Det fackliga samtalet kan inte vänta
”Känslan av att vara trygg är just en känsla och kan inte garanteras”
Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.
Publicerad 2014-09-10, 09:47 Uppdaterad 2020-08-25, 13:07
Sverige behöver en blocköverskridande energiuppgörelse för att skapa stabila spelvillkor för näringsliv och hushåll. Och förutsättningar för att komma överens har nog aldrig varit bättre. Verkligheten har hunnit ikapp energidebatten så att gamla konflikter är i realiteten överspelade.
Tiden talar för att en energiomställning med sikte på 100 procent förnybart. De förnybara energislagen blir billigare för var dag när subventionerna är borträknade. Kärnkraften blir samrtidigt dyrare och dyrare ju mer säkerhetskrav som ställs.
En blocköverskridande uppgörelse skulle kunna bygga på den överenskommelse som Alliansen har tagit fram där subventioner till kärnkraften inte är tillåten. Det finns inte idag något energibolag som egentligen vill bygga ny kärnkraft någonstans i världen om det inte finns några statliga subventioner att förlita sig på. Och i Sverige har Alliansen sagt nej till att ge kärnkraften ytterligare subventioner. Så saken är egentligen klar. Kärnkraften har helt enkelt passerat sitt bäst före datum utifrån en krass ekonomisk bedömning. Mellan skål och vägg är det också precis det som bolagen säger när vi frågar om de vill plöja ned bolagets pengar i ny kärnkraft.
De brittiska planerna på att bygga ny kärnkraft visar med all önskvärd tydlighet hur dyr ny kärnkraft är. De brittiska planerna på ny kärnkraft i Hinkley Point blir inte av utan att bolaget garanteras ett pris på drygt 95 öre/ KWh i drygt 30 år – vilket är jämförbart med vad ny solel kostar och nästan dubbelt så mycket som landbaserad vindkraft kostar att producera utan subventioner.
Tyskland väljer en annan väg. Ingenjörernas hemland och världens fjärde största ekonomi har valt att satsa på ny teknik. Kärnkraften skall fasas ut till 2022 och utsläppen av växthusgaser skall minska med 40 procent till 2020. Samma procentsats som Sverige valt till 2020.
Det båda politiska blocken i Tyskland är eniga om ”Energiewende”. 60 procent av det tyska folket stödjer omställningen trots att priset för hushållselen har stigit med cirka 50 öre per Kilowattimme för att stimulera fram den förnybara energin.
Industrin har snarare fått lägre elpris eftersom förnybar el har en mycket låg marginalkostnad när investeringen väl är gjord. Vind och sol är gratis i motsats till uran och kol.
De som förlorar är kraftbolagen som till exempel Vattenfall. I takt med att den förnybara energin byggs ut allt mer får fler och fler reaktorer och fossila kraftverk stå stilla flera dagar per år på grund av att den förnybara elen har förkörsrätt på elnätet vilket är logiskt eftersom den elen också är billigast på marginalen och därmed sänker elpriset på marknaden.
Peter Löscher, tidigare konserchef för Siemens framförde i en påkostad annons i tyska tidningar att ”energiskiftet blir en framgång, förutsatt att vi tar fram de riktiga lösningarna idag”. Han ser fram förför sig ett nytt Tyskland, drivet av gröna innovationer och export av avancerad miljöteknik.
Stora delar av den tyska industrin och det mäktiga fackförbundet IG Metall är positiva till omställningen. Det svenska näringslivet och svenska IF Metall tycks snarare känna sig hotat av det som händer i Tyskland. Och det med viss rätt men på fel grund. Om världens fjärde största ekonomi och en stor exportmarknad för Sverige ställer om sitt energisystem är det nog smartare att hänga på. Tyskland kan blir loket i den globala energiomställningen.
Den förnybara elproduktionen i Tyskland har ökat med 4 TWh samtidigt som den fossila har minskat med 2 TWh mellan 2012 och 2013. Samtidigt minskade kärnkraftselen med 2,5 TWh och exporten ökade med hela 10 TWh. Så talet om att kärnkraftsavvecklingen i Tyskland ökar utsläppen av växthusgaser är påhittat i brist på bättre argument.
Det som har hänt är att de låga utsläppspriserna inom EU:s utsläppshandel i kombination med de låga kolpriser från USA har bidrat till att gaskraftverken stängs ner till förmån för kolkraftverken. Det är också detta som gjort att Vattenfalls lönsamhet har minskat så dramatiskt. Utsläppen av växthusgaser i Tyskland har av detta skäl ökat med 1,2 procent under 2013.
Dagens svenska reaktorer är gamla och har haft tveksam tillgänglighet de senaste åren samtidigt som säkerhetssystemen inte längre håller måttet. Både IEA och Energimyndigheten är överens om att de svenska reaktorerna behöver stängas ned mellan 2022 och 2035. Kärnkraften kommer nu att fasas ut av sig själv och de ökade säkerhetskraven i kombination av ökade avgifter för att finansiera avfallshantering och eventuella olyckor gör att Oskarshamn 1 kommer att bli lönsam att stänga.
Vår tid är nu. Den förnybara energin växer över hela världen och har Tyskland bestämt sig är det lätt för oss att bara hänga på.
Svante Axelsson, generalsekreterare Naturskyddsföreningen
”Den förnybara elproduktionen i Tyskland har ökat med 4 TWh samtidigt som den fossila har minskat med 2 TWh mellan 2012 och 2013. Samtidigt minskade kärnkraftselen med 2,5 TWh och exporten ökade med hela 10 TWh. Så talet om att kärnkraftsavvecklingen i Tyskland ökar utsläppen av växthusgaser är påhittat i brist på bättre argument.”
Det var 2011 som Tyskland stängde ner ett antal kärnreaktorer som reaktion på trippelkatastrofen i Japan. En relevant jämförelse är mellan åren 2011 och 2013 och då syns tyvärr en ökning av de tyska fossila utsläppen för elproduktion.
Så att manipulera årtalen ändrar inte fakta.
I övrigt kan man tycka att det vore rimligt att alla energislag ska stå på egna ben. Idag kollar vi i Sverige huvudsakligen kärnkraft och det poängteras ofta att den ska stå på egna ben. Dock verkar detta inte alls gälla exempelvis vindkraften i Sverige. Det finns synliga subventioner i form av elcertifikat och en orimligt låg fastighetsskatt för vindkraftverk. Till de osynliga subventionerna hör att de helt saknas rivningsfonder för vindkraften i Sverige.
Som sagt rimligt vore väl att alla energislag står på egna ben?