Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Förändring börjar med en idé

6 oktober, 2014

Skrivet av Daniel Mathisen

Leninvarvet i Gdansk, skorstensröken sveper in den polska industristadens kontur i ett jämngrått raster. En ny arbetsdag randas. Realsocialismen inleder sitt sista decennium och Polen bubblar av missnöje och löfte om förändring.

Om skribenten

Daniel Mathisen är frilansjournalist och skribent, bland annat som ledarkrönikör på Dagens Arena.

Landets framtid överskuggas samtidigt av det sovjetiska imperiet, där Brezjnev svarar krav på fria val med mobiliserade pansardivisioner längs gränsen. Europa står vid ett vägskäl där demokrati och frihet står mot upptrappat våld och ytterligare skräckvälde.

Filmen Wałęsa, baserad på den polske fackföreningsmannen Lech Wałęsa, berättar historien om hur en idé på skeppsvarvet i Gdansk så småningom välte omkull hela den polska kommunistregimen. Ledaren för fackföreningen Solidaritet, Lech Wałęsa, kanaliserade kraften i enda generation som tröttnat på regimens lögner. När en mur av gula hjälmar med repor som glänser i solen, marscherar mot den självutnämnda arbetarstaten är det början på något nytt. Fria val, öppenhet och slut på korruptionen.

Tyvärr vet vi hur det gick. Hoppet och drömmarna om frihet och välstånd har i stora delar av Östeuropa ersatts av extrema klyftor och auktoritära regimer. Samma fackföreningsrörelse som banade väg för demokratin i Polen har tryckts tillbaka och marginaliserats. I dag är bara tre procent av anställda i privat sektor medlemmar i ett fackförbund, jämfört med 28 procent av offentliganställda. Många unga polacker har för länge sedan gett upp hoppet om hemlandet och flyttat, till exempel till Sverige. Tillståndet i dagens Europa gör bara filmens berättelse ännu viktigare.

Förra veckan fick demokratirörelsen i Ukraina, Euromaidan, Lech Walesa-priset, som delas ut till organisationer som kämpar för mänskliga rättigheter. Det gamla ryska imperiet skvallrar med vapnen igen – imperiedrömmarna lever. Hotet om våld är det enda som återstår när grannländerna för länge sedan genomskådat den ryska regimens förrädiska dubbelnatur. Än en gång är det fria fackföreningar tillsammans med demokratiaktivister som står längst fram med krav på demokrati och självbestämmande. Historien upprepar sig.

Den polske författaren och journalisten Ryszard Kapuscinski beskrev i “Lapidarium” drivkrafterna i ett splittrat samhälle på följande sätt:

”Nöden demoraliserar. Om en tredjedel av samhället lever i misär blir hela samhället demoraliserat. Produkten av misären är rädsla och kategoriska påbud, febrilt drömmande, för att rycka sig ur den till varje pris.”

Beskrivningen passar lika väl in nu som när den skrevs för närmare 40 år sedan. För medan finans- och skuldkriser ryckt undan mattan för hela samhällen runt om i Europa är den kollektiva organiseringen viktigare än någonsin. Långsiktig förändring kommer nämligen underifrån, oavsett om den börjar på ett skeppsvarv i Polen, ett torg i Ukraina eller ett fikarum i Sverige.

Du kanske också vill läsa…

Ensamheten är inte jämlik 

Ensamheten är inte jämlik 

Coronakrisen fungerar som ett förstoringsglas över känslor vi redan bär på. Ensamhet är inget naturtillstånd – vi kan organisera ett samhälle som inte splittrar oss, skriver Daniel Mathisen.

När löpbandet blir vår nya skärseld

Det finns något djupt sorgligt i att vi ställer allt större krav på oss själva samtidigt som förväntningarna på samhället omkring oss sjunker, skriver Daniel Mathisen.

Under den digitala snuttefilten

”Det som har potentialen att knyta samman människor ökar i själva verket avstånden”, skriver frilansskribenten Daniel Mathisen efter att ha läst om vilken makt tekniken har över vår gemenskap.

”Jobbet ska inte ge dig hjärtklappning”

”Om så många mår så dåligt, är det verkligen människorna eller samhället – och arbetsmarknaden – det är fel på?”, skriver Daniel Mathisen.

”Vi kan bygga något bättre”

”Någonstans längs vägen glömde vi helt enkelt bort hur viktigt det gemensamma är. Ett motmedel till kapitalismens isärdragning, alternativ till rasismens splittring”, skriver DA:s krönikör Daniel Mathisen.

”Din framtid står inte mot min”

”Din framtid står inte mot min. Tvärtom blir den större om fler är med och formar den”, skriver krönikören Daniel Mathisen, som har läst Fatemeh Khavaris bok ”Jag stannar till slutet”.

Ingen väljer flykten

”Samhällen med tvärbrant ojämlikhet och permanent fattigdom skapar dem: människorna i rörelse. Att tvingas fly från det bekanta är en djupt mänsklig erfarenhet”, skriver Daniel Mathisen.

”Fler måste våga sträcka på ryggen”

Klasskomplexet lyser rakt igenom under en anställningsintervju. Men med större självförtroende kommer modet att ställa krav. Så mycket av den kollektiva organiseringen handlar om att stärka det där självförtroendet, skriver krönikören Daniel Mathisen.

Är vi redo för den nya tiden?

”Oavsett om det handlar om smarta algoritmer, artificiell intelligens eller något ännu okläckt måste vi klura ut hur vi ska bygga det nya samhället”, skriver Daniel Mathisen i en spaning inför det nya året.

Stick hål på nationalismens bubbla

”Arbetare i Sverige har mer gemensamt med europeiska löntagare än, säg, Svenskt Näringslivs Leif Östling. Samhällen behöver inte existera i en nationell tvångströja”, skriver Daniel Mathisen.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.