Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Låt oss ändra på de avbrutna drömmarna

26 januari, 2015

Skrivet av Daniel Mathisen

Daniel-Mathisen_3GästkrönikaDet är kallt och dragigt på gården. Magen kurrar, magarna kurrar. Ester har elva barn, de flesta kommer så småningom att hamna på fosterhem. Det är tjugotal och Ester är statare.

Närmare hundra år senare står en ung man på torget i en svensk bruksort. Det är öde. I fjärran hörs det mullrande, skorrande ljudet från en moped. Ynglingen känner att ingenting rör på sig. Livet står stilla och det tycks inte finnas någon väg ut ur

I nysläppta seriealbumet “Hundra år i samma klass” (Galago) nystar serietecknaren Mats Källblad i släkten som format honom och om strukturerna som varit svåra att skaka av sig. Ester är hans egen mormor och hennes liv fungerar som katalysator för berättelsen om ett samhälle där klassresorna ställts in.

Mats Källblad presenterar oss för människorna vars röster sällan hörs. De som bor i den lilla bruksorten. Som snickrar, mekar, målar och försöker komma underfund med vad livet egentligen handlar om. “Hundra år i samma klass” är en lika delar lysande som dyster påminnelse om att alla berättelser har två sidor. Historieböckernas skildring av det ständigt förfinade välfärdssamhället suddar ut nyanserna, penslar ut hela generationer till ett gemensamt öde.
Min gammelmormor, Lydia, levde de sista åren med krökt rygg och blixtrande smärtor. Hennes 86-åriga liv handlade till stor del om att niga inför överheten. Tacka och ta emot för det lilla. Den förbannade skurhinken var på samma gång källan till mat på bordet som det enda möjliga. Som liten frågade jag henne varför hon alltid neg när vissa människor gick förbi på gatan, men inte andra. “Så är det bara, det är ingenting som varken du eller jag kan förändra.” Så var det med det.

Vägen ut ur 1900-talets förnedrande tjänstesamhälle var klassresan, den sociala rörligheten. Generationer av arbetare fick studera vidare och kunde använda kunskapen för utökad makt över de egna livsvillkoren. Medvetna reformer för att minska klyftorna skapade ett samhälle där fler röster hördes, fler människor räknades.
Men någon gång längs vägen — åttiotal? nittiotal? — knuffades klassanalysen ut från den politiska dagordningen. Vi var inte längre bundna av industrisamhällets ramar, hette det. Informationssamhället var framtiden — klassamhället gårdagen.

I Anneli Jordahls tankeväckande eldskrift “Klass – är du fin nog?” reflekterar hon kring hur begreppets brännvidd skiftat form och innehåll över tid. Hon beskriver hur arbetarklassidentiteten för många sitter kvar “som en ond tagg” och etablerar “en diffus känsla av tafatthet”. 

Hur mycket högern än försöker förneka det lever alltför många, även i dag, alltför likt Ester eller Lydia. Det går nämligen inte att utradera klassamhällets strukturer genom retoriska krumbukter eller nysvenska punchlines. Det är i allra högsta grad närvarande, vare sig vi vill det eller inte.

Mats Källblads 300 sidor är som en stig som slingrar sig genom ett 1900-tal i ständig omstöpning. När sista bubblan är läst ploppar frågorna upp och biter sig fast. Hur kan det komma sig att somliga står still, medan andra rör på sig? Har vi verkligen valt det?

På Mack Beats-producerade låten “Barriärer” sjunger Newkid:

Han sa: jag kommer spränga barriärer
Tills hela trakten vet vem jag är
För jag vet att jag kan vara någon
Han svarade: gör det, för dina ärr visar vart du va
Inte vart du ska

Just så borde det vara. Där du kommer ifrån ska inte avgöra där du slutligen hamnar. Problemet är att alltför många drömmar ställs in innan de ens hunnit börja. Låt oss ändra på det.

Du kanske också vill läsa…

Ensamheten är inte jämlik 

Ensamheten är inte jämlik 

Coronakrisen fungerar som ett förstoringsglas över känslor vi redan bär på. Ensamhet är inget naturtillstånd – vi kan organisera ett samhälle som inte splittrar oss, skriver Daniel Mathisen.

När löpbandet blir vår nya skärseld

Det finns något djupt sorgligt i att vi ställer allt större krav på oss själva samtidigt som förväntningarna på samhället omkring oss sjunker, skriver Daniel Mathisen.

Under den digitala snuttefilten

”Det som har potentialen att knyta samman människor ökar i själva verket avstånden”, skriver frilansskribenten Daniel Mathisen efter att ha läst om vilken makt tekniken har över vår gemenskap.

”Jobbet ska inte ge dig hjärtklappning”

”Om så många mår så dåligt, är det verkligen människorna eller samhället – och arbetsmarknaden – det är fel på?”, skriver Daniel Mathisen.

”Vi kan bygga något bättre”

”Någonstans längs vägen glömde vi helt enkelt bort hur viktigt det gemensamma är. Ett motmedel till kapitalismens isärdragning, alternativ till rasismens splittring”, skriver DA:s krönikör Daniel Mathisen.

”Din framtid står inte mot min”

”Din framtid står inte mot min. Tvärtom blir den större om fler är med och formar den”, skriver krönikören Daniel Mathisen, som har läst Fatemeh Khavaris bok ”Jag stannar till slutet”.

Ingen väljer flykten

”Samhällen med tvärbrant ojämlikhet och permanent fattigdom skapar dem: människorna i rörelse. Att tvingas fly från det bekanta är en djupt mänsklig erfarenhet”, skriver Daniel Mathisen.

”Fler måste våga sträcka på ryggen”

Klasskomplexet lyser rakt igenom under en anställningsintervju. Men med större självförtroende kommer modet att ställa krav. Så mycket av den kollektiva organiseringen handlar om att stärka det där självförtroendet, skriver krönikören Daniel Mathisen.

Är vi redo för den nya tiden?

”Oavsett om det handlar om smarta algoritmer, artificiell intelligens eller något ännu okläckt måste vi klura ut hur vi ska bygga det nya samhället”, skriver Daniel Mathisen i en spaning inför det nya året.

Stick hål på nationalismens bubbla

”Arbetare i Sverige har mer gemensamt med europeiska löntagare än, säg, Svenskt Näringslivs Leif Östling. Samhällen behöver inte existera i en nationell tvångströja”, skriver Daniel Mathisen.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.

Arbetsmiljöveckan

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

21 oktober är det Skyddsombudens dag. DA frågade tre ombudsmän från tre fackförbund hur de tänker uppmärksamma dagen.

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

I över 15 år har Lotten Loberg varit den enda åklagaren i landet som arbetat heltid med arbetsmiljöbrott.
Nu när hon gått i pension tar ingen över hennes arbete på heltid.

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Skyddsombudet Momodou Lamin Sanneh har 75 fackliga utbildningar i bagaget. Men han är fortfarande hungrig på kunskap.

Dagarna då livet förändrades

Dagarna då livet förändrades

”Jag upprepar allt ännu en gång i huvudet. Har vi missat något?” Regionala skyddsombudet Linda Forså skriver om när uppdraget att arbeta med vår säkerhet tog en ny vändning, och om att äntligen få fika i samma rum som andra människor.

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Tre av tio skyddsombud har funderat på att avsäga sig sitt uppdrag på grund av svårigheter med att utföra det. Det visar en undersökning som Dagens Arbetsmiljö har gjort bland skyddsombud i industrin.

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Fyra år efter att lagen skärptes – nu handlar mer än var tredje larm från skyddsombud om den psykosociala arbetsmiljön, visar en unik kartläggning från Dagens Arbetsmiljö.

Sätter stopp för smittan

Sätter stopp för smittan

Tredje året som skyddsombud ställs Jesper Johansson inför en oväntad fråga: Vad kan han göra för att hjälpa arbetskamraterna under en pågående pandemi?