Strejkar vi svenskar för lite?
Samförstånd före strejk har länge varit den svenska modellen i praktiken. Men är fackens hot om strejk en nödvändig muskelträning för att hålla sig i trim? Och vilka frågor är så viktiga att facket bör gå ut i strejk?
Industriarbetarnas tidning
Det milda vårljuset är här. Jag ser det när jag tittar ut genom tågfönstret. På åkrarna står stora flockar av tranor, uppblandade med en och annan svan.
På gatorna i Uppsala syns allt fler cyklister. Folk liksom sträcker på sig ur vinteridet. Hoppet lever om att vi ska orka ta oss samman och plöja igenom även 2014 års almanacka.
Vid ordet almanacka kommer jag att tänka på de där vi hade i småskolan. Det var ett blad för varje dag att riva av, men också ett klistermärke för varje månad att sätta upp. Lycklig var den klasskamrat som fick hedersuppdraget att slicka på klistermärket och fästa det på pappskivan där almanackan satt. I april brukade märket föreställa videkissar, tror jag. Finns sådana almanackor ännu? Så konstiga tankar vårljuset väcker! Kanske är det bara jag som börjar bli gaggig? Skitsamma! Sverige är vackert på våren.
Vi behöver inte bläddra länge bland kalenderbladen innan vi hittar viktiga dagar att uppmärksamma. Det är snart första maj, fackets och arbetarrörelsens egen helgdag. Vad tänker du göra då? Skrapa båten eller rensa i rabatterna? Förhoppningsvis inte. Den dagen är vi lediga för att vi ska demonstrera. Vilka är dina krav? Det är dags att tänka på det.
Jag minns en första maj i Gävle för ganska många år sedan. Det stora demonstrationståget skulle gå inne i staden, men även en mindre demonstration skulle gå från stadsdelen Bomhus där jag bor. Anslutningen till det lilla demonstrationståget blev dålig och arrangören beslöt att ställa in. Bara två, äldre fackföreningskämpar vägrade ge sig. De tog var sitt plakat, tände var sin cigarr och gick glatt språkande genom snålblåsten den halva milen in till Gävle. Jag tittade länge efter dem. Än idag kan jag känna ånger över att jag inte gick med.
Senare i maj är det val till Europaparlamentet. I Europaparlamentet bestäms mycket som påverkar din vardag. Av alla de beslut som tas i din hemkommun påverkas 60 procent av vad som bestäms på EU-nivå. Vissa verkar tro att EU-politik handlar om formen på gurkor och tomater. Glöm det!
De senaste åren har EU dominerats av högerpolitik. Det har inte fungerat bra, för det har inte fått fart på tillväxten i Europa eller minskat klyftorna mellan människor. Tvärt om har ett högerstyrt EU tafsat på den fackliga konflikträtten och på kollektivavtalen. Det har försämrat löner och arbetsvillkor. Allt detta kan du vara med och ändra på genom att gå och rösta på Socialdemokraterna i valet till Europaparlamentet.
Vi har också ett annat viktigt skäl att lägga våra röster rätt. Vi måste stoppa de främlingsfientliga och rasistiska partierna från att breda ut sig i Europapolitiken. Starka, mörka, i grunden djupt antidemokratiska krafter är i rörelse. I denna farliga rörelse finner vi Sverigedemokraterna som i sin propaganda lömskt blandar våra ljusa barndomsminnen av skolavslutningarna i kyrkan och uppklistringen av videkissprydda almanacksblad, med vår oro för jobben, åldringsvården och inflytande från andra länder. Varje resursbrist eller samhällsproblem påstås bero på att vi tar emot invandrare.
Vår hjälp till föräldralösa barn från krigets Syrien ställs mot vården av våra gamla föräldrar. Resultatet blir en inskränkthetens och rädslans politik, där en förfalskad svenskhet hyllas medan medmänniskor från andra länder stämplas som ”blattar” och liknande skällsord. Den politiken måste vi hjälpas åt att stoppa. Gå och rösta!