"Det pågår en ständig kamp mellan arv och förnyelse."Helle Klein om arbetarrörelsens framtid.

”Demokratin styrs av det som klickar bra”Jan Scherman efterlyser fler tråkiga och seriösa politiker och mindre yta. Men då måste vi väljare också ta vårt ansvar och lyssna, skriver han.

Låt oss ändra på de avbrutna drömmarna

Daniel-Mathisen_3GästkrönikaDet är kallt och dragigt på gården. Magen kurrar, magarna kurrar. Ester har elva barn, de flesta kommer så småningom att hamna på fosterhem. Det är tjugotal och Ester är statare.

Närmare hundra år senare står en ung man på torget i en svensk bruksort. Det är öde. I fjärran hörs det mullrande, skorrande ljudet från en moped. Ynglingen känner att ingenting rör på sig. Livet står stilla och det tycks inte finnas någon väg ut ur

I nysläppta seriealbumet “Hundra år i samma klass” (Galago) nystar serietecknaren Mats Källblad i släkten som format honom och om strukturerna som varit svåra att skaka av sig. Ester är hans egen mormor och hennes liv fungerar som katalysator för berättelsen om ett samhälle där klassresorna ställts in.

Mats Källblad presenterar oss för människorna vars röster sällan hörs. De som bor i den lilla bruksorten. Som snickrar, mekar, målar och försöker komma underfund med vad livet egentligen handlar om. “Hundra år i samma klass” är en lika delar lysande som dyster påminnelse om att alla berättelser har två sidor. Historieböckernas skildring av det ständigt förfinade välfärdssamhället suddar ut nyanserna, penslar ut hela generationer till ett gemensamt öde.
Min gammelmormor, Lydia, levde de sista åren med krökt rygg och blixtrande smärtor. Hennes 86-åriga liv handlade till stor del om att niga inför överheten. Tacka och ta emot för det lilla. Den förbannade skurhinken var på samma gång källan till mat på bordet som det enda möjliga. Som liten frågade jag henne varför hon alltid neg när vissa människor gick förbi på gatan, men inte andra. “Så är det bara, det är ingenting som varken du eller jag kan förändra.” Så var det med det.

Vägen ut ur 1900-talets förnedrande tjänstesamhälle var klassresan, den sociala rörligheten. Generationer av arbetare fick studera vidare och kunde använda kunskapen för utökad makt över de egna livsvillkoren. Medvetna reformer för att minska klyftorna skapade ett samhälle där fler röster hördes, fler människor räknades.
Men någon gång längs vägen — åttiotal? nittiotal? — knuffades klassanalysen ut från den politiska dagordningen. Vi var inte längre bundna av industrisamhällets ramar, hette det. Informationssamhället var framtiden — klassamhället gårdagen.

I Anneli Jordahls tankeväckande eldskrift “Klass – är du fin nog?” reflekterar hon kring hur begreppets brännvidd skiftat form och innehåll över tid. Hon beskriver hur arbetarklassidentiteten för många sitter kvar “som en ond tagg” och etablerar “en diffus känsla av tafatthet”. 

Hur mycket högern än försöker förneka det lever alltför många, även i dag, alltför likt Ester eller Lydia. Det går nämligen inte att utradera klassamhällets strukturer genom retoriska krumbukter eller nysvenska punchlines. Det är i allra högsta grad närvarande, vare sig vi vill det eller inte.

Mats Källblads 300 sidor är som en stig som slingrar sig genom ett 1900-tal i ständig omstöpning. När sista bubblan är läst ploppar frågorna upp och biter sig fast. Hur kan det komma sig att somliga står still, medan andra rör på sig? Har vi verkligen valt det?

På Mack Beats-producerade låten “Barriärer” sjunger Newkid:

Han sa: jag kommer spränga barriärer
Tills hela trakten vet vem jag är
För jag vet att jag kan vara någon
Han svarade: gör det, för dina ärr visar vart du va
Inte vart du ska

Just så borde det vara. Där du kommer ifrån ska inte avgöra där du slutligen hamnar. Problemet är att alltför många drömmar ställs in innan de ens hunnit börja. Låt oss ändra på det.

Daniel Mathisen

Läs mer från Dagens Arbete:

Vi bossar på planeten och gör vad vi vill

KrönikaMen tänk om det vore vi som blev upplockade och fick leva resten av livet i en bur, skriver Stefan Eriksson.

1

”Demokratin styrs av det som klickar bra”

GästkrönikaJan Scherman efterlyser fler tråkiga och seriösa politiker och mindre yta. Men då måste vi väljare också ta vårt ansvar och lyssna, skriver han.

2

Plötsligt var vissa liv inget värda

KrönikaMedan makten sitter med armarna i kors fortsätter dödsskjutningarna, skriver Alexandra Pascalidou.

1

Meningen med livet är att ha något att göra

KrönikaKulturhus ger hopp inför framtiden och ska finnas i hela Sverige, överallt, skriver DA-krönikören och trollkarlen Carl-Einar Häckner.

Noll är en livsviktig siffra

KrönikaTrafiken och arbetsmiljön har mycket att lära av varandra, skriver DA:s krönikör, Peter Larsson, civilingenjör och senior rådgivare hos Sveriges ingenjörer.

1

”Personalbrist – på grund av stress”

Gästkrönika Säkerheten kommer alltid först, det är ingen som säger emot. Men när man ligger efter i produktionen, vem är det egentligen som prioriterar säkerheten då? Marcus Raihle på Ovako i Smedjebacken tackar facket för skyddsombuden.

Under den digitala snuttefilten

KRÖNIKA”Det som har potentialen att knyta samman människor ökar i själva verket avstånden”, skriver frilansskribenten Daniel Mathisen efter att ha läst om vilken makt tekniken har över vår gemenskap.

Bensinupproret

”Bensinupproret är ett lyxuppror”

GästkrönikaHade bensinupproret verkligen varit för landsbygdsborna så borde det rimligen handla om bättre samhällsservice, skriver skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

22

”Äntligen slipper jag verka dryg”

Krönika”Solglasögon fyller en viktig funktion för oss inåtvända individer.” Carl Linnaeus tackar våren för att han kan ta fram solglasögonen utan att verka dryg.

1

Du går inte ensam

Det där att en författare har satt ord på läsarens eget liv och arbete kan ge en självförtroende, skriver Anneli Jordahl.

Mina kamrater var ping-pongbarn

Krönika”Så stort att få skriva för industriarbetare! Det är tack vare er jag är här”, skriver DA:s nya krönikör, journalisten och författaren Alexandra Pascalidou.

Lägerelden är ändå viktigast

KrönikaVad skulle vi bygga för samhälle om vi tvingades börja om? Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson om att lägereldar förenar mer än tekniska framsteg.

Industrin och jämställdhet

”Jag har själv vräkt ur mig ett och annat”

GÄSTKRÖNIKATack för att mina sunkiga värderingar ifrågasattes i tid, annars kanske jag också varit en medelålders, vit man som på Facebook postat hatiska inlägg om invandrare och kvinnor”, skriver Kennet Bergqvist.

”Vi kvinnor inte ska behöva ta kampen själva”

GästkrönikaSvetsaren och feministen Maria Höök funderar över gränslandet mellan okej och kränkande skämt, och när man själv blir en del av problemet.

1
Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.

Svenskt Näringsliv vädrar morgonluft

Krönika”Nu utbasuneras det ena galna förslaget efter det andra, som inte på något sätt gynnar dig”, skriver Pappers förbundsordförande Matts Jutterström.

1

BONUS I INDUSTRIN

”Bra löner kommer inte från direktörernas välvilja”

Gästkrönika”Att säga blankt nej till pengar är i de flesta fall inte någon möjlig facklig hållning. Men vi behöver förstå vad företaget vill med olika lönesystem och bonusar”, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

1

Delad stress blir mindre för alla

KRÖNIKA ”Kvinnor inom industrin stressar mer än männen. De tar större ansvar för hemmet och har oftare monotona arbetsuppgifter. Så här kan vi inte ha det!”, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

3

Klyftorna är ett problem – för alla

Krönika”Den svenska modellen handlar om att vi tar gemensant ansvar för företagen. Då kan inte en vd tjäna lika mycket som 59 industriarbetare”, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Har vi lärt oss att tänka efter före?

Krönika”Allt för ofta anses det inte finnas tid att ta reda på arbetsmiljö­riskerna” skriver DA:s nya krönikör, Peter Larsson, civilingenjör och senior rådgivare hos Sveriges ingenjörer.

Viktlös bortom havet ser jag livet

KRÖNIKAJag längtar efter att få resa med bara handbagage och inte göra något annat än att vila, skriver Carl-Einar Häckner.

Kompetens­utveckling behövs nu!

Krönika”Nästan sju av tio av IF Metalls medlemmar säger att de inte har fått någon kompetensutveckling det senaste året. Så kan vi inte ha det”, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Varje dag är Alla hjärtans dag!

KrönikaLåt inte emojis ersätta att vi möts på riktigt. Släpp mobilen skippa rosor och choklad. Industriarbetaren Tony Frid vill att vi släpper fram kärleken alla dagar på året, och att vi vågar kramas mer.

När börjar Putin sticka?

Krönika”I Chiles huvudstad Santiago samlas män för att gå kurser i stickning.” Anneli Jordahl skriver om att bryta påtvingade könsroller.

Glömskan är satt i system

GÄSTKRÖNIKA”I detta nysvenska politiska språkbruk betyder alltså modernisera mer makt till dem som redan makten innehar. Såsom det var förr”, skriver journalisten och tidigare tv4-chefen Jan Scherman.

2

Ny krönikör

Ett tufft jobb – inte bara på bild

GÄSTKRÖNIKASvetsaren och bloggaren Maria Höök skriver om att spräcka stereotyper på jobbet och om varför hennes yrke är så bildmässigt.

Alla vill ha kultur men få vill betala

KrönikaCarl Linneaus, musikjournalist och DA:s krönikör.

Killen flög ut ur teatern

”Det finns tillfällen som väger upp allt”, skriver Carl Einar Häckner.

100 år av facklig kamp i skogen

Krönika”Mycket har blivit bättre, men mycket är också samma som när Skogsarbetareförbundet bildades 1918. Att organisera arbetet så skogsarbetarna blir rättvist belönade, den stafettpinnen bär vi vidare”, skriver Per-Olof Sjöö, förbundsordförande för GS-facket.

”Jobbet ska inte ge dig hjärtklappning”

KRÖNIKA”Om så många mår så dåligt, är det verkligen människorna eller samhället – och arbetsmarknaden – det är fel på?”, skriver Daniel Mathisen.

1

Samma lugn som i livmodern

KRÖNIKA Krönikören Carl Linnaeus om varför han egentligen samlar på hårdrocksgrejer.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.