Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Under den digitala snuttefilten

20 maj, 2019

Skrivet av

Daniel Mathisen är frilansjournalist och skribent, bland annat som ledarkrönikör på Dagens Arena.

krönika ”Det som har potentialen att knyta samman människor ökar i själva verket avstånden”, skriver frilansskribenten Daniel Mathisen efter att ha läst om vilken makt tekniken har över vår gemenskap.

En molande värk strålar genom handen medan jag kramar mobiltelefonen, med kinden mot kudden och blicken på flödet från sociala medier.

Många känner igen sig i bilden.

I den nyutkomna boken Bored, Lonely, Angry, Stupid – Changing Feelings about Technology, from the Telegraph to Twitter nystar forskarna Luke Fernandez och Susan J. Matt i hur de senaste seklernas teknologiska språng – posten, telefonen, internet – påverkat oss. Enligt författarna har nya sätt att kommunicera inte bara påverkat våra känsloliv, utan även skapat nya känslor.

Boken beskriver hur det upplevdes annorlunda att vara ensam i mindre uppkopplade samhällen. Förväntningarna var andra, samhällets stigma kring enslingen ett annat än i dag. Men varje nytt teknologiskt språng gav ensamheten en ny betydelse. Vår tids kommunikativa explosion har skapat helt nya möjligheter att se oss själva i andra. ”Behovet av att visa upp sina liv, framgång och lycka är ständigt närvarande under det tjugoförsta århundradet. [..] trots ångesten det skapar”, skriver Fernandez och Matt.

Teknologierna gör det möjligt att överskrida gränserna för det traditionella sociala utrymmet. Du och jag kan när som helst plocka fram den digitala snuttefilten för att värmas av en virtuell gemenskap. Få snabb bekräftelse, tillfälligt rycka undan den där gnagande känslan av ensamhet.

Det gör något med oss.

Psykologen Jean Twenge förklarar i boken iGen hur årskullarna födda efter 1995, trots oändliga möjligheter till kontakt, känner sig allt ensammare. I nittiotalets Japan myntades uttrycket hikikomori, att ”dra sig undan”, för att beskriva en generation som medvetet isolerade sig. Ny teknologi har gjort det allt lättare att välja ensamheten. I Sverige har så kallade hikikomori-föreningar bildats i bland annat Umeå, Uppsala och Knivsta, med syftet att erbjuda ensamma ungdomar stöd och vägledning.

Men vilken typ av ensamhet handlar det egentligen?

Engelskan gör skillnad mellan ensamhet som tillstånd, solitude, och ensamhet som känsla, loneliness. Den nyansen saknas i svenskan – ensamhet är ensamhet. Kanske skulle vi behöva ett nytt ord – typ självvaro – för att beskriva den aktiva handlingen. Den som handlar om att medvetet välja bort.

Ensamhet är svår att marknadsföra eller paketera till en kommersiell produkt, passar liksom inte in i vinstintressets logik. Därför porträtteras den ofta som en farlig sjukdom, något som vi till varje pris ska undvika. Räddningen finns bara ett svep eller knapptryck bort, lär vi oss. De nya teknologiernas företag bygger algoritmer och affärsmodeller på våra psykologiska behov av att delta, bekräftas och höra till.

Men för allt fler känns löftet om den digitala gemenskapen falsk. Mycket tyder snarare på, som Bored, Lonely, Angry, Stupid illustrerar, att de sociala mediernas spegelbilder varken ger självkänsla eller trygghet. Det som har potentialen att knyta samman människor ökar i själva verket avstånden. Gröper ur.

Det svider till i ögonen, jag trycker av mobiltelefonen för dagen och pluggar in den i laddaren. Överdosen, den påhittade gemenskapen, skapar en olustkänsla som inte vill lägga sig. Mönstret liknar det som Guy DeBord kallade ”skådespelssamhällets hypnotiserande effekt”. Det sociala paradis som projiceras via skärmens pixlar blir för många en ångestladdad hägring, en källa till magont snarare än möjligheter.

Så behöver det inte vara. Men då behöver vi nog fundera över hur vi organiserar teknologin i samhället, vilken makt vi har över den – och den över oss.

”Jobbet ska inte ge dig hjärtklappning”

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Ska vi erövra framtiden igen?

Ska vi erövra framtiden igen?

Daniel Mathisen läser Ulf Lundells Vardagar och känner sorgen blandas med hopp.

”Inte konstigt att vi är rädda – vi är ju människor”

”Inte konstigt att vi är rädda – vi är ju människor”

Kanske kan våra inre känslostormar peka oss i en ny riktning, skriver Daniel Mathisen.

Ensamheten är inte jämlik 

Coronakrisen fungerar som ett förstoringsglas över känslor vi redan bär på. Ensamhet är inget naturtillstånd – vi kan organisera ett samhälle som inte splittrar oss, skriver Daniel Mathisen.

När löpbandet blir vår nya skärseld

Det finns något djupt sorgligt i att vi ställer allt större krav på oss själva samtidigt som förväntningarna på samhället omkring oss sjunker, skriver Daniel Mathisen.

”Jobbet ska inte ge dig hjärtklappning”

”Om så många mår så dåligt, är det verkligen människorna eller samhället – och arbetsmarknaden – det är fel på?”, skriver Daniel Mathisen.

”Vi kan bygga något bättre”

”Någonstans längs vägen glömde vi helt enkelt bort hur viktigt det gemensamma är. Ett motmedel till kapitalismens isärdragning, alternativ till rasismens splittring”, skriver DA:s krönikör Daniel Mathisen.

”Din framtid står inte mot min”

”Din framtid står inte mot min. Tvärtom blir den större om fler är med och formar den”, skriver krönikören Daniel Mathisen, som har läst Fatemeh Khavaris bok ”Jag stannar till slutet”.

Ingen väljer flykten

”Samhällen med tvärbrant ojämlikhet och permanent fattigdom skapar dem: människorna i rörelse. Att tvingas fly från det bekanta är en djupt mänsklig erfarenhet”, skriver Daniel Mathisen.

”Fler måste våga sträcka på ryggen”

Klasskomplexet lyser rakt igenom under en anställningsintervju. Men med större självförtroende kommer modet att ställa krav. Så mycket av den kollektiva organiseringen handlar om att stärka det där självförtroendet, skriver krönikören Daniel Mathisen.

Är vi redo för den nya tiden?

”Oavsett om det handlar om smarta algoritmer, artificiell intelligens eller något ännu okläckt måste vi klura ut hur vi ska bygga det nya samhället”, skriver Daniel Mathisen i en spaning inför det nya året.

DA granskar skuggsamhället i en smutsig bransch

Vi städar Sverige – utanför lagen

Vi städar Sverige – utanför lagen

Dagens Arbete fortsätter granskningen av Sveriges laglösa arbetsliv där kriminella bolag mjölkar staten på miljarder. Det är valår och vi lyfter människorna som städar vårt land, från verkstadsgolv till statsministerns villa.

Chilo städade hos stats­ministern fyra gånger

Chilo städade hos stats­ministern fyra gånger

Chilo blev rikskänd för att ha städat svart hos statsminister Magdalena Andersson. Här är hennes ord från tiden i Migrationsverkets förvar.

Smutsigt städjobb i maktens centrum

Smutsigt städjobb i maktens centrum

Bland underentreprenörerna i Projekt Rosenbad finns ett stort städbolag som bryter mot lag och avtal. Anställda vittnar om hemska arbetsförhållanden.

Skatte­verket: Vi sitter med munkavle

Skatte­verket: Vi sitter med munkavle

”När vi följer pengarna så ser vi att ersättning betalas ut, men sen går tillbaka igen. Arbetarna har alltså inte fått behålla pengarna”, säger Skatteverkets samordnare Nina Blomkvist.

De jobbade med syra utan skyddskläder

De jobbade med syra utan skyddskläder

Städarnas berättelser: Monika, Milan och Boris städar livsmedelsindustrin och vittnar om en vardag fylld av rädsla i arbetet hos kriminella bolag.

Shakzoda bröt högerarmen, fick städa med vänster

Shakzoda bröt högerarmen, fick städa med vänster

Städarnas berättelser: Shakhzoda, Uzbekistan. ”Arbetsgivaren tvingade mig att jobba trots att jag var sjukskriven. Jag fick städa med vänsterarmen.”

Aziza blev sjuk under pandemin – tvingades jobba ändå

Aziza blev sjuk under pandemin – tvingades jobba ändå

Städarnas berättelser: Aziza, Uzbekistan. ”Jag blev inte behandlad som en människa.”

Rebecca terroriserades av chefen

Rebecca terroriserades av chefen

Städarnas berättelser: Rebecca, Venezuela. ”’Jag sparkar skiten ur dig och skickar dig till helvetet’, sa min chef om vi protesterade.”

Städ­branschen Sverige: Vi uppskattar Magdalena Anderssons fadäs

Städ­branschen Sverige: Vi uppskattar Magdalena Anderssons fadäs

För att stoppa bolag som inte gör rätt för sig måste upphandlare bli bättre på att upptäcka fifflet, anser Städbranschen Sveriges ordförande Matthias Lindholm.

Tio råd till upphandlare för att ta ansvar

Tio råd till upphandlare för att ta ansvar

Svartarbete i offentlig verksamhet är vanligt. Med hjälp av den här checklistan kan upphandlare få bättre koll.

Så har skugg­samhället vuxit fram

Så har skugg­samhället vuxit fram

En rad politiska beslut har lett fram till ett laglöst arbetsliv där människor utnyttjas. Kontroller har slopats och det har lett till ökat fusk. Terrordådet på Drottninggatan blev en ögonöppnare.