Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

När löpbandet blir vår nya skärseld

18 september, 2019

Skrivet av

Krönika Det finns något djupt sorgligt i att vi ställer allt större krav på oss själva samtidigt som förväntningarna på samhället omkring oss sjunker, skriver Daniel Mathisen.

Om skribenten:

Daniel Mathisen är frilansjournalist och skribent, bland annat som ledarkrönikör på Dagens Arena.

När jag var liten, inte mer än sju år eller så, översköljdes jag ibland av tanken på döden. Den blev, som för så många, överväldigande och ogripbar. Minnet kommer tillbaka till mig när jag kliver in på gymmet. Det stretar och tar emot. Varför är jag här, egentligen?

För många handlar träning och hälsa om att hålla tankarna om det ändliga på armlängds avstånd. Mota bort varje tanke på det oundvikliga.

I journalisten och debattören Barbara Ehrenreichs senaste bok, ”Att lura åldrandet – hälsohetsen som jagar oss ända in i döden”, vrider hon och vänder på vad fixeringen vid kroppen och hälsan gör med oss. Enligt henne skapade åttiotalets perspektivskifte – från det gemensamma och jämlikhet till det enskilda och personlig lycka – en ny syn på hälsa. Frågan om hur vi mår blev en individuell angelägenhet.

”Satsa på dig själv”, en kampanj av Svenska arbetsgivareföreningen under åttiotalet, ringar in synen. Handla rätt mat i rätt butik. Välj rätt vårdcentral. Hitta rätt gymkedja. Med ett ständigt gnagande dåligt samvete svävande över oss.

Synen är förstås djupt destruktiv – och en falsk bild av verkligheten. För hur vi mår har en direkt koppling till hur samhället omkring oss stöpts om. Har vi det dåligt, med usla arbetsvillkor och en ekonomi som inte går ihop, mår vi också dåligt. Klass och hälsa hänger helt enkelt ihop.

Den personliga hälsan och dieten är sammanflätad med en moralisk uppfattning om rätt och fel livshållning. Vår hälsoångest är dessutom ytterst lönsam. I dag finns det 186 000 gymkedjor runt om i världen som omsätter närmare 800 miljarder kronor årligen. Vi peppras med självhjälpsböcker och kurser. Medierna vi konsumerar kryllar av tips, råd och rön kring hur vi kan ”biohacka vår kropp” eller bli pionjärer inom träning.

Vi tuktar oss själva, smoothie för smoothie, i hopp om att den där knuten i magen ska släppa.

Den extrema fixeringen vid den egna hälsan och en utpräglad känsla av misslyckande har fått en benämning: ortorexi. Begreppet myntades av Steven Bratman i boken ”Health Food Junkies” för att beskriva vad som händer när allt annat i livet underordnas en till synes hälsosam livsstil. Längtan efter att må bra och leva längre kan med andra ord bli sjuklig.

För många blir kontrollen över den egna kroppen i själva verket en psykologisk spegel av tillvarons maktlöshet – vardagen, samhället, klimatet. Vi tuktar oss själva, smoothie för smoothie, i hopp om att den där knuten i magen ska släppa. Tänker att stressen över om jobbet finns kvar i morgon, oron för räkningarna på hallmattan, ska mildras.

Och nog är det bra att träning och vettig mat gör att vi mår bättre, orkar mer i vardagen. Men det finns något djupt sorgligt över att allt större krav på oss själva ofta innebär lägre förväntningar på samhället omkring oss. Som om den gemensamma horisonten krymper.

Jag pinar mig igenom gympasset. Och visst mår jag bättre efteråt, det dåliga samvetet har krympt en smula. Samtidigt önskar jag att vi kunde och vågade göra uppror mot privatiseringen av hälsan.

I slutändan är det insikten om tillvarons bräcklighet – kroppen som ett fartyg med slutdatum – som gör oss mänskliga. Livet blir viktigt för att det är flyktigt. Det kan faktiskt inte vara rimligt att svaret på tillvarons oro ska finnas inom oss själva, i en medveten andningsövning eller i ett renande träningspass. Snarare har vi all anledning att, då och då, lyfta blicken och fundera över hur vi har det tillsammans.

För lika självklart som det är att ställa frågan ”hur går det med träningen?” borde vi också fråga: ”varför mår så många så dåligt?”.

 

Under den digitala snuttefilten

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

Ensamheten är inte jämlik 

Ensamheten är inte jämlik 

Coronakrisen fungerar som ett förstoringsglas över känslor vi redan bär på. Ensamhet är inget naturtillstånd – vi kan organisera ett samhälle som inte splittrar oss, skriver Daniel Mathisen.

Under den digitala snuttefilten

”Det som har potentialen att knyta samman människor ökar i själva verket avstånden”, skriver frilansskribenten Daniel Mathisen efter att ha läst om vilken makt tekniken har över vår gemenskap.

”Jobbet ska inte ge dig hjärtklappning”

”Om så många mår så dåligt, är det verkligen människorna eller samhället – och arbetsmarknaden – det är fel på?”, skriver Daniel Mathisen.

”Vi kan bygga något bättre”

”Någonstans längs vägen glömde vi helt enkelt bort hur viktigt det gemensamma är. Ett motmedel till kapitalismens isärdragning, alternativ till rasismens splittring”, skriver DA:s krönikör Daniel Mathisen.

”Din framtid står inte mot min”

”Din framtid står inte mot min. Tvärtom blir den större om fler är med och formar den”, skriver krönikören Daniel Mathisen, som har läst Fatemeh Khavaris bok ”Jag stannar till slutet”.

Ingen väljer flykten

”Samhällen med tvärbrant ojämlikhet och permanent fattigdom skapar dem: människorna i rörelse. Att tvingas fly från det bekanta är en djupt mänsklig erfarenhet”, skriver Daniel Mathisen.

”Fler måste våga sträcka på ryggen”

Klasskomplexet lyser rakt igenom under en anställningsintervju. Men med större självförtroende kommer modet att ställa krav. Så mycket av den kollektiva organiseringen handlar om att stärka det där självförtroendet, skriver krönikören Daniel Mathisen.

Är vi redo för den nya tiden?

”Oavsett om det handlar om smarta algoritmer, artificiell intelligens eller något ännu okläckt måste vi klura ut hur vi ska bygga det nya samhället”, skriver Daniel Mathisen i en spaning inför det nya året.

Stick hål på nationalismens bubbla

”Arbetare i Sverige har mer gemensamt med europeiska löntagare än, säg, Svenskt Näringslivs Leif Östling. Samhällen behöver inte existera i en nationell tvångströja”, skriver Daniel Mathisen.

Hobo: Tough Life – pixlar som slår i magen

”Det mest orättvisa som kan drabba en människa är att födas.” Daniel Mathisen försöker överleva som hemlös i dataspelet Hobo: Tough Life, och spelet dröjer sig kvar.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.

Arbetsmiljöveckan

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

21 oktober är det Skyddsombudens dag. DA frågade tre ombudsmän från tre fackförbund hur de tänker uppmärksamma dagen.

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

I över 15 år har Lotten Loberg varit den enda åklagaren i landet som arbetat heltid med arbetsmiljöbrott.
Nu när hon gått i pension tar ingen över hennes arbete på heltid.

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Skyddsombudet Momodou Lamin Sanneh har 75 fackliga utbildningar i bagaget. Men han är fortfarande hungrig på kunskap.

Dagarna då livet förändrades

Dagarna då livet förändrades

”Jag upprepar allt ännu en gång i huvudet. Har vi missat något?” Regionala skyddsombudet Linda Forså skriver om när uppdraget att arbeta med vår säkerhet tog en ny vändning, och om att äntligen få fika i samma rum som andra människor.

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Tre av tio skyddsombud har funderat på att avsäga sig sitt uppdrag på grund av svårigheter med att utföra det. Det visar en undersökning som Dagens Arbetsmiljö har gjort bland skyddsombud i industrin.

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Fyra år efter att lagen skärptes – nu handlar mer än var tredje larm från skyddsombud om den psykosociala arbetsmiljön, visar en unik kartläggning från Dagens Arbetsmiljö.

Sätter stopp för smittan

Sätter stopp för smittan

Tredje året som skyddsombud ställs Jesper Johansson inför en oväntad fråga: Vad kan han göra för att hjälpa arbetskamraterna under en pågående pandemi?