Återupprätta Arbetsförmedlingen

I förra veckan skrev DA om att antalet arbetslösa som når fas 3 fortsätter att öka. I mars väntas en toppnotering på nästan 36 000 personer. Detta trots att riksdagen har röstat för att stoppa inskrivningen till fas 3.

Regeringen har lovat utreda hur hanteringen av de arbetslösa ska bli bättre men i väntan på bättre tider hamnar alltfler i fas 3.

Att den starkt kritiserade passiva fas 3-modellen fortfarande används som förvaringsplats för ungdomar och människor med funktionshinder är ett tecken på arbetsmarknadspolitikens haveri. I stället för aktiv omställning med utbildningar och nya jobb sätter regeringens politik människor i passiva åtgärder. Det är ett mänskligt och samhälleligt resursslöseri av stora mått.

Moderaterna tillsatte sin favorit Angeles Bermudez Svankvist som generaldirektör för Arbetsförmedlingen. Det blev milt sagt katastrofalt. Till slut kunde inte ens Reinfeldt blunda längre. Generaldirektören avsattes och arbetsmarknadsministern byttes ut. Nu har regeringen utsett en ny generaldirektör – Mikael Sjöberg.

Valet av Sjöberg var överraskande ur politisk synvinkel då Moderaterna brukat håna Arbetsförmedlingens chefer historiskt för att ha varit S-märkta. Att deras egen Bermudez Svankvist visade sig vara en underdånig regeringslakej försökte Reinfeldt o Co. prata bort i det längsta. Denna gång har regeringen emellertid struntat i det partipolitiska och gått på kompetens. Det är bra. Sjöberg har lång erfarenhet från arbete i regeringskansliet och som myndighetschef. Han kommer närmast som generaldirektör för Arbetsmiljöverket.

Sjöberg har en stor och svår uppgift framför sig. Förtroendet för Arbetsförmedlingen är kört i botten hos både allmänheten och personalen, för att inte tala om i näringslivet. I stället för att vara det nav som en aktiv arbetsmarknadspolitik behöver har AF kommit att bli ett socialkontor som jagar arbetslösa med hot om att dra in ersättningar eller sköter integrationen av flyktingar.

Frågan är vad Sjöberg kan göra åt saken. Det är regeringens direktiv till Arbetsförmedlingen som styr verksamheten och i grunden handlar detta om politik. Regeringen Reinfeldts så kallade arbetslinjeprojekt har gjort arbetslösheten till ett individuellt problem, inte längre ett samhälleligt. Matchningen mellan arbetssökande och jobben fungerar inte men i stället för att satsa på angelägna utbildningar och kompetensutveckling ska de arbetslösa coachas i positivt tänkande.

Det sistnämnda kanske den nye generaldirektören skulle behöva då han tar sig an det svåra uppdraget han har framför sig. En sak är säker: det kan nog inte bli värre.

Helle Klein