Saab tillbaka – men Kina är nyckeln

DA-AnalysIdag rullar åter en Saab 9-3 av monteringsbanan i Trollhättan. Nu är det varken Wallenberg, GM eller Muller som sitter vid ratten. Fabrikens framtida öde bestäms av hur den kinesiska miljöpolitiken lyckas. Myndigheterna har satt upp höga mål.

Den monteringshall som pressen idag får tillträde till ser annorlunda ut än den som pressen senast såg, veckan före midsommar i fjol.

Det var då konkursförvaltarna gav nyckeln till Nevs och Kai Johan Jiang, den kinesiske entreprenören i miljöteknik som tillsammans med gamle Volvochefen Karl-Erik Trogen nu sade sig beredda att ge Trollhättefabriken en ny framtid.

Eller rättare sagt: lotsa Trollhättefabriken in i den nya framtiden som kräver gröna bilar.

Den bil som nu monteras är ingen grön bil. Utan en bensindriven, ansiktslyft Saab 9-3 Aero Sedan. Nästa år väntas den första eldrivna Saaben tillverkas i Trollhättan, byggd på den omsusade Phoenix-plattformen som nu utrustas till avse elbilar.

Att tillverka och sälja en bensin-Saab är ingen förutsättning för att finansiera el-Saab, enligt företaget självt. Vad som däremot har varit viktigt för Nevs är att kunna aktivera nätet av underleverantörer. Åtskilliga av underleverantörerna fick ta hårda ekonomiska smällar under Muller-epoken och det har funnits en utbredd skepsis att börja leverara komponenter igen till en ny oprövad ägare av Trollhättefabriken.

Men för några veckor sedan hade Nevs lagt sitt finmaskiga och komplicerade leverantörspussel.

Saabs nya ägare Nevs – National Electric Vehicle Sweden – har medvetet hållit en låg profil. Inga siffror, inga profetior, inga våghalsiga kalkyler. Inga bilar ska tillverkas om inte det finns köpare.

I det tysta har personalstyrkan i produktionen ökat från ett tjugotal till 190 idag (därutöver sysselsätter Trollhättefabriken lika många tjänstemän och konsulter).

Nu söker Nevs ytterligare 90 bilbyggare. Kompetent, erfaren arbetskraft finns inom räckhåll. Intresset att börja i bilfabriken är stort. Till de 90 lediga jobben finns 900 sökande.

Tillgången på kompetent arbetskraft är en av nycklarna om Nevs ska lyckas. Att köra igång bilproduktion samtidigt som man ska lära upp oerfarna innebär en betydligt längre och krångligare startsträcka. Nu kan saabare återvända till sina maskiner och de vet precis vad som krävs av dem.

Men det räcker inte med kompetens. Det behövs kapital också. Och fokus. Förrförra ägaren General Motors saknade fokus, Victor Muller kapital.

Nevs tycks ha pengar – och fokus på att Trollhättefabriken ska ge dem fotfäste på elbilsmarknaden i Kina.

Kina är huvudmarknaden för Nevs. Där hägrar en helt ny bilmarknad och som är beroende av den kinesiska policyn.

För några månader sedan slog de kinesiska myndigheterna fast att varje storstad ska ha minst 10 000 elbilar i drift år 2015 – för mindre städer gäller 5 000 elbilar. Till dess utlovar myndigheterna att 400 000 laddningsstolpar ska vara uppsatta så att bilisterna kan ladda om sina elfordon.

Totalt ska Kina ha en halv miljon elbilar rullande år 2015. Fem år senare ska elbilsflottan var tio gånger så stor med 5 miljoner elbilar på de kinesiska vägarna.

Skälet till satsningarna är flera:

Miljön. De kinesiska mångmiljonstäderna plågas av utsläpp och föroreningar där bilismen är en av de största bovarna. Med elbilsatsningen hoppas man kunna få ner utsläppen av växthusgaser med 40 procent. Låt vara att elen till bilarna i hög grad kommer från koleldade kraftverk.

Oljan. Kina vill bort från oljeberoendet och slippa nyckfulla prisändringar beroende på den politiska utvecklingen i det svårförutsägbara Mellanöstern.

Kunskapen. Den som har nyckeln till elbilarna har också nyckeln till framtidens bilindustri. Med elbilssatsningen vill Kina locka till sig internationell kompetens kring utvecklandet av elbilar och batteriteknik.

Bilindustrin har länge setts som strategiskt viktig för Kinas modernisering. Man hoppas att elbilarna ska kunna ge landet ett framtida konkurrensförsprång framför de gamla biltillverkarländerna i USA och Västeuropa.

Men hittills har utvecklingen gått trögt. Trots frikostiga subventioner till dem som köper elbilar. Jättestaden Shenzhen har en av landets mest generösa subventioner – ändå såldes bara 600 elbilar där häromåret.

De elbilar som sålts har visat sig inte hållit vad de lovat. Räckvidden har varit för snålt tilltagen för att kunna locka konsumenterna och det har heller inte funnits tillräcklig infrastruktur med laddningsstationer för att elbilarna ska kunna bli ett trovärdigt alternativ.

Trots storslagna proklamationer från högsta ort har den kinesiska elbilssatsningen till och med tappat fart i förhållande till andra länder. För två år sedan såldes bara 6 000 elbilar i hela landet. Enligt en rapport från McKinsey-gruppen ligger man efter såväl Japan, USA, Frankrike som Tyskland

Men den senaste femårsplanen siktar högt. I målet på 5 miljoner elbilar år 2020.finns måhända chansen för Nevs och Trollhättan.

Harald Gatu