Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”Jobbet ska inte ge dig hjärtklappning”

10 december, 2018

Skrivet av

Daniel Mathisen är frilansjournalist och skribent, bland annat som ledarkrönikör på Dagens Arena.

Krönika ”Om så många mår så dåligt, är det verkligen människorna eller samhället – och arbetsmarknaden – det är fel på?”, skriver Daniel Mathisen.

Så snart klockan ringer lägger sig trycket över bröstet, magen knyter sig. Sedan släpper det inte, håller i sig under dagen. En pendelrörelse mellan panikkänslor och utmattning.

Jag minns hur varje tanke på jobb utlöste stress och ibland paralyserande ångest. Och jag minns hur jag tänkte att det var mig det var fel på. Att jag liksom inte klarade av det som alla andra klarade. De som, till synes obekymrat, gick till jobbet och fick saker gjorda.

Bilden var falsk. När jag öppnade upp mig inför vänner och bekanta kom berättelserna om hur stressen och pressen knäckt dem. Ofta på grund av jobb.

Jag var inte ensam – vi var inte ensamma. En tredjedel av alla som jobbar, 1,4 miljoner svenskar, mår i själva verket dåligt av sitt jobb. Siffrorna från Arbetsmiljöverket tecknar en smärtsam bild.

Särskilt utsatta är unga på arbetsmarknaden – de som ännu inte etablerat sig. Många får, med mössa i hand, nöja sig med osäkra jobb och tillfälliga anställningar. Att ställa krav eller kräva bättre villkor känns ofta omöjligt i utsatthetens ensamhet.

Panorerar vi ut från var och en av oss, vrider och vänder på strukturerna, klarnar bilden. Under tre decennier har samhället dragits itu, de ekonomiska och sociala murarna blivit brantare. Sverige är faktiskt det land i hela västvärlden där klyftorna ökat som snabbast.

Samtidigt har alltfler det allt mer pressat på jobbet. Mer ska hinnas med, marginalerna är så små att många jobbar med andan i halsen.

Det får konsekvenser.

Anställda har också fått allt mindre att säga till om. Du förväntas göra ditt jobb, vara tacksam och inte kräva mer. Jag tror att en viktig pusselbit till det psykiska måendet finns just där: makten och vanmakten. Hur den upplevs och vilken kugge du eller jag blir på en arbetsmarknad som skiktar och sorterar. Alldeles oavsett om du jobbar i en verkstad, trampar runt på cykel som gigjobbare eller är ofrivillig f-skattare.

En tanke dyker upp. Om så många mår så dåligt, är det verkligen människorna eller samhället – och arbetsmarknaden – det är fel på? Den där tryckkänslan över bröstkorgen viftas ofta undan som ett personligt problem. Bit ihop, skärp dig.

Stigmat har lagt locket på.

Författaren Franz Kafka, som led av livslång ångest och depression, beskrev en gång läsandet som ”en yxa för det frusna havet inom oss”. Det är vackert, tycker jag. Tillvaron ska inte vara något vi tvingas stå ut med, som vi genomlider under enorm påfrestning. Vare sig det är på jobbet eller hemma. Varningssignalerna om hur vi mår gör att det är kritiskt – den psykiska ohälsan är en folksjukdom.

Som samhälle, summan av människorna som bor här, måste vi dra slutsatser av förändringarnas underströmmar. Det händer nämligen något med oss alla när skillnaderna blir för stora, när de mångas makt minskar. De där stormarna inom oss syns inte alltid utåt. Ansvaret för hur vi mår är gemensamt, en förpliktelse vi delar.

En gång i tiden väcktes en diskussion om hur ”det goda arbetet” kunde göra människor delaktiga, få demokratin att växa också på jobbet. Kanske ska vi börja där? Och kanske kan vi tillsammans bygga något bättre, som tillåter oss att andas lite lättare när klockan ringer om morgonen.

En kommentar till “Jobbet ska inte ge dig hjärtklappning

  • Försäkringskassans handläggare och chefer anser att detta är Degenerativa skador.

    Så vad än vi tror att besvären beror på så har fk redan dömt alla med dessa besvär som simulanter eller på ren svenska, ansett att detta beror på hög ålder och ingeting annat.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Du kanske också vill läsa…

”Personalbrist – på grund av stress”

”Personalbrist – på grund av stress”

Säkerheten kommer alltid först, det är ingen som säger emot. Men när man ligger efter i produktionen, vem är det egentligen som prioriterar säkerheten då? Marcus Raihle på Ovako i Smedjebacken tackar facket för skyddsombuden.

Delad stress blir mindre för alla

Delad stress blir mindre för alla

”Kvinnor inom industrin stressar mer än männen. De tar större ansvar för hemmet och har oftare monotona arbetsuppgifter. Så här kan vi inte ha det!”, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

”Det är förbannat lätt att ryckas med”

”Det är förbannat lätt att ryckas med”

”Med svensk industri på högvarv så är mitt liv som ’utbränd överlevare’ en resa genom ett minfält av möjligheter.” Industriarbetaren Tony Fridh, som tidigare bloggat om stress, uppmanar oss att ta makten över vår egen tid – innan någon annan gör det.

”Se ökad tillgänglighet som en investering”

”Se ökad tillgänglighet som en investering”

IF Metall driver att ingen ska drabbas av ohälsa på grund av dålig arbetsmiljö. För att nå dit är det viktigt att fler får kunskap om hur man skapar en arbetsmiljö som också leder till mångfald och inkludering, skriver Ann-Kristin Sandberg, ordförande för riksförbundet Attention.

”Helheten i överenskommelsen är bra”

”Helheten i överenskommelsen är bra”

Vi ska ha en levande debatt, men det är den valda förbundsstyrelsen som svarar för verksamheten mellan kongresserna. Vårt uppdrag därifrån är att komma till rätta med otrygga anställningar, skriver IF Metalls Marie Nilsson och Veli-Pekka Säikkälä.

Ska vi erövra framtiden igen?

Ska vi erövra framtiden igen?

Daniel Mathisen läser Ulf Lundells Vardagar och känner sorgen blandas med hopp.

Om en las-kartas kamp att följa terrängen

Om en las-kartas kamp att följa terrängen

När papperstigrar skriker är det lätt att slå dövörat till, skriver Jan-Ewert Strömbäck, som i sitt yrkesliv både blivit inlasad och utköpt.

”Jag är en mycket gladare skit”

”Jag är en mycket gladare skit”

Plastarbetaren Tony Fridh i Mellerud slogs ut av stressen som skiftarbetare, och av sin egen ambition. I dag mår han mycket bättre.

”Ge personligt stöd så fler kan utbildas”

”Ge personligt stöd så fler kan utbildas”

Henrik Valentin: De som behöver yrkesutbildning för att få jobb måste få personligt stöd på Arbetsförmedlingen, inte bara en kontakt via en skärm.

Förhandling eller kamp?

Förhandling eller kamp?

Två profilerade klubbordförande inom IF Metall möttes i en mejlväxling för att försöka förstå hur de kan se så olika på lasuppgörelsen.

Kris i byggbranschen

Så gick det för arbetarna som fick gå från husfabriken

Så gick det för arbetarna som fick gå från husfabriken

Osäkerheten på marknaden gör att återstarten för K2A Trähus skjuts på framtiden.