Linus Gränsmark: ”Var är planen för att värna industrin?”

Debatt
”Jag har varit involverad i frågan sedan 2012, och jag har ännu inte hört Landshövdingen lägga fram någon plan för att värna industrierna på ön”, Linus Gränsmark, distriktschef på LO- distriktet Gotland, riktar i ett debattinlägg stark kritik mot Gotlands Landshävding Cecilia Schellin Seidegård angående konflikterna kring kalkbrytning på norra Gotland.

Det var med stor förvåning jag tog emot nyheten. Nyheten att Länsstyrelsens planerar inrätta ett så kallat Natura 2000-område på främst norra Gotland. Det var ett besked där man med klar överrepresentation föreslår Natura 2000-status just i de områden som det varit mest debatt kring de senaste åren. Områden som har en tudelad uppmärksamhet från två olika riksintressen. Industrinäringen och naturintressena.

Områdena är i dag inbegripna i en väldigt lång domstolsprocess som nu är inne på sluttampen för att snart avgöras. Det är en domstolsprocess som slitit hårt på gotlänningarna då den kommit att handla om för eller emot stenindustri på Gotland. Eller ett kalkbrott till, eller inte, beroende på hur man ser på saken.

Det är också känt att en del av industriföretagen har lidit hårt ekonomiskt av den utdragna processen och det gör också att Länsstyrelsens agerande förtjänar ett extra frågetecken. Är det deras uppdrag att även värna landsbygd och arbetstillfällen, eller ska de ha enbart vetenskapliga fakta som bevekelsegrund för sina beslut?

Jag har varit involverad i den här debatten sedan 2012 nu, och jag har ännu inte hört Landshövdingen lägga fram någon plan för att värna industrierna på ön. Tvärtom, så uttryckte hon vid en offentlig näringslivsfrukost som var arrangerad av Region Gotland att storskalig industri är på väg att försvinna och att det är småföretag och besöksnäring som ska värnas. En något cynisk och tråkig värdering som jag tyvärr har hört förr av både representanter från besöksnäring och tjänstemän inom Region Gotland.

Jag vägrar att finna mig i den verklighetsbeskrivningen. All företagsamhet, stor som liten, är värd att värnas. Stora företag genererar jobb åt mindre och behöver mer infrastruktur som även det ger arbetstillfällen. Detta borde en Landshövding veta och jobba för. Det tycker jag inte att Gotlands nuvarande Landshövding gör. Tvärtom, för att återgå till hennes egen utsago kring uppdragsbeskrivningen så värjer hon sig kraftigt mot att hon skulle ha något annat ansvar än den rent vetenskapliga. Man kan fråga sig varför hon då öppnar munnen i frågan överhuvudtaget när hon bara har att skicka in sin vetenskapliga undersökning och sen kryssa för rutan, jobb utfört.

Den vetenskapliga undersökningen som Länsstyrelsen utfört inför Natura 2000-områdenas införande är ganska spännande i sig. På två månader har några personer gjort en vetenskaplig utredning av dessa områden, som inte ens efterfrågats av uppdragsgivaren, genom att titta i artdatabanken , länsarkivet och citat- ”springa” över de aktuella områdena. Ingen vet riktigt hur vetenskapligt gjord denna undersökning egentligen är, eller om man ska ta den på allvar.

Mig veterligen är det bara myndigheten SGU och företaget Nordkalk som utfört några mätningar eller vetenskapliga undersökningar i området. Deras uppgifter har genom åren kategoriskt bortförklarats av naturintressen och Länsstyrelse som inte tillräckliga, felaktiga eller bara att de behöver kompletteras.

Jag måste ställa mig följande frågor. Varför offentliggör man planerna på Natura 2000-områden i sista minuten? Varför berättar man inte direkt att man fått uppdraget av Naturvårdsverket istället för att vänta nästan ett år? Vad tror Landshövdingen att konsekvenserna kommer att bli om stenindustrin får läggas ner på Gotland? Kan det vara så att det även kommer att drabba svensk exportmarknad och inte bara vara en prestigefråga lokalt?

Frågorna är många men det finns en röd tråd rakt igenom hela processen som understöds av Länsstyrelsen. Att förhala, försvåra och sabotera den juridiska processen har varit huvudtemat för de människor som likt maskrosor ploppat upp och tyckt en massa, kommit med påståenden som allt för ofta tagits för sanningar.

Påståenden som heller aldrig dementerats av Länsstyrelsen, som har en så viktig uppgift på Gotland, eller av Landshövdingen själv. Det är den tystnaden kontra den högljudda kritiken mot stenindustrin som gör att jag undrar vad Gotlands Landshövding håller på med. Hela frågan är alldeles för komplex och viktig för att man ska kunna göra exkluderingar av det slaget.

Jag känner inte att vår Landshövding jobbar för hela Gotland. Det måste till någon form av samexistens, åtminstone som en utgångspunkt, mellan de olika riksintressena, industrinäringen och naturen – och det är jag övertygad om är möjligt. Men jag tycker att Landshövdingen har en del kvar att göra för att visa gotlänningarna att hon är allas – och inte bara maskrosornas.

Linus Gränsmark

Här är en videolänk från måndagens samtal

Bakgrund:
Hösten 2012 publicerade vi ett reportage om klyftan mellan industrinäringen och naturintressena på norra Gotland.

Striden om kalkbrottet