Framtiden finns – än så länge
Lyssna på vad framtidens riddare sitter och mumlar: Vi måste fortsätta att slåss, skriver trollkarlen Carl-Einar Häckner.
Industriarbetarnas tidning
Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.
Debatt.
Kalkbrytningen i Bästeträskområdet ger relativt få arbetstillfällen och under en begränsad tid. I stället bör området pekas ut till Natura 2000 omgående. Gotland bör också få ett sysselsättningspaket inom bland annat turism, som är en växande – och hållbar – näringsgren, skriver Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl.
Johanna Sandahl är Naturskyddsföreningens ordförande och föreningens talesperson.
Framtiden för det natursköna området Bästeträsk med dess exceptionella naturvärden på norra Gotland ska snart avgöras. Ska här bli nationalpark? Eller ska området totalförstöras genom ett jättelikt kalkbrott?
I måndags ledde Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein ett frukostsamtal i Almedalen med Gotlands landshövding Cecilia Schelin Seidegård och IF Metalls ordförande Anders Ferbe.
Bästeträskområdet, där den omstridda planerade Bungetäkten ligger, har så höga naturvärden att det har föreslagits som nationalpark, liksom att det ska ingå i EU:s nätverk av särskilt skyddsvärda områden Natura 2000.
Jobben brukar framföras som främsta argument för att öppna detta kalkbrott. Det handlar om relativt få arbetstillfällen under ett par årtionden. Inom högst ett par decennier är kalktäkten utgrävd och jobben är borta. Mot detta står höga naturvärden, risk för en förstörd färskvattentäkt och annan miljöpåverkan, inklusive på det så viktiga grundvattnet.
Vi tror att det med klok politik går att förena både jobb och miljö. I Sverige har vi under de senaste 100 åren framgångsrikt byggt vårt välstånd på utnyttjande av naturresurser. Malmen, skogen, vattenkraften. Men tiderna förändras. Var och hur kommer framtidens uthålliga jobb att skapas?
Tillverkningsindustrins andel av sysselsättningen i Sverige bedöms ha sjunkit från 33 procent 1962 till att år 2000 svara endast för för vart femte jobb. Trenden är fortsatt nedåt. Den gotländska kalkindustrin är ett tydligt exempel. Från en topp före andra världskriget på 1700 fackföreningsanslutna heltidsarbetande inom stenindustrin har sysselsättningen 2013 minskat till endast 134 anställda på öns elva kalkbrott, eller 0,6 procent av Gotlands totala sysselsättning.
Gotland har med sin tradition av entreprenörsanda goda förutsättningar. Den kanske viktigaste näringsgrenen är, och kommer än mer framöver vara, turismen. Redan idag sysselsätter turismen på ön totalt omkring 1 000 personer. Trenden är att turismen ökar. Det är en av Sveriges snabbast växande branscher.
Människor reser av många olika anledningar. En tydlig trend inom besöksnäringen är att allt fler vill ha kvalitativa upplevelser. Natur- och kulturmiljön på Gotland utgör själva basen för besöksnäringen. Tydliga erfarenheter från andra håll i landet har visat att nationalparkerna fungerar som magneter för turismen. Studier från Finland visar att varje skattekrona satsad på en nationalpark ger 10 kr tillbaka till den lokala ekonomin.
Ojnarefrågan handlar inte om att stänga ner vare sig stenindustrin eller cementindustrin, eller andra näringar som är beroende av kalkstenen. Men Gotlands stora natur- och kulturvärden får inte förstöras, eftersom dessa utgör grunden för en mer långsiktig sysselsättning än vad ett kalkbrott kan innebära. Dessutom skulle en förstörd dricksvattentäkt vara mycket skadlig för öns framtid. Därför bör kalken inte brytas just där det är som mest olämpligt från miljösynpunkt.
Vi tror att en hållbar framtid för Gotland måste baseras på långsiktiga, hållbara jobb och uppmanar regeringen att:
Johanna Sandahl, ordförande, Naturskyddsföreningen
Här är en videolänk från måndagens samtal
Därför blev den internationella metallfederationen IMF ett verktyg för den amerikanska säkerhetstjänsten.
Hur kan någon vara så dum så de är villiga att riskera vattentäkten och samtidigt förstöra ön på många andra sätt.
Allt för ett fåtal jobb under en mycket kort tid.
Stöder fortfarande IF-Metall denna landskaps-, miljö- och inte minst dricksvattenförstörelse?
Lokalt eller centralt eller både och?
De är i så fall ett extremt korttänkta.
Det kan inte vara kul att vara medlem i ett sådant förbund om de stöder brytningen.
Vilken enorm badwill för hela förbundet.
Om nu Naturskyddsföreningen tycker att alla gotlänningar ska leva av turism, så vore det intressant att få reda på vilken plan Naturskyddsföreningen har för att locka turister till Gotland på vintern.
Skidliftar uppför klinten är ingen bra idé för det är så sällan det snöar på den där ön. Av samma anledning blir skotersafari inte heller särskilt gångbart, eftersom Gotlands vilddjur (igelkottarna) ligger i ide då. Vilka idéer har ni?
Nästa gång hade jag önskat mer källhänvisningar från Sandahls sida. Denna del:
”Tillverkningsindustrins andel av sysselsättningen i Sverige bedöms ha sjunkit från 33 procent 1962 till att år 2000 svara endast för för vart femte jobb. Trenden är fortsatt nedåt. Den gotländska kalkindustrin är ett tydligt exempel. Från en topp före andra världskriget på 1700 fackföreningsanslutna heltidsarbetande inom stenindustrin har sysselsättningen 2013 minskat till endast 134 anställda på öns elva kalkbrott, eller 0,6 procent av Gotlands totala sysselsättning.
Gotland har med sin tradition av entreprenörsanda goda förutsättningar. Den kanske viktigaste näringsgrenen är, och kommer än mer framöver vara, turismen. Redan idag sysselsätter turismen på ön totalt omkring 1 000 personer. Trenden är att turismen ökar. Det är en av Sveriges snabbast växande branscher.”
Är otroligt likt den artikel som publicerades i SvD i april 2015:
Från 1850 till 1962 ökade tillverkningsindustrins andel av sysselsättningen i Sverige från 9 till 33 procent. Därefter har andelen successivt sjunkit och vid sekelskiftet svarade den bara för vart femte jobb, exakt samma nivå som hundra år tidigare. Trenden är fortsatt nedåt.
”Speciellt snabbt sjunker sysselsättningen inom kapitalintensiva branscher. Maskiner är överlägsna människan när det gäller upprepade arbetsmoment. Ett slående exempel är den gotländska kalkindustrin. Här nådde stenarbetet sin sysselsättningstopp före andra världskriget. Som mest fanns det 1700 fackföreningsanslutna heltidsarbetande. Fram till 2013 hade 92 procent av denna sysselsättning rationaliserats bort trots en kraftigt ökad produktion. Enligt Statistiska centralbyrån fanns 2013 endast 134 anställda på öns elva kalkbrott, eller 0,6 procent av Gotlands totala sysselsättning… Totalt sysselsätter turismen på Gotland omkring 1 000 personer. Det ger sju turistarbeten per kalkarbetare. Trenden är att kvoten ökar eftersom turismen är en av Sveriges snabbast växande branscher…”
Se även länk: http://www.svd.se/ekonomer-ojnareskogens-varde-maste-varnas (Hämtat 2016-10-27)