En vanlig söndag längtar Ammi till jobbet. Spänningen drar och sliter. Både hon och Lisa Borg brukar ordna så att de kommit in i en ny berättelse under slutet av veckan innan. Då har de att se fram emot. ”Vi känner ingen söndagsångest”, som Lisa säger.

Och Ammi kan fullkomligt njuta av att sätta sig vid arbetsbordet. Särskilt när hon får en stor order och obruten tid. Moment efter moment av pillgöra, kablar som ska skalas och kläs in i kåpor. Då ordnar hon redskapen framför sig. Tar på lurarna. Trycker på play och börjar arbeta. Snett mitt emot gör Lisa samma sak över lödaren och koppartråden.

På ett ögonblick har de hittat var sin koncentration. Så sugs de bort. Ut från industrihallen på Leine & Linde, upp över den snöblaskiga parkeringen far de, lämnar Strängnäs och landar i fjärran världar.

Ammi stiger gärna ner på Gotland. Till exempel i en sensommarmorgon. En sådan när stillheten i ett slumrande Klintehamn krossas av ett väpnat rån. Då följer hon polisen till rånarnas gömställe. Slår upp dörren och hittar en av dem brutalt mördad.

Flera timmar senare skalar hon fortfarande kablar med precision. Samtidigt kämpar kriminalkommissarie Anders Knutas på Visbypolisen med sina känslor för kollegan Karin Jacobsson.

Ammi kan förstås lika gärna åka till Fjällbacka, Sandhamn eller Sundsvall. Och efter ungefär två dagars lyssning brukar berättelserna närma sig upplösning. Då har hon bråttom att gå från fikat och samlar tid på flexkontot för att hon måste veta hur det går.

De är fem ljudboksfantaster i arbetsstyrkan och lånar ofta av varandra. Ammi lyssnar bara när hon är på jobbet, och bara på kriminalromaner. Lisa struntar i genrer och väljer bok efter uppläsare. De får inte smacka eller andas och svälja ljudligt. De ska ha inlevelse utan att vara överdramatiska.

Carin Eriksson som jobbat på Leine & Linde i 27 år (och är mamma till Lisa) suckar och kallar dem tråkmånsar.

– Det där bryr jag mig inte om. Jag vill ju prata med dem i stället!

– Jo, men på fredagarna lyssnar vi inte så mycket, säger Lisa.

Hon tycker att det är vilsamt att sitta i sin bokbubbla.

– Jag jobbade i skolan och på fritids förut. Då hade jag ingen ork när jag kom hem till min familj, det har jag nu.

Ammi har snart hört alla deckare på biblioteket. Kanske söker hon nya genrer sen. De enda böcker som inte passar med jobbet är (förutom de tråkiga förstås) de sorgliga.

– Som Varför gråter inte Emma. Den har jag funderat på. Men det går inte att sitta
med tårarna rinnande, man måste se vad man gör.

Anna Tiberg