Industriarbetarnas tidning

Mattias och Christer bygger upp fabriken som tar deras jobb

21 maj, 2014

Skrivet av Malin Timan

Fabriken där Christer Nilsson och Mattias Sjöberg brukade arbeta ligger nu i en skattefri zon hundratals mil hemifrån. I den EU-finansierade zonen fortsätter de att lära polska arbetare de jobb som en gång var deras egna.

Klockan 14.15. Söndag igen. Christer Nilsson kramar sin sambo och sina fem tonårsbarn och tar med den svarta resväskan ut till taxibussen. Bussen som ska ta honom och de fem andra före detta Hiab-anställda genom Hudiksvall, Söderhamn, Gävle och till sist stanna på Arlanda. Därifrån en och en halv timmes flyg till Tyskland. På plats i Berlin ytterligare två timmars skumpig taxiresa innan de äntligen är framme i Polen. Hemma på Fokus Hotell. Det uppfräschade hotellet centralt i Szczecin, där receptionspersonalen varje söndag hälsar dem med dobry wieczór, god kväll, och där ett skrivbord i ljust trä och en dubbelsäng med mjuka kuddar fyller rummet. Christer sväljer det där ordet hemma snabbt igen. Skakar på huvudet. Fokus Hotell ligger hundratals mil från det verkliga hemma. 

Trots det tillbringar han fler nätter där än med sina barn i Iggesund. 

Allt började 27 november 2012. Den klara vintertorsdagen när det allmänna informationsmötet skulle hållas på Hiab. Inget viktigt, fick klubbordförande Kjell Persson höra, och färden mot dagens mål fullföljdes: Stockholm och avtalsråd. Men telefonens gälla signal avbröt tankarna på allt annat. Beskedet: 150 personer varslade i Hudiksvallsfabriken. Produktionen på väg till Polen. 

– Allt kom bara som en stor chock. Ingen av oss var beredda.  

Christer har släppt drömmen om att få ett jobb i Hudiksvall. För honom är den nya drömmen ett förlängt kontrakt i Polen. Vid fikabordet sitter sonen Fabian Nilsson, till höger, och Fabians kompis Robin Maximilian Svensson.

Den klarblå torsdagen förvandlades till en mardröm. Kjell i ilfart tillbaka till Hudiksvall mötte en syn han aldrig trodde sig behöva se. Politiker, journalister, fotografer och gråtande medarbetare, allt i en sörja han helst av allt vill glömma. 

Christer tänker på planeringshögarna i sitt huvud. De har växt sedan det där beskedet. Tidigare hörde han till de obotliga optimisterna. Han hade jobbat på Hiab i fjorton år och alltid trott på företaget. 

Nu är det annorlunda. Pengafrågan snurrar ständigt i huvudet och han har stoppat undan så mycket han kan. Lånen är avbetalade och Christer redo att när som helst leva på a-kassa.  

– Det känns tragiskt att säga det, men det visar sig ju nu att pessimisterna hade rätt. 

För finskägda Cargotec hade resan mot skattelättnader och lägre löner bara börjat när de kallade till 2012 års stormöte. Året efter fick personal börja lämna fabriken och i början av 2014 samlade ledningen återigen alla arbetare. 

Resultatet från mötet slog emot Mattias Sjöberg när han öppnade sin datorskärm. Kompisens Facebookstatus var tydlig: Resterande 150 i fabriken varslas. All produktion flyttas till Polen. 

– Med tanke på hur stora problem vi har där är det som ett stort skämt att de gör så här. 

För Mattias är det svårt att hantera att han under ett år har missat så mycket av Elis och Emilias uppväxt. Varje gång han kommer hem har de lärt sig något nytt. 

Mattias vet vad han pratar om. Precis som Christer har han vant sig vid att varannan söndag packa ihop sina ägodelar, pussa barnen och frun hejdå och bege sig till sin arbetsplats hundratals mil hemifrån. 

”Pappa ska till Polen”, säger fyraåriga dottern Emilia och klättrar upp i Mattias knä. Han kramar om henne och torkar hennes lillebror om munnen. Det är torsdag. Tre dagar innan nästa avfärd och dags att förbereda barnen på att Mattias snart ska försvinna igen. Emilia flyttar sig till kökssoffan, lägger sig ner, tittar upp i taket och börjar sjunga tyst för sig själv. 

I frun Pernillas huvud har tankarna redan börjat snurra. Stressen över att snart bli lämnad en gång till är påtaglig. Drygt två veckor kvar innan hon helt kan slappna av igen. Alltid så. Dagen när han kommer hem och hon vet att det är tio dagar tills han ska åka igen är alltid bäst. 

Det har bara gått några månader sedan fabriken i polska Stargard stod klar. Mattias var en av dem som fick gå från Hiab för två år sedan och en av de första att ställas inför företagets ultimatum: Åk till Polen och lär dem ditt eget jobb. Alternativt stanna hemma i en stad där arbetslösheten är bland de högsta i landet.   

Protester blandade med hånskratt fyllde fabriken. Ingen fick tro att Cargotec skulle kunna få dem att lämna sina vänner och familjer för att lära upp polska arbetare. Christer och Mattias var två av dem som skrattade. Självklart skulle de stanna kvar och kämpa. Men tiden gick. Christer och Mattias samlade sina familjer för att på varsitt håll komma fram till det beslut som visade sig vara oundvikligt. 

Hånskratten byttes till rena hån. Svikare, blev de kallade. Svikare som ens övervägde att resa iväg. Svikare som gjorde att jobben i Hudiksvall försvann ännu snabbare. 

Mattias och Christer blundade för kollegornas bistra miner och det faktum att resan som varannan vecka börjar i taxibilen och slutar på Fokus Hotell i Stargard leder till snabbare flytt av jobben. 

– Om jag inte skulle göra det här, så skulle någon annan göra det. Man får bara skaka bort den känslan och acceptera hur läget är, säger Mattias. 

Efter sex dagar hemma är det tre kvar till nästa resa. Mattias och Pernilla börjar förbereda barnen. Snart åker pappa igen.

Två tilltänkta månader blev till fyra som blev till sex som blev till sju. Christer, Mattias och alla de andra fortsatte tålmodigt sina resor. Förlängt kontrakt månad för månad. Mötta av ett hierarkiskt system, kulturkrockar, logistikproblem och ritningar som aldrig varit ordentliga men som i Hudiksvall fungerat med hjälp av den sjuttioåriga erfarenhet som suttit i väggarna.  

– Jag tror att vi har hållit produktionsmålet två veckor sen jag började, säger Mattias. 

Han skrattar trött. Produktionsmålen ska ligga på femtio procent högre än vad de i själva verket gör. Kunder som inte får kranar i tid blir missnöjda och en stor del av tillverkningen som flyttades från Sverige har i sin tur tvingats flytta vidare till Spanien. Planeringen har varit urusel och personalomsättningen för hög. Arbetarna tjänar en femtedel av Christers och Mattias löner, en lön som knappt går att leva på och som är hälften så låg som en normal industriarbetarlön i Polen. De flesta har i smyg sökt sig vidare till andra arbetsplatser och Mattias är osäker på om Stargard kommer att kunna leverera så många fler kompetenta arbetare som fabriken nu kommer att behöva. Ändå ska Cargotec i december flytta vidare all produktion från Sverige till Stargard i Polen och den skattefria zonen. 

– Ingen vill ju det här. Ingen av cheferna, teknikerna och ingenjörerna där nere tror att de kommer att klara av det. Och vi vet att det inte kommer att gå. 

Men pengar ska sparas. 94 miljoner visar företagets beräkning. Kjell Persson är skeptisk. Löntagarkonsulten Nils-Åke Carlsson likaså. Enligt hans beräkningar är de 94 miljonerna en önskesumma som i verkligheten kommer bli omöjlig att hålla. Kjell bläddrar bland löntagarkonsultens jobb. 

– Det finns däremot ingen chans att vi kommer få se en slutredovisning. Jag vet hur det brukar se ut, Cargotec är alldeles för bra på kreativa redovisningar. 

Första gången chefen bad Mattias Sjöberg och Christer Nilsson att lämna sina familjer hånskrattade de. Men i snart ett år har väskorna packats. Varannan vecka samma sak. 


Mattias och Christer har själva
räknat på vad de kostar. Löner, traktamente, taxiresor, flyg och hotell går på upp emot hundra tusen per person och månad. I över ett halvår har sex sådana räkningar betalats varje månad och fler kommer att behövas. Ändå fortsätter Cargotec. 

Och Christer Nilsson fortsätter gärna. Han minns ångesten när han skulle öppna det mejl som kom före jul. Mejlet som skulle berätta om han fick stanna eller inte. Han trivs där i Polen. Polackerna är trevliga, han har roligt med det svenska gänget, barnen kan snart börja hälsa på honom och svaret på den nya drömmen om framtiden är enkel. 

– Jag kan skriva på ett tioårskontrakt i Polen. Lätt. Var jag än hamnar kommer det ändå bli ett jobb jag måste resa till, det är bara att acceptera. 

De dagar han är på svensk mark har han hunnit söka hundratals jobb, bråkat med Arbetsförmedlingen och planerat krisplaner om att ta bilen och köra norröver. 

Rädslan för att gå på a-kassa är stor och drömmen om Hiab har bytts ut till drömmen om fast inkomst. 

Mattias klarar inte av tanken. Visst, han trivs han också, men den uppoffring han nu gör känns högst temporär. Att svensk industri konkurrerar med skattefria zoner och fabriker som ger sina anställda en femtedel av hans egen lön är svårt att ta in. Han hör om fördelarna varje dag. Polen ligger centralt, närmre kunderna i Europa och är lätt att nå från Sverige. EU har redan betalat miljarder euro för att bygga upp vägar, järnvägar och flygplatser i regionen och samma EU-pengar går dessutom till att finansiera den skattefria zonen. 

Någonstans mitt i den informationen har Mattias stängt av. När det inte finns något som skulle göra att Cargotec vill starta upp i Sverige igen har han insett att det bara är att släppa och gå vidare. 

– Men ändå känns det som att jag är med och betalar skatt som går till att bygga upp en fabrik som konkurrerar ut mitt eget jobb. Det är ju så det blir. Helt puckat är det.

Du kanske också vill läsa…

Han var i gruvan när det rasade

Skalvet den 18 maj är det största i svensk gruvhistoria och fick många Kirunabor att vakna skräckslagna. 13 personer befann sig nere i gruvan. Två timmar senare skulle de ha varit flera hundra.

10 rekordår med Kina – men finns en plan B?

Volvo Cars har tillhört Geely i tio år och bilförsäljningen har slagit rekord
på rekord. Det borde vara klang och jubel över jubileet.

I väntan på skygg gris

Två fjolårsgrisar äter av bondens grödor och skyddsjägaren Rasmus Wedin höjer sin bössa. Ett skott går av.

Jesper Johansson är tjugosex år och har varit huvudskyddsombud i mer än två år. Foto: Åke Ericson

Sätter stopp för smittan

Tredje året som skyddsombud ställs Jesper Johansson inför en oväntad fråga: Vad kan han göra för att hjälpa arbetskamraterna under en pågående pandemi?

På vissa arbetsplatser har de anställda eget gym, andra egen bagarstuga. På bruket i Husum har man både och. Foto: Lina Larsson

”Kul att göra något tillsammans”

På pappersbruket i Husum kan de anställda baka tunnbröd om de vill. En gammal bagarstuga står öppen för dem året om.

Tryggare med jobb hos bolagen

Länge har många maskinförare varit anställda av entreprenörer som kör för skogsbolagen. Nu startar bolagen återigen egna maskinlag. 

Ångesten tog över Tommys liv

Människor är olika, och det är bra, har Volvoarbetaren Tommy Jeansson alltid tyckt. Ändå tvekade han att berätta varför han hela livet känt sig annorlunda.

Skiftschemat delar Grycksbo

Nattarbete är tufft och tär på sömnen. Därför vill Pappers avdelning i Grycksbo dra ner på arbetstiden och ändra på skiftschemat. Men alla medlemmar tycker inte att det är en bra idé.

Han vill starta ett miljövänligt garveri

Mitt i miljökatastrofen finns en strimma av hopp. Tulin Hossain drömmer om att skapa världens miljö­vänligaste garveri i sin hemby, med maskiner från svenska Bölebyn.

Miljökatastrofen som flyttade

Lädergarverierna i Bangladesh blev ökända för att ha förorenat en flod och en stadsdel. Staten tvingade dem att flytta från huvud­staden Dhaka. Nu förgiftas ytterligare en flod.

Arbetsrätt Striden om las

Århundradets förhandling

Ge för guds skull inte politikerna möjlighet att skapa oreda på arbetsmarknaden för lång tid framöver, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Använd strejken mot försämringarna som föreslås”

Det finns ingen anledning att sätta sig vid ett förhandlingsbord där försämringar kommer att bli vägledande, skriver sex tidigare förtroendevalda inom IF Metall.

”Vi förhandlar för att stärka tryggheten”

En stark industri kräver yrkesskickliga industriarbetare med uppdaterade kunskaper och trygga jobb, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Facklig självmordsstategi att förhandla las under fredsplikt”

Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

LO-förbunden eniga: Las-förhandlingarna återupptas

På ett extrainsatt representantskap på fredagen beslutades att förhandlingarna om las, lagen om anställningsskydd, ska fortsätta.

Pontus Georgsson

Pappers vill ha en ”tredje väg” i las-förhandlingarna

Pappers planerar att säga nej till fortsatta förhandlingar om anställningstryggheten. I stället föreslår förbundet en ”tredje väg” – att föra in frågan i avtalsrörelsen.

Industriarbetsgivarna: Vi ska inte förhandla utifrån politikernas förslag

Mer fokus på kompetens än turordning. Det hoppas Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf blir resultatet när parterna de närmaste månaderna ska förhandla om anställningsskyddet.

Öppnare förhandlingar ska lösa vårens LO-kaos

En rejäl omstart, mer insyn och inflytande och några röda linjer som inte får korsas – så hoppas LO läka ihop sprickan som uppstått under diskussionerna om arbetsrätten.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Marcus Bolin

Pappers: Kravet på 4 procent ligger fast

Trots lågkonjunktur och krisande tider för tidningspapper kommer Pappers fortsätta kräva fyraprocentiga lönepåslag för sina medlemmar.

Arbetsgivarna: Krympande kaka att fördela

Läge att ”besinna sig”, anser industrins chefsekonomer inför att de pausade löneförhandlingarna ska återupptas. Men facken kräver 3 procent från den 1 april.

”Våra beslut påverkar alla medlemmar”

Avtalsförhandlingarna drar snart i gång igen och Lizette Lindqvist är en av dem som har makt över resultatet.

”För många arbetare var det ingen hemester”

”Hemestern” är slut för alla som har så mycket pengar att det är exotiskt att inte resa utomlands. För oss andra börjar i stället kampen mot nollavtal och allt sämre anställningsskydd, skriver truckföraren Zara Biske.

IF Metall: Vår utgångspunkt är 3 procent

Industriarbetsgivarna har svårt att se något utrymme för höjda löner i höstens avtalsrörelse, men facket utgår fortfarande från sitt bud på 3 procents löneökningar.

Pappers: Slopa aktieutdelningarna

Företagen inom massa- och pappersindustrin bör avstå från aktieutdelningar. Det anser Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson som nu tecknat avtal om korttidsarbete med Industriarbetsgivarna.

LO och Svenskt Näringsliv: Förläng alla avtal

LO och Svenskt Näringsliv är överens. Nu uppmanar de alla fackförbund och arbetsgivarorganisationer att skjuta upp årets avtalsrörelse till hösten.

Industrin skjuter upp avtalsrörelsen

Facken inom industrin och arbetsgivarna säger ja till att skjuta fram avtalsrörelsen. Även Pappers förlänger avtalet. ”Vi befinner oss mitt i en pandemi. Det är inte läge att bråka om löner och villkor”, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.