”Man måste hitta humor också i vanmakten”

Hallå där… Lena Sundström, journalist, författare och programledare, som efter årsskiftet blir en av Dagens Arbetes nya krönikörer.

Du har ju skrivit för Dagens Arbete tidigare. Hur känns det komma tillbaka?

– Det känns jätteroligt! Jag skrev krönikor under många år, även i Aftonbladet, men sedan har jag haft en lång paus.

– Jag tycker väldigt mycket om tidningen. Dagens Arbete tar upp många av de frågor jag funderar kring. Om arbetslivet, klasskillnader och arbetsfrågor. Om hur politiken påverkar både arbetslivet och vardagslivet för människor.

Vad har du för relation till Dagens Arbete?

– Jag har alltid läst tidningen, och Metallarbetaren innan det, vilket är lite konstigt när jag tänker efter. Mamma var sjuksköterska och pappa jobbade inom kommunen så jag vet inte vart jag fick tag på den. Det kan vara så att en äldre kusin hade den, och att det var genom honom jag fick den. Men Metallarbetaren, det var som ett begrepp som borgade för god läsning.

Vad kan vi förvänta oss av dina krönikor?

– Det som alltid har präglat mina krönikor tror jag är att jag tar upp de frågor i vardagen som speglar ett större perspektiv. Alla som läst mig genom åren vet att det är en viss typ av ämnen, saker som säger något om vårt samhälle. Ämnen som rättsosäkerhet, vanmakt och makt, men också en gnutta humor. Man måste kunna hitta humorn i det och skratta.

Grattis till Augustprisnomineringen för din senaste bok Spår. Du har tidigare fått bland annat en Guldspade och Publicistklubbens stora pris. Vad betyder sådana utmärkelser för dig?

– Det betyder oerhört mycket. Dels för att Spår handlar om något som vi måste prata mer om, rättsosäkerheten efter 11 september. Utmärkelserna gör att man får en större chans att nå ut.

– Sen betyder det mycket för mig själv också. Det är en väldig ångestfylld process att skriva, jag vill att det ska bli så oerhört bra. Så det blir en bekräftelse på något sätt, att det man gör betyder något.

Varför ville du skriva den här boken?

– Det är för att berätta den större historien, som handlar om kidnappningar, fängelser, tortyr och utomrättsliga avrättningar. Vi hade aldrig någonsin accepterat att det som hände Agiza och Alzery hände Bengt Svensson, tvåbarnspappa. Det hade fått helt andra konsekvenser.

Det har gått många år sedan avvisningen av Mohammad Alzery och Ahmed Agiza. Hur aktuella är de frågor som tas upp i boken?

– Jag anser att det är en av de stora frågorna i vår samtid. Övergreppen som sker och skedde. Det är lätt att skriva på en tortyrkonvention, men svårare att leva upp till det i praktiken. Och det är ett test som vi verkligen inte har klarat av.

– Det är bara att se på Guantanamofängelset. 160 av de 166 fångarna där har aldrig fått veta vad de anklagas för. 46 tvångsmatas för att det anses som en krigshandling om de tar livet av sig. Och Obama, som fick fredspriset, godkänner utomrättsliga avrättningar med drönare.

Från och med årsskiftet kommer Lena Sundström skriva för Dagens Arbete.

Rasmus Columbus