”Visionen om Alliansen krossades med SD:s intåg i svensk politik”Helle Klein, chefredaktör på Dagens Arbete, uppmanar Lööf och Löfven att börja förhandla.

”Det är en bra inkomst. Men det kan vara stressigt”Vi frågar läsarna om övertidsarbete.

Foto: VERONIKA LAX

Kim måste fly det sociala spelet

ReportageFör Kim Johansson är fikarasterna ett nödvändigt ont. 
Han vill jobba. Ändå blir det fel. Vi följer honom under 
ett år, lär oss knepen för att komma runt småpratet och 
ser en show om Asperger byggas upp.

Dinosaurieälskare

  •  Namn: Kim Johansson.
  • Ålder: 35 år.
  • Yrke: Gjuter prototyper på Acron Formservice i Anderstorp.
  • Familj: Förlovad med Sofia Eriksson. De bor i Värnamo tillsammans med katterna Fluffy och Sibylla och hunden Molly.
  • Intressen: Stridsflygplan, dinosaurier, kanoner, teknik, vetenskap och programmering.

Så påverkar Asperger

  • Aspergers syndrom är en funktionsnedsättning som påverkar hjärnans sätt att hantera information. Personer med dia-gnosen har svårt för sociala koder vilket gör att de ofta väljer att dra sig undan från situationer där det krävs allmänt småprat. Personer med Asperger har också ofta ett eller flera särskilda särintressen och är extra bra på att se egna lösningar på problem. Ungefär en person av 200 anses ha Aspergers syndrom. De flesta som får dia-gnosen är pojkar eller män, men andelen flickor och kvinnor ökar. 

Köerna till mikrovågsugnarna fylls på. En efter en kommer de femton arbetarna in genom dörren, tar upp sina matlådor, slår sig ner vid borden, pratar om familjen, om helgen och om barnen. 

Kim Johansson gör som de andra. Han säger hej när det är läge, pratar om vädret om det är det som krävs av honom och lutar sig fram när han ska visa att han är intresserad. Signaler som visar att han passar in. Som så mycket annat har han läst sig till alltihop men ibland går det ändå inte. 

Ibland är det bara så att han mitt i någons tråkiga samtalsämne inte kan hejda sig från att berätta allt han kan om stridsflygplans uppbyggnad, om dinosaurier eller prata högljutt om variabler för programkodning. Det kan också handla om alla de filmer om kanoner som Kim lägger ut på sin Facebooksida eller, som i dag, när han inte vill prata om annat än den slunga han planerar att bygga till sina katter. I detalj har Kim förberett hur pingisbollarna ska flyga och katterna fånga. 

Kollegorna börjar förstå nu. De nickar och håller med. 

När lunchen är uppäten och arbetskamraterna försvinner iväg för att spela pingis eller fortsätta kallpratet orkar Kim oftast inte mer. Det sociala spelet måste få en paus. Han gömmer sig. På gräsmattan utanför eller allra helst på golvet i omklädningsrummets dusch. Där får han vara i fred. Ingen stör och ingen ber honom göra något han egentligen inte vill. 

 – I hela mitt liv har jag omringats av människor som kan koden för att lyckas gå runt den sociala smeten. Jag har aldrig lärt mig den. 

Helgjutet jobb. Prototyper till bilar, vitvaror eller något helt annat växer fram i fabriken. Detaljen skrivs ut i 3D-skrivare, läggs i silikonform och gjuts i härdplast innan den är redo för leverans. 

Redan när Kim var liten var han inte riktigt som alla andra. När någon ringde på dörren för att fråga om han ville spela fotboll sa han alltid nej. Det spontana skrämde honom redan då. När de andra barnen ville spela kula på rasten pratade han hellre om världens oljekatastrofer. Och när någon gav honom en uppgift tog det alldeles för lång tid att komma i gång, men när han väl började gick det istället inte att få honom att sluta. 

I dag är Kim 35 år gammal. Ett år äldre än han var när han slängde en bunt papper på sin chefs bord. De papper där en läkare skrivit under på att han är överintelligent på vissa plan men har svårt att anpassa sig på andra. De papper som säger att han har svårt att koncentrera sig på tråkiga uppgifter, ofta arbetar långsamt, har ett sänkt arbetsminne, ibland blir detaljinriktad på bekostnad av helhetssyn och har problem med social förståelse. Papper som tydligt visar att han har, och i hela sitt liv har haft, Aspergers syndrom.  

Elisabeth Petersson öppnar sin gula plastlåda och tar upp en bondkaka. Kim är bland de snällaste människor hon känner. Snäll, glad och förvirrad. En sådan som skulle lämna ett stort hål efter sig om han skulle försvinna från arbetsplatsen. I elva år har de arbetat tillsammans på Acron formservice i Anderstorp. 

Precis som så många andra på jobbet beskriver hon Kim som att han helt enkelt är Kim. Han kan vara högljudd, skratta eller prata för sig själv, plötsligt låta som Nalle Puh eller härma ett flygplan. Och ibland, när Elisabeth bett honom göra en sak, kan han ha gjort hälften av det och i stället något helt annat. Själv beskriver han det som att hjärnan spelar ett spel bakom hans rygg. 

– Kim är inte dussinmänniskan. Jag tycker det är härligt. Hur skulle det vara om vi alla var likadana här? 

Kim och Sofia har bott tillsammans i fyra år nu. De har Asperger båda två och förstår varandra. Egentligen, säger de, är det konstigt att det är annat på jobbet. Fler borde utnyttja att personer med funktionsnedsättning tänker på ett nytt sätt och ser problem med andra ögon.

Asperger. Ordet sa inte Elisabeth någonting. Kim var fortfarande Kim, med eller utan diagnos. 

Socialt kompetent. Flexibel. Många bollar i luften. Hemma i soffan trängs katten Fluffy med hunden Molly i Kims knä när han läser högt ur tidningens jobbannonser. Sofia Eriksson, Kims sambo sedan fyra år tillbaka, skrattar till. Hon känner lika lite som Kim igen sig i annonsernas krav. Sofia hade hunnit bli 23 år när hon för första gången fick veta att hon eventuellt hade Asperger. Fem år till passerade innan det stod klart. Ytterligare tre år innan hon nu till slut vågar stå för sin diagnos. 

– Det är ju så för oss med Asperger att vi lätt blir hackkycklingar. Så har det alltid varit för mig. 

Samma diagnos. Olika förutsättningar. I skolan var det ingen som förstod henne och när hon försökte jobba på ett flertal industrier slog det alltid fel. Hon blev för utpumpad socialt för att orka jobba men i stället för att veta varför hon agerade som hon gjorde, tvingades hon ge upp. Sofia gick in i väggen. Sakta men säkert har hon tagit sig tillbaka, vågat acceptera sig själv och börjat arbeta på ett lager, en plats där hon får vara sig själv. 

– Jag insåg väl att jag inte kan spela teater längre. Nu måste jag också få leva. 

Sofia säger det med eftertryck och ser mot köksväggen. Två stora tavlor hänger där. ”Rasta Molly, diska, duscha” står uppskrivet på Kims kvällar. Helgen har en extra ruta: ”Städa, dammsuga, plocka undan.” Arbetsterapeutens sätt att få hans liv att bli strukturerat. Ett lugn som ramar in vardagen. Djuren fyller ett annat lugn. Strukturen i att varje dag gå till jobbet ett tredje. 

Vänner är inget han saknar. Det sociala är förknippat med något som stjäl tid från hans egentliga intressen. En kväll framför datorn kan bli ett helt äventyr. En tur i skogen slutar oftast med att han enbart ser den minsta blomman och i tvättstugan är det bara Kim som ser att en skylt hänger upp och ner. 

Precis det, säger Sofia, kan och borde också användas bättre av arbetsgivare. 

– Fler borde förstå att det är bra att ha med personer med funktionsnedsättning i arbetet. Vi ser saker med andra ögon och kan erbjuda massor av saker som en normal inte kan.

Kim plockar ner en bok om stridsflygplan från hyllan, pekar ut sina favoritmodeller, tar upp en kär gammal bok om dinosaurier och en hel hög programmeringslitteratur. Sofia pekar på sina favoriter. Brott och straff och Kattens kroppsspråk. På många plan är de precis som alla andra, på flera andra helt annorlunda. De försöker passa in, försöker lära sig koder. Men att kämpa för att lära sig ett språk som inte faller sig naturligt är tufft och att de själva ska ta den smällen tycker de båda känns orättvist. Någonstans måste också samhället möta dem. Kim sjunker ned på köksgolvet. 

– Om samhället bara var lite mera öppet skulle vi inte ens behöva några diagnoser. Vi kommer alltid fortsätta vara som vi är, med eller utan etikett.  

Kollegorna på Sofias jobb vet att hon har en diagnos, men inte hur hon ska bemötas. 

På Acron Formservice har Kim Johansson dragit sig undan. Det har varit en hektisk morgon och han behöver paus från alla intryck.Han hittar ett hörn, trycker hörselkåporna mot öronen och plockar fram ritblocket. 

Ibland önskar hon att någon skulle fråga. Hon skulle berätta för dem att det inte är konstigt att vara som henne. Att det är okej att fika för sig själv ibland och att det är okej att inte orka jobba heltid. 

– Ibland sätter jag för höga krav på mig själv. Innan kändes det så viktigt att passa in och vara som alla andra. Men man kan inte utplåna sig själv. 

Hon räcker fram en bok. Dömd att bli missbedömd. Säger att jag borde läsa: 

”För att betraktas som normal ska man vara behärskad, trevlig och populär. Man ska inte vara påträngande eller gå särskilt djupt i sina kontakter. Man ska ha lätt för ytliga kontakter, tänka normala tankar och man ska inte vara särskilt upptagen av känslor eller meningslöshet eller fundera på varför man finns till. Man ska vara som folk.” 

Sofia är på god väg att acceptera att hon inte passar in i mallen. Kim gjorde det för länge-sedan. Jag fortsätter läsa, ett inklämt citat från okänd författare.  

”Ibland låtsas jag vara normal, men det är så tråkigt att jag går tillbaka till att vara mig själv.” 

Det kunde lika gärna skrivits av Kim. Han gillar att vara aspig, som han säger, och har just börjat sprida tankarna om diagnosen på sitt eget sätt. I en egen show berättar han med humor om sina erfarenheter och svarar med allvar på frågor om hur det är att leva med en osynlig funktionsnedsättning. 

– Det började med att jag funderade över varför det tog så lång tid innan jag själv accepterade att jag har Asperger och kom på att det är lätt att tro att diagnosen är som ett kakrecept. Det finns några ingredienser som man tror måste finnas med. Men så behöver det inte alls vara. Jag träffade Sofia och andra med Aspergers syndrom och förstod att alla är olika.  

Showen har redan satts upp i Göteborg och i Värnamo. För publiken berättade Kim om paniken som uppstod när hans dagisfröken gav honom och ett barn till det omöjliga uppdraget att sitta i ring. Han berättade också om det stora frågetecknet när en tjej mitt under ett samtal bet sig i underläppen och snabbt förklarade att han inte skulle tro att hon ville något mer. Kim förstod inte, men som alltid annars ställde han frågan. Vad menade hon? 

Uppsättningen har fått honom att fundera. Han har tänkt över skolans ansvar, arbetsgivares ansvar och mediers ansvar när de kategoriserar brottslingar med diagnoser. I slutet av förra året rapporterade Sveriges Radio om en misstänkt styckmördare med Asperger. Kim ilsknade till och skrev direkt till ansvariga, arg över att bilden av personer med Asperger som brottslingar sprids. 

Showen har också fått honom att fundera över sin egen framtid. Acron Formservice är en bra arbetsplats. Det är litet, hyfsat tyst och arbetsuppgifter som är tillräckligt intressanta för att han inte ska tappa koncentrationen. Han får vara som han vill, prata om vad han vill och gå undan när han vill. Men ibland funderar han över vad som skulle hända om han skulle vara tvungen att byta jobb. Skulle han skriva i cv:t att han har Asperger? Eller säga det? Eller skulle arbetsgivarna ha för mycket fördomar för att anställa honom då?

Kims tips för att kunna jobba med Asperger

  • Försök hitta arbetsuppgifter som du tycker är så pass intressanta att du kan hålla koncentrationen uppe. 
  • Var ärlig och inse dina begränsningar. Säg till din chef och dina kollegor att du inte kan sortera intryck som andra och därför inte heller kan ta på dig mer jobb än vad du klarar av.  
  • Acceptera att du har en diagnos eller av någon annan anledning inte passar in i den sociala normen. Se det som en fördel. 
  • Pressa inte dig själv för mycket. Det är okej att dra sig undan för att vila från intryck. 
  • Försök hitta dina styrkor och använd dem så mycket du kan.
  •  

    Malin Timan

    Läs mer från Dagens Arbete:

    Rullarna med etiketter som ska lyftas ur maskinen och packas i kartonger väger 14 kilo. Det låter inte så tungt – men 60 rullar på en dag blir 840 kilo. Foto: Anna Sigge

    Ett lyft för Stefans rygg

    ReportageI vintras trodde Stefan Svensson att det var kört med jobbet på Boxon etikettryckeri i Borås. Ryggen var trasig efter alla år på industrigolvet. Men arbetsgivaren ville annat.

    poäng och nya världar ska ge arbetslust.

    Skutskär blir till tv-spel

    GamificationBruket i Skutskär har byggt upp en dataspelsvärld av sin arbetsplats, tanken är att göra jobbet mer lockande för unga. Med spelen får operatören bättre överblick, och beröm när läckan är tätad. Lyckas försöket kan det spridas till andra fabriker inom Stora Enso.

    "Det går inte att beskriva ruset jag känner.” säger Angelica Larsson. Foto: David Lundmark

    Kärleken till stora motorer

    LYSSNA PÅ DAAngelica Larsson har farten i blodet, från barndomens raggarträffar och biltävlingar. Nu tävlar hon själv i dragracing i bilar som gör 400 meter på nio sekunder och som servas av pappa Lollo. Läs eller lyssna på reportaget om den motorfrälsta familjen från Mora.

    Välkommen in till neonmuseet. Foto: Linn Bergbrant

    Följ med till Londons neontempel

    SKYLTMAKAREFamiljen Bracey har varit neonets mästare i flera generationer, deras färgglada skyltar finns i butiker över hela världen och har använts i modereportage och storfilmer. Läs eller lyssna till reportaget om det självlysande museet i London.

    Ellinor Johansson och Sebastian Sedell följer med sin produkt hela vägen längs med banan. Foto: Ylva Bergman

    Ökad vinst och ­minskad värk

    ROTATIONMeritor har vässat sig till lönsam världsklass genom att effektivisera monteringen av hjulaxlar. Ständig förändring tryggar jobben – men flera anställda klagar på den ökande stressen.

    Paul Hansen har arbetat på olika lager i över 20 år. Han trivs på Förlagssystem: ”Det flyter på ganska bra, inga problem.” Foto: David Lundmark

    Så lyftes stämningen på boklagret

    ARBETSMILJÖTrakasserier, orättvisa arbetsledare, en känsla av att vara utbytbar – stämningen på Förlagssystem var usel. Efter ett omfattande förändringsarbete är situationen mycket bättre, en viktig orsak är minskad inhyrning.

    ”Jag var såld direkt” Carol Dahlberg ställer sina steelpans i rätt ordning inför en repetition med Panoply Steelband. Efter att en provapåkväll är hon helt såld på instrumentet och den västindiska musiken. Foto: David Lundmark

    Carol är såld på slagverk

    BAS PÅ FRITIDENOnsdagarna är heliga för Scaniamontören Carol Dahlberg. Då ställer hon upp sina basoljefat för repetition med The Panoply Steelband, vars västindiska rytmer omfamnar såväl Rihanna som Ack värmeland, du sköna.

    Framtidslandet

    Uppdrag: Rädda bygden!

    ReportageAck Värmeland, du sköra. Nedlagda butiker, stängda bankkontor och ingen som tar över småföretagen när ägarna pensioneras. I Värmland har folkrörelserna bestämt sig för att vända den negativa trenden.

    6

    En annorlunda pappersarbetare

    KnivskarpHennes verktyg är bland annat skalpell, tång och limpistol. I papper viker hon till elefanter, krukväxter - och till med sig själv. Möt konstnären Fideli Sundqvist, och se DA:s film där hon visar hur du själv kan skapa ett löv.

    ”Drömmen är ett eget plan”

    Fastspänd i en leksak av plast en halv kilometer upp i luften med en surrande propeller framför ansiktet. Exakt där finner pappersarbetaren Rejhan Fejzovic lugnet och njutningen.

    Svingar klot efter jobbet

    När barnen bodde hemma fanns varken tid eller pengar. Men så fick Elisabeth Ringqvist jobb inom industrin, barnen flyttade ut och hon köpte klot och skor igen. Nu spelar hon i klubb och den 21 maj är det hennes tur i bowling-SM för metallare.

    Gäddfiske och pissväder

    FiskeMontören Conny Lekmyr älskar att fiska, men avskyr fisk. DA följde honom på jakt efter gäddan, den "svenska sötvattenskrokodilen". Det är lugnt och varmt - "svenneväder", fnyser Conny.

    Att vara ung på jobbet

    Reportage"När det snackas politik på rasterna, märks det helt klart att man är yngst", säger 25-årige Pierre Kronberg på Holmen Hallstavik.

    Carina Johansson granskar utlåningen. Foto: David Lundmark

    När kommer Zlatan tillbaka?

    EGET BIBLIOTEKSå fick eldsjälen Carina Johansson fart på läsningen på Nobia i Tidaholm.

    Modets drottning abdikerar

    Som H&M:s chefsdesigner har Margareta van den Bosch klätt både Madonna och stora delar av svenska folket.

    Vad ska vi leva av?

    REPORTAGENu är avtalsrörelsen igång på allvar igen, det kommer att som vanligt att bli ett manglande om löner, övertidsersättning, pensioner. Men det finns också en bakomliggande, molande fråga: vad ska vi jobba med i framtiden? Harald Gatu ställde den under en resa genom industrisverige 2014. Nu kan du lyssna på reportaget.

    Hur mycket pengar är nog?

    ReportageDu är pank och tärningen styr din spelpjäs till ett hotell på Norrmalmstorg. Game over! I Monopolvärlden är spelet slut när en person sitter med alla pengar. I verkligheten har 85 superrika personer lika mycket pengar som de 3,5 miljarder fattigaste har tillsammans. Hur länge till kan vi spela?

    Rally. Foto: Jan Nordström

    Fritiden går i hundra knyck

    MotorfrälstAllt började med en Volvo Duett när Uffe Eriksson var tio år. I fjol blev han svensk mästare i rallycross – nu tar han sats i en ny sits.

    Rockhammar har 46 anställda varav 40 är pappers­­arbetare. Foto: David Lundmark

    "Vi bygger faktiskt en helt ny fabrik"

    Det sjuder av optimism i Rockhammar. Nu byggs en ny produktionslinje - en del av ägaren BillerudKorsnäs 900-miljonerssatsning.

    Foto: David Lundmark

    Hon älskar att ta sig vatten över huvudet

    Resan till andra sidan jorden blev starten för något som nu slukar hennes fritid. Camilla Sånebo Hellman är såld på dykning – DA följde med henne under vattnet.

    Sebastian Kallionpää har spelat boule så länge han kan minnas. Första gången han tävlade var han sju år. Foto: David Lundmark.

    Träffar bakom bruket

    Sebastian Kallionpää spänner blicken i grusplanen bakom farsans jobb. Armen svingar framåt och fingrarna släpper klotet. Klang! Stål möter stål i en klockren träff. Välkommen till Oppboga Boulesällskap.

    Michael Gustafsson

    Stålmannen som gillar motvind

    KitesurfningDet går inte en dag utan att han tittar ut och noggrant noterar vad vädergudarna har att erbjuda. Michael Gustafsson är Scanias egen stålman vars enda kryptonit är vindstilla dagar.

    Ojnareskogen

    Foto: Karl Melander

    Striden om kalkbrottet

    ReportageEn öken? Eller förutsättningen för liv? 
En konflikt om ett kalkbrott på norra Gotland 
hamnade på löpsedlarna och delade ön i två läger.

    Maya Westman provkör en skotare på visningsdagen i Kalix. Jakob Pessa från skogsmaskinsinriktningen hjälper till. Målet med dagen är att locka elever till skolan. FOTO: DAVID LUNDMARK

    Succéskolan lockar inte

    Hotad utbildningNästan alla som lämnar utbildningen får jobb. Ändå ligger hot om nedläggning över Kalix naturbruksgymnasium. Ska skolan finnas kvar behöver den fler elever.

    Nu ska Martin bli Andrea

    LivsbeslutEn 41-årig metallarbetare i en liten svensk stad kan inte ljuga längre. Martin vill berätta sin historia för er.

    Två läsande verkstadsarbetare. Stefan Löfgren lyssnar när Anders Olofsson berättar om när han ville köpa en bok av Alice Munro: ”Expediten ville inte rekommendera någon till mig eftersom Munro uppskattas mest av kvinnor. Jag gav mig inte, men utan resultat. I stället tipsade hon om Johan Theorin för spänningens skull, ett helt okej tips. Men ändå häpnadsväckande att jag inte fick köpa Alice Munro.” Foto: Niklas Maupoix

    "Det här är ingen jävla bokklubb"

    Boken som BildningEn gång i månaden träffas de på puben för att 
byta böcker med varandra. Utan litteraturen vore 
vi ingenting, säger de. Absolut ingenting.

    11
    Carina Engman, revy, Dagens Arbete

    Med uppdrag att roa

    Carina Engman skiftar mellan pappersbruket och scenen och får hela bygden på gott humör.

    Strejkerna i Kina

    ”Jag känner mig som en maskin”

    Han jobbar jämt och träffar sina barn en gång om året. Men när arbetsgivaren försökte blåsa Zhu Xinhua på intjänad pension fick han nog.

    Rösten väcktes i verkstan

    Inför maskinerna vågade Helen Sjöholm möta sig själv.

    Mormors hemlighet

    De stod så nära varandra. Men varje gång Helena frågade mormor om när hon var liten blev det bara tyst. Här är berättelsen om ett barnbarn som bestämmer sig för att inte ge upp. Och som reser 150 mil från Malmö till Ukraina för att få svar på frågan: Hur gör man upp med Stalin?

    Hämta mer

    Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.