Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Det bannlysta blåstället

22 december, 2014

Skrivet av Daniel Mathisen

GästkrönikaHan tar sig för nacken, grimaserar lite. Ännu en klunk av kaffet. Platsen är lunchrummet i en lastbilsdepå, några mil norr om Stockholm. Byggnaden ligger mitt i ett industriområde, utan naturlig knutpunkt till det kringliggande samhället.

Om skribenten

  • Daniel Mathisen är frilansjournalist och skribent, bland annat som ledarkrönikör på Dagens Arena.

Han tar sig för nacken, grimaserar lite. Ännu en klunk av kaffet. Platsen är lunchrummet i en lastbilsdepå, några mil norr om Stockholm. Byggnaden ligger mitt i ett industriområde, utan naturlig knutpunkt till det kringliggande samhället.

Leif är lastbilschaufför. Egentligen bor han och familjen strax utanför Nyköping. Men där finns inga jobb. Och att bo i Stockholm är för dyrt. Så när veckodagarnas sträckor är avverkade bor han i en gammal husvagn tvärs över gatan från lunchrummet.

Hans berättelse säger något om arbetarens plats i det moderna samhället.

I boken “Södertur – Det försvunna Söder” syns de överallt, hantverkarna i blåställ. Södermalm var länge en utpräglad arbetarklasstadsdel, med slamrande verkstäder och en mångfald av människor.

I dag kryllar stadsdelen snarast av folk med jobb inom medier, reklam och akademikeryrken. De en gång dragiga och slitna arbetarkåkarna har varsamt renoverats. ”Bevarad charm”, heter det i mäklarannonsen. I rapporten Här bor journalisternas konstateras: ”På de ställen där arbetare bor, där bor det inte särskilt många journalister.”

Anneli Jordahl, författare till bland annat “Klass – är du fin nog?”, kallar stadsdelen ”ett indianreservat för mediefolk”.

Ironiskt nog hörs eller syns sällan Söders gamla invånare i de mediekanaler som stadsdelens nya medborgare dominerar. I stället präglas bevakningen av de problem som den övre medelklassen och överklassen definierar som viktiga.

Mönstret går igen.

Göteborgsstadsdelen Majorna var en gång navet i västkustens industrimotor. Numera befolkas kvarteren av en yngre, akademisk klass. I boken Majorna – en resa genom fem sekel kommer de till liv igen, människorna som byggde staden. Industrins ryggrad.

 Arbetaren har förpassats till periferin, undanträngd ur det kollektiva medvetandet. 

Fast även om de glömts så existerar de, människorna som sliter långa dagar för att möjliggöra livet för bättre bemedlade. 

Metallen ska svetsas, husen byggas och varorna transporteras. Men den som faktiskt utför jobbet är inte välkommen i stadens tillrättalagda geografi. Kombinationen av ekonomisk segregation och en politik som gynnat höginkomsttagare har skapat ett samhälle där arbetar-, medel- och överklass sällan möts.

Högern har sökt att utradera arbetaren ur det politiska medvetandet, som om vi lever i ett post-klassamhälle. Illusionen skaver. Klassamhället lever i allra högsta grad, bara vi tittar.

Snarare än att blunda för stadens ojämlika geografi är det dags att fundera på vilket samhälle vi egentligen bygger. Och för vem.

Jag tänker på Leif i den där illa isolerade husvagnen norr om Stockholm. Varför finns inte staden för honom? Han förtjänar den lika mycket som jag. Om inte mer.

Vad tycker du? Diskutera krönikan här.

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

”Inte konstigt att vi är rädda – vi är ju människor”

”Inte konstigt att vi är rädda – vi är ju människor”

Kanske kan våra inre känslostormar peka oss i en ny riktning, skriver Daniel Mathisen.

Ensamheten är inte jämlik 

Coronakrisen fungerar som ett förstoringsglas över känslor vi redan bär på. Ensamhet är inget naturtillstånd – vi kan organisera ett samhälle som inte splittrar oss, skriver Daniel Mathisen.

När löpbandet blir vår nya skärseld

Det finns något djupt sorgligt i att vi ställer allt större krav på oss själva samtidigt som förväntningarna på samhället omkring oss sjunker, skriver Daniel Mathisen.

Under den digitala snuttefilten

”Det som har potentialen att knyta samman människor ökar i själva verket avstånden”, skriver frilansskribenten Daniel Mathisen efter att ha läst om vilken makt tekniken har över vår gemenskap.

”Jobbet ska inte ge dig hjärtklappning”

”Om så många mår så dåligt, är det verkligen människorna eller samhället – och arbetsmarknaden – det är fel på?”, skriver Daniel Mathisen.

”Vi kan bygga något bättre”

”Någonstans längs vägen glömde vi helt enkelt bort hur viktigt det gemensamma är. Ett motmedel till kapitalismens isärdragning, alternativ till rasismens splittring”, skriver DA:s krönikör Daniel Mathisen.

”Din framtid står inte mot min”

”Din framtid står inte mot min. Tvärtom blir den större om fler är med och formar den”, skriver krönikören Daniel Mathisen, som har läst Fatemeh Khavaris bok ”Jag stannar till slutet”.

Ingen väljer flykten

”Samhällen med tvärbrant ojämlikhet och permanent fattigdom skapar dem: människorna i rörelse. Att tvingas fly från det bekanta är en djupt mänsklig erfarenhet”, skriver Daniel Mathisen.

”Fler måste våga sträcka på ryggen”

Klasskomplexet lyser rakt igenom under en anställningsintervju. Men med större självförtroende kommer modet att ställa krav. Så mycket av den kollektiva organiseringen handlar om att stärka det där självförtroendet, skriver krönikören Daniel Mathisen.

Är vi redo för den nya tiden?

”Oavsett om det handlar om smarta algoritmer, artificiell intelligens eller något ännu okläckt måste vi klura ut hur vi ska bygga det nya samhället”, skriver Daniel Mathisen i en spaning inför det nya året.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.