Spionförfattaren som själv var agent
John le Carrés romaner är lika vindlande och snåriga som den värld av spioner han skildrar. DA:s deckarexpert Lennart Lund följer underrättelseagenten George Smiley genom decennierna.
Industriarbetarnas tidning
5 frågor till Jenny WrangborgVad händer med kärleken när stämpelklockan och bostadsbristen styr livet? Med debuten Kallskänken blev DA-krönikören Jenny Wrangborg en av Sveriges mest lästa poeter. Med nya boken Vad ska vi göra med varandra vill hon ge folk kraft att orka kämpa.
Vem skriver du för?
– Jag vill att de som är i en liknande situation som jag ska läsa och känna igen sig, inse att man inte är ensam och att det faktiskt går att göra något åt hur det ser ut. Oavsett om vi jobbar på restaurang, som vårdbiträden eller i fabrik är det samma problem vi möter.
Din nya bok handlar mycket om hur det är att vara utan egen bostad och jobba under taskiga arbetsvillkor. Vissa skulle säkert se detta som personliga misslyckanden. Du verkar se det som samhällsproblem, varför?
– Det är inte vårt fel att det inte finns någonstans att bo eller att vi bara får otrygga anställningar. Det handlar om vilka förutsättningar man har i livet och ett politiskt system som inte fungerar. Vi behöver ett uppvaknande och att folk slutar skylla på sig själva.
Hur ska ett sådant uppvaknande ske?
– Det måste börja med att vi vågar prata om hur vi har det och varför det ser ut som det gör. Det fackliga arbetet är jätteviktigt men det måste ske ute på arbetsplatserna, folk måste sluta se facket som ett försäkringsbolag.
Varför tror du att många unga i dag väljer bort facket?
– Nja, det är nog snarare facket som väljer bort de unga. Unga är också intresserade av att ha det bra på jobbet, det är inte det som är problemet.
Vad kan man säga i en dikt som man inte kan i till exempel en debattartikel?
– Med poesin kan man nå folk på ett annat sätt, det är mer som att sitta och prata med en annan människa än att delta i en hetsig debatt.