"Det pågår en ständig kamp mellan arv och förnyelse."Helle Klein om arbetarrörelsens framtid.

”Demokratin styrs av det som klickar bra”Jan Scherman efterlyser fler tråkiga och seriösa politiker och mindre yta. Men då måste vi väljare också ta vårt ansvar och lyssna, skriver han.

"Det känns som att jag är med och betalar skatt som går till att bygga upp en fabrik som konkurrerar ut mitt eget jobb", säger Mattias Sjöberg. "Jag kan skriva på ett tioårskontrakt i Polen. Lätt. Var jag än hamnar kommer det ändå att bli ett jobb jag måste resa till." Christer Nilsson (t.h) Foto: IDA FRID

Mattias och Christer bygger upp fabriken som tar deras jobb

Fabriken där Christer Nilsson och Mattias Sjöberg brukade arbeta ligger nu i en skattefri zon hundratals mil hemifrån. I den EU-finansierade zonen fortsätter de att lära polska arbetare de jobb som en gång var deras egna.

Klockan 14.15. Söndag igen. Christer Nilsson kramar sin sambo och sina fem tonårsbarn och tar med den svarta resväskan ut till taxibussen. Bussen som ska ta honom och de fem andra före detta Hiab-anställda genom Hudiksvall, Söderhamn, Gävle och till sist stanna på Arlanda. Därifrån en och en halv timmes flyg till Tyskland. På plats i Berlin ytterligare två timmars skumpig taxiresa innan de äntligen är framme i Polen. Hemma på Fokus Hotell. Det uppfräschade hotellet centralt i Szczecin, där receptionspersonalen varje söndag hälsar dem med dobry wieczór, god kväll, och där ett skrivbord i ljust trä och en dubbelsäng med mjuka kuddar fyller rummet. Christer sväljer det där ordet hemma snabbt igen. Skakar på huvudet. Fokus Hotell ligger hundratals mil från det verkliga hemma. 

Trots det tillbringar han fler nätter där än med sina barn i Iggesund. 

Allt började 27 november 2012. Den klara vintertorsdagen när det allmänna informationsmötet skulle hållas på Hiab. Inget viktigt, fick klubbordförande Kjell Persson höra, och färden mot dagens mål fullföljdes: Stockholm och avtalsråd. Men telefonens gälla signal avbröt tankarna på allt annat. Beskedet: 150 personer varslade i Hudiksvallsfabriken. Produktionen på väg till Polen. 

– Allt kom bara som en stor chock. Ingen av oss var beredda.  

Christer har släppt drömmen om att få ett jobb i Hudiksvall. För honom är den nya drömmen ett förlängt kontrakt i Polen. Vid fikabordet sitter sonen Fabian Nilsson, till höger, och Fabians kompis Robin Maximilian Svensson.

Den klarblå torsdagen förvandlades till en mardröm. Kjell i ilfart tillbaka till Hudiksvall mötte en syn han aldrig trodde sig behöva se. Politiker, journalister, fotografer och gråtande medarbetare, allt i en sörja han helst av allt vill glömma. 

Christer tänker på planeringshögarna i sitt huvud. De har växt sedan det där beskedet. Tidigare hörde han till de obotliga optimisterna. Han hade jobbat på Hiab i fjorton år och alltid trott på företaget. 

Nu är det annorlunda. Pengafrågan snurrar ständigt i huvudet och han har stoppat undan så mycket han kan. Lånen är avbetalade och Christer redo att när som helst leva på a-kassa.  

– Det känns tragiskt att säga det, men det visar sig ju nu att pessimisterna hade rätt. 

För finskägda Cargotec hade resan mot skattelättnader och lägre löner bara börjat när de kallade till 2012 års stormöte. Året efter fick personal börja lämna fabriken och i början av 2014 samlade ledningen återigen alla arbetare. 

Resultatet från mötet slog emot Mattias Sjöberg när han öppnade sin datorskärm. Kompisens Facebookstatus var tydlig: Resterande 150 i fabriken varslas. All produktion flyttas till Polen. 

– Med tanke på hur stora problem vi har där är det som ett stort skämt att de gör så här. 

För Mattias är det svårt att hantera att han under ett år har missat så mycket av Elis och Emilias uppväxt. Varje gång han kommer hem har de lärt sig något nytt. 

Mattias vet vad han pratar om. Precis som Christer har han vant sig vid att varannan söndag packa ihop sina ägodelar, pussa barnen och frun hejdå och bege sig till sin arbetsplats hundratals mil hemifrån. 

”Pappa ska till Polen”, säger fyraåriga dottern Emilia och klättrar upp i Mattias knä. Han kramar om henne och torkar hennes lillebror om munnen. Det är torsdag. Tre dagar innan nästa avfärd och dags att förbereda barnen på att Mattias snart ska försvinna igen. Emilia flyttar sig till kökssoffan, lägger sig ner, tittar upp i taket och börjar sjunga tyst för sig själv. 

I frun Pernillas huvud har tankarna redan börjat snurra. Stressen över att snart bli lämnad en gång till är påtaglig. Drygt två veckor kvar innan hon helt kan slappna av igen. Alltid så. Dagen när han kommer hem och hon vet att det är tio dagar tills han ska åka igen är alltid bäst. 

Det har bara gått några månader sedan fabriken i polska Stargard stod klar. Mattias var en av dem som fick gå från Hiab för två år sedan och en av de första att ställas inför företagets ultimatum: Åk till Polen och lär dem ditt eget jobb. Alternativt stanna hemma i en stad där arbetslösheten är bland de högsta i landet.   

Protester blandade med hånskratt fyllde fabriken. Ingen fick tro att Cargotec skulle kunna få dem att lämna sina vänner och familjer för att lära upp polska arbetare. Christer och Mattias var två av dem som skrattade. Självklart skulle de stanna kvar och kämpa. Men tiden gick. Christer och Mattias samlade sina familjer för att på varsitt håll komma fram till det beslut som visade sig vara oundvikligt. 

Hånskratten byttes till rena hån. Svikare, blev de kallade. Svikare som ens övervägde att resa iväg. Svikare som gjorde att jobben i Hudiksvall försvann ännu snabbare. 

Mattias och Christer blundade för kollegornas bistra miner och det faktum att resan som varannan vecka börjar i taxibilen och slutar på Fokus Hotell i Stargard leder till snabbare flytt av jobben. 

– Om jag inte skulle göra det här, så skulle någon annan göra det. Man får bara skaka bort den känslan och acceptera hur läget är, säger Mattias. 

Efter sex dagar hemma är det tre kvar till nästa resa. Mattias och Pernilla börjar förbereda barnen. Snart åker pappa igen.

Två tilltänkta månader blev till fyra som blev till sex som blev till sju. Christer, Mattias och alla de andra fortsatte tålmodigt sina resor. Förlängt kontrakt månad för månad. Mötta av ett hierarkiskt system, kulturkrockar, logistikproblem och ritningar som aldrig varit ordentliga men som i Hudiksvall fungerat med hjälp av den sjuttioåriga erfarenhet som suttit i väggarna.  

– Jag tror att vi har hållit produktionsmålet två veckor sen jag började, säger Mattias. 

Han skrattar trött. Produktionsmålen ska ligga på femtio procent högre än vad de i själva verket gör. Kunder som inte får kranar i tid blir missnöjda och en stor del av tillverkningen som flyttades från Sverige har i sin tur tvingats flytta vidare till Spanien. Planeringen har varit urusel och personalomsättningen för hög. Arbetarna tjänar en femtedel av Christers och Mattias löner, en lön som knappt går att leva på och som är hälften så låg som en normal industriarbetarlön i Polen. De flesta har i smyg sökt sig vidare till andra arbetsplatser och Mattias är osäker på om Stargard kommer att kunna leverera så många fler kompetenta arbetare som fabriken nu kommer att behöva. Ändå ska Cargotec i december flytta vidare all produktion från Sverige till Stargard i Polen och den skattefria zonen. 

– Ingen vill ju det här. Ingen av cheferna, teknikerna och ingenjörerna där nere tror att de kommer att klara av det. Och vi vet att det inte kommer att gå. 

Men pengar ska sparas. 94 miljoner visar företagets beräkning. Kjell Persson är skeptisk. Löntagarkonsulten Nils-Åke Carlsson likaså. Enligt hans beräkningar är de 94 miljonerna en önskesumma som i verkligheten kommer bli omöjlig att hålla. Kjell bläddrar bland löntagarkonsultens jobb. 

– Det finns däremot ingen chans att vi kommer få se en slutredovisning. Jag vet hur det brukar se ut, Cargotec är alldeles för bra på kreativa redovisningar. 

Första gången chefen bad Mattias Sjöberg och Christer Nilsson att lämna sina familjer hånskrattade de. Men i snart ett år har väskorna packats. Varannan vecka samma sak. 


Mattias och Christer har själva
räknat på vad de kostar. Löner, traktamente, taxiresor, flyg och hotell går på upp emot hundra tusen per person och månad. I över ett halvår har sex sådana räkningar betalats varje månad och fler kommer att behövas. Ändå fortsätter Cargotec. 

Och Christer Nilsson fortsätter gärna. Han minns ångesten när han skulle öppna det mejl som kom före jul. Mejlet som skulle berätta om han fick stanna eller inte. Han trivs där i Polen. Polackerna är trevliga, han har roligt med det svenska gänget, barnen kan snart börja hälsa på honom och svaret på den nya drömmen om framtiden är enkel. 

– Jag kan skriva på ett tioårskontrakt i Polen. Lätt. Var jag än hamnar kommer det ändå bli ett jobb jag måste resa till, det är bara att acceptera. 

De dagar han är på svensk mark har han hunnit söka hundratals jobb, bråkat med Arbetsförmedlingen och planerat krisplaner om att ta bilen och köra norröver. 

Rädslan för att gå på a-kassa är stor och drömmen om Hiab har bytts ut till drömmen om fast inkomst. 

Mattias klarar inte av tanken. Visst, han trivs han också, men den uppoffring han nu gör känns högst temporär. Att svensk industri konkurrerar med skattefria zoner och fabriker som ger sina anställda en femtedel av hans egen lön är svårt att ta in. Han hör om fördelarna varje dag. Polen ligger centralt, närmre kunderna i Europa och är lätt att nå från Sverige. EU har redan betalat miljarder euro för att bygga upp vägar, järnvägar och flygplatser i regionen och samma EU-pengar går dessutom till att finansiera den skattefria zonen. 

Någonstans mitt i den informationen har Mattias stängt av. När det inte finns något som skulle göra att Cargotec vill starta upp i Sverige igen har han insett att det bara är att släppa och gå vidare. 

– Men ändå känns det som att jag är med och betalar skatt som går till att bygga upp en fabrik som konkurrerar ut mitt eget jobb. Det är ju så det blir. Helt puckat är det.

Malin Timan

Läs mer från Dagens Arbete:

I en enkel maskinverkstad i Ulvsunda i västra Stockholm tillverkar Pheenix Alpha vinylpressar. Foto: Adam Daver

Ny snurr på vinylskivan

Älskade plattaDen var dödförklarad för bara lite drygt 10 år sedan, men sedan har försäljningen av vinylskivor exploderat. DA:s Ricardo Burrows har skrivit och läst in ett reportage om diskjockeys, kultförklarade skivbutiker och vinylpressfabrikanter.

1

ljudbok

Med en bok i örat i 30 år

LjudböckerPå Woolpower i Östersund är ljudböcker inget nytt – här har sömmerskorna lyssnat på böcker under arbetstid sedan kassettbandens era. Du kan förstås också lyssna på reportaget här.

Rullarna med etiketter som ska lyftas ur maskinen och packas i kartonger väger 14 kilo. Det låter inte så tungt – men 60 rullar på en dag blir 840 kilo. Foto: Anna Sigge

Ett lyft för Stefans rygg

ReportageI vintras trodde Stefan Svensson att det var kört med jobbet på Boxon etikettryckeri i Borås. Ryggen var trasig efter alla år på industrigolvet. Men arbetsgivaren ville annat.

poäng och nya världar ska ge arbetslust.

Skutskär blir till tv-spel

GamificationBruket i Skutskär har byggt upp en dataspelsvärld av sin arbetsplats, tanken är att göra jobbet mer lockande för unga. Med spelen får operatören bättre överblick, och beröm när läckan är tätad. Lyckas försöket kan det spridas till andra fabriker inom Stora Enso.

"Det går inte att beskriva ruset jag känner.” säger Angelica Larsson. Foto: David Lundmark

Kärleken till stora motorer

LYSSNA PÅ DAAngelica Larsson har farten i blodet, från barndomens raggarträffar och biltävlingar. Nu tävlar hon själv i dragracing i bilar som gör 400 meter på nio sekunder och som servas av pappa Lollo. Läs eller lyssna på reportaget om den motorfrälsta familjen från Mora.

Välkommen in till neonmuseet. Foto: Linn Bergbrant

Följ med till Londons neontempel

SKYLTMAKAREFamiljen Bracey har varit neonets mästare i flera generationer, deras färgglada skyltar finns i butiker över hela världen och har använts i modereportage och storfilmer. Läs eller lyssna till reportaget om det självlysande museet i London.

Ellinor Johansson och Sebastian Sedell följer med sin produkt hela vägen längs med banan. Foto: Ylva Bergman

Ökad vinst och ­minskad värk

ROTATIONMeritor har vässat sig till lönsam världsklass genom att effektivisera monteringen av hjulaxlar. Ständig förändring tryggar jobben – men flera anställda klagar på den ökande stressen.

Paul Hansen har arbetat på olika lager i över 20 år. Han trivs på Förlagssystem: ”Det flyter på ganska bra, inga problem.” Foto: David Lundmark

Så lyftes stämningen på boklagret

ARBETSMILJÖTrakasserier, orättvisa arbetsledare, en känsla av att vara utbytbar – stämningen på Förlagssystem var usel. Efter ett omfattande förändringsarbete är situationen mycket bättre, en viktig orsak är minskad inhyrning.

”Jag var såld direkt” Carol Dahlberg ställer sina steelpans i rätt ordning inför en repetition med Panoply Steelband. Efter att en provapåkväll är hon helt såld på instrumentet och den västindiska musiken. Foto: David Lundmark

Carol är såld på slagverk

BAS PÅ FRITIDENOnsdagarna är heliga för Scaniamontören Carol Dahlberg. Då ställer hon upp sina basoljefat för repetition med The Panoply Steelband, vars västindiska rytmer omfamnar såväl Rihanna som Ack värmeland, du sköna.

Framtidslandet

Uppdrag: Rädda bygden!

ReportageAck Värmeland, du sköra. Nedlagda butiker, stängda bankkontor och ingen som tar över småföretagen när ägarna pensioneras. I Värmland har folkrörelserna bestämt sig för att vända den negativa trenden.

6

En annorlunda pappersarbetare

KnivskarpHennes verktyg är bland annat skalpell, tång och limpistol. I papper viker hon till elefanter, krukväxter - och till med sig själv. Möt konstnären Fideli Sundqvist, och se DA:s film där hon visar hur du själv kan skapa ett löv.

”Drömmen är ett eget plan”

Fastspänd i en leksak av plast en halv kilometer upp i luften med en surrande propeller framför ansiktet. Exakt där finner pappersarbetaren Rejhan Fejzovic lugnet och njutningen.

Svingar klot efter jobbet

När barnen bodde hemma fanns varken tid eller pengar. Men så fick Elisabeth Ringqvist jobb inom industrin, barnen flyttade ut och hon köpte klot och skor igen. Nu spelar hon i klubb och den 21 maj är det hennes tur i bowling-SM för metallare.

Gäddfiske och pissväder

FiskeMontören Conny Lekmyr älskar att fiska, men avskyr fisk. DA följde honom på jakt efter gäddan, den "svenska sötvattenskrokodilen". Det är lugnt och varmt - "svenneväder", fnyser Conny.

Att vara ung på jobbet

Reportage"När det snackas politik på rasterna, märks det helt klart att man är yngst", säger 25-årige Pierre Kronberg på Holmen Hallstavik.

Carina Johansson granskar utlåningen. Foto: David Lundmark

När kommer Zlatan tillbaka?

EGET BIBLIOTEKSå fick eldsjälen Carina Johansson fart på läsningen på Nobia i Tidaholm.

Modets drottning abdikerar

Som H&M:s chefsdesigner har Margareta van den Bosch klätt både Madonna och stora delar av svenska folket.

Vad ska vi leva av?

REPORTAGENu är avtalsrörelsen igång på allvar igen, det kommer att som vanligt att bli ett manglande om löner, övertidsersättning, pensioner. Men det finns också en bakomliggande, molande fråga: vad ska vi jobba med i framtiden? Harald Gatu ställde den under en resa genom industrisverige 2014. Nu kan du lyssna på reportaget.

Hur mycket pengar är nog?

ReportageDu är pank och tärningen styr din spelpjäs till ett hotell på Norrmalmstorg. Game over! I Monopolvärlden är spelet slut när en person sitter med alla pengar. I verkligheten har 85 superrika personer lika mycket pengar som de 3,5 miljarder fattigaste har tillsammans. Hur länge till kan vi spela?

Rally. Foto: Jan Nordström

Fritiden går i hundra knyck

MotorfrälstAllt började med en Volvo Duett när Uffe Eriksson var tio år. I fjol blev han svensk mästare i rallycross – nu tar han sats i en ny sits.

Rockhammar har 46 anställda varav 40 är pappers­­arbetare. Foto: David Lundmark

"Vi bygger faktiskt en helt ny fabrik"

Det sjuder av optimism i Rockhammar. Nu byggs en ny produktionslinje - en del av ägaren BillerudKorsnäs 900-miljonerssatsning.

Foto: David Lundmark

Hon älskar att ta sig vatten över huvudet

Resan till andra sidan jorden blev starten för något som nu slukar hennes fritid. Camilla Sånebo Hellman är såld på dykning – DA följde med henne under vattnet.

Sebastian Kallionpää har spelat boule så länge han kan minnas. Första gången han tävlade var han sju år. Foto: David Lundmark.

Träffar bakom bruket

Sebastian Kallionpää spänner blicken i grusplanen bakom farsans jobb. Armen svingar framåt och fingrarna släpper klotet. Klang! Stål möter stål i en klockren träff. Välkommen till Oppboga Boulesällskap.

Michael Gustafsson

Stålmannen som gillar motvind

KitesurfningDet går inte en dag utan att han tittar ut och noggrant noterar vad vädergudarna har att erbjuda. Michael Gustafsson är Scanias egen stålman vars enda kryptonit är vindstilla dagar.

Ojnareskogen

Foto: Karl Melander

Striden om kalkbrottet

ReportageEn öken? Eller förutsättningen för liv? 
En konflikt om ett kalkbrott på norra Gotland 
hamnade på löpsedlarna och delade ön i två läger.

Maya Westman provkör en skotare på visningsdagen i Kalix. Jakob Pessa från skogsmaskinsinriktningen hjälper till. Målet med dagen är att locka elever till skolan. FOTO: DAVID LUNDMARK

Succéskolan lockar inte

Hotad utbildningNästan alla som lämnar utbildningen får jobb. Ändå ligger hot om nedläggning över Kalix naturbruksgymnasium. Ska skolan finnas kvar behöver den fler elever.

Nu ska Martin bli Andrea

LivsbeslutEn 41-årig metallarbetare i en liten svensk stad kan inte ljuga längre. Martin vill berätta sin historia för er.

Två läsande verkstadsarbetare. Stefan Löfgren lyssnar när Anders Olofsson berättar om när han ville köpa en bok av Alice Munro: ”Expediten ville inte rekommendera någon till mig eftersom Munro uppskattas mest av kvinnor. Jag gav mig inte, men utan resultat. I stället tipsade hon om Johan Theorin för spänningens skull, ett helt okej tips. Men ändå häpnadsväckande att jag inte fick köpa Alice Munro.” Foto: Niklas Maupoix

"Det här är ingen jävla bokklubb"

Boken som BildningEn gång i månaden träffas de på puben för att 
byta böcker med varandra. Utan litteraturen vore 
vi ingenting, säger de. Absolut ingenting.

11
Carina Engman, revy, Dagens Arbete

Med uppdrag att roa

Carina Engman skiftar mellan pappersbruket och scenen och får hela bygden på gott humör.

Strejkerna i Kina

”Jag känner mig som en maskin”

Han jobbar jämt och träffar sina barn en gång om året. Men när arbetsgivaren försökte blåsa Zhu Xinhua på intjänad pension fick han nog.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.