Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Katarina Taikon kräver svar

13 oktober, 2015

Skrivet av

gastkronika-Daniel-Mathisen
Daniel Mathisen är frilansjournalist och skribent, bland annat som ledarkrönikör på Dagens Arena.

Gästkrönika Tältlägret saknar rinnande vatten och el. En läckande kamin ger värme till stela, kalla fingrar. Här föds människorättsaktivisten och författaren Katarina Taikon 1932. De närmaste åren studsar hon mellan olika fosterhem, tvingas utstå glåpord och misshandel. Ingenstans är hon välkommen.

I bioaktuella dokumentärfilmen ”Taikon” färdas vi — via gryniga videoklipp och intervjuer med vänner och familj — in i Katarina Taikons hjärtskärande verklighet. Men filmen är lika mycket en spegling av hennes politiska kamp för att få svenska myndigheter att erkänna romer — som människor.

När Taikon intervjuas i tv år 1963 berättar hon om dottern tvingats sluta på folkskolan. De andra barnen slår henne, mobbar henne fysiskt och psykiskt. ”När de ger sig på mina barn känns det så oerhört hårt”, berättar Katarina Taikon med stram min.

Det tar i magen.

Svenska historieböcker skildrar välfärdsstatens framväxt som linjär och uppåtgående. Från intet till välstånd. Från armodets mörker till modernismens skinande tempel. Fast bilden skyler de generationer av människor som inte rymts i projektet Sverige. I bästa fall bortglömda, i värsta fall oönskade. Det sociala framsteget är också historien om en ofta destruktiv assimilering och diskriminering av människor utanför normens snäva ramar.

Dagens tiggare på gatan och pärlbandet av migranter genom Europa fixerar linsen vid just de frågor Katarina Taikon väckte för ett halvsekel sedan. Då förlöste hennes aktivism en radikal tankefigur om att själva identiteten också är politisk. Att födas är inte att födas in i ett samhälle med jämlika chanser och möjligheter. Det är ett djupt orättvist lotteri.

”Taikon” — med fingertoppskänsla regisserad av Gellert Tamas och Lawen Mohtadi — riktar envist blicken mot biobesökaren, gör varje person i publiken till medansvarig. Kräver svar. Sextiotalets uppvaknade i frågor om mänskliga rättigheter var ingen naturlag, utan konsekvensen av medvetet och långsiktigt engagemang. Människor med gemensamma värderingar gick samman för att förändra. Och förändrade.

De naturliga frågorna till vår egen samtida är omöjliga att värja sig inför. Hur långt har vi egentligen kommit? Vem garanterar vår tids romer rättigheter, ett värdigt liv — en framtid? Vilken politiker ser dagens tiggare som morgondagens medborgare?

Över tio år efter Ungerns, Slovakiens, Rumäniens och Tjeckiens EU-inträde har situationen för romer i länderna snarast förvärrats. Ledande politiker kastar medvetet retorisk eld på hatets brasor. Romer kallas kackerlackor.

Samma diskriminering som Katarina Taikon lyfte locket av för 50 år sedan sjuder, kokar ännu runt om i Europa. Handlingsförlamningen inom EU och en politisk debatt som kantrat över till hat understryker allvaret. Lösningen ligger inte i att kapitulera inför verkligheten och acceptera parallella samhällen. Heller inte i tiggeriförbud. Vad som behövs är en ny våg av engagemang och modiga politiker som vågar knyta människors förhoppningar till hela samhällets framtid. Barnet som just nu föds i ett tältläger någonstans i Europa angår nämligen oss alla.

Daniel Mathisen

Kommentera artikeln här.

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

Ensamheten är inte jämlik 

Ensamheten är inte jämlik 

Coronakrisen fungerar som ett förstoringsglas över känslor vi redan bär på. Ensamhet är inget naturtillstånd – vi kan organisera ett samhälle som inte splittrar oss, skriver Daniel Mathisen.

När löpbandet blir vår nya skärseld

Det finns något djupt sorgligt i att vi ställer allt större krav på oss själva samtidigt som förväntningarna på samhället omkring oss sjunker, skriver Daniel Mathisen.

Under den digitala snuttefilten

”Det som har potentialen att knyta samman människor ökar i själva verket avstånden”, skriver frilansskribenten Daniel Mathisen efter att ha läst om vilken makt tekniken har över vår gemenskap.

”Jobbet ska inte ge dig hjärtklappning”

”Om så många mår så dåligt, är det verkligen människorna eller samhället – och arbetsmarknaden – det är fel på?”, skriver Daniel Mathisen.

”Vi kan bygga något bättre”

”Någonstans längs vägen glömde vi helt enkelt bort hur viktigt det gemensamma är. Ett motmedel till kapitalismens isärdragning, alternativ till rasismens splittring”, skriver DA:s krönikör Daniel Mathisen.

”Din framtid står inte mot min”

”Din framtid står inte mot min. Tvärtom blir den större om fler är med och formar den”, skriver krönikören Daniel Mathisen, som har läst Fatemeh Khavaris bok ”Jag stannar till slutet”.

Ingen väljer flykten

”Samhällen med tvärbrant ojämlikhet och permanent fattigdom skapar dem: människorna i rörelse. Att tvingas fly från det bekanta är en djupt mänsklig erfarenhet”, skriver Daniel Mathisen.

”Fler måste våga sträcka på ryggen”

Klasskomplexet lyser rakt igenom under en anställningsintervju. Men med större självförtroende kommer modet att ställa krav. Så mycket av den kollektiva organiseringen handlar om att stärka det där självförtroendet, skriver krönikören Daniel Mathisen.

Är vi redo för den nya tiden?

”Oavsett om det handlar om smarta algoritmer, artificiell intelligens eller något ännu okläckt måste vi klura ut hur vi ska bygga det nya samhället”, skriver Daniel Mathisen i en spaning inför det nya året.

Stick hål på nationalismens bubbla

”Arbetare i Sverige har mer gemensamt med europeiska löntagare än, säg, Svenskt Näringslivs Leif Östling. Samhällen behöver inte existera i en nationell tvångströja”, skriver Daniel Mathisen.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.

Arbetsmiljöveckan

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

21 oktober är det Skyddsombudens dag. DA frågade tre ombudsmän från tre fackförbund hur de tänker uppmärksamma dagen.

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

I över 15 år har Lotten Loberg varit den enda åklagaren i landet som arbetat heltid med arbetsmiljöbrott.
Nu när hon gått i pension tar ingen över hennes arbete på heltid.

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Skyddsombudet Momodou Lamin Sanneh har 75 fackliga utbildningar i bagaget. Men han är fortfarande hungrig på kunskap.

Dagarna då livet förändrades

Dagarna då livet förändrades

”Jag upprepar allt ännu en gång i huvudet. Har vi missat något?” Regionala skyddsombudet Linda Forså skriver om när uppdraget att arbeta med vår säkerhet tog en ny vändning, och om att äntligen få fika i samma rum som andra människor.

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Tre av tio skyddsombud har funderat på att avsäga sig sitt uppdrag på grund av svårigheter med att utföra det. Det visar en undersökning som Dagens Arbetsmiljö har gjort bland skyddsombud i industrin.

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Fyra år efter att lagen skärptes – nu handlar mer än var tredje larm från skyddsombud om den psykosociala arbetsmiljön, visar en unik kartläggning från Dagens Arbetsmiljö.

Sätter stopp för smittan

Sätter stopp för smittan

Tredje året som skyddsombud ställs Jesper Johansson inför en oväntad fråga: Vad kan han göra för att hjälpa arbetskamraterna under en pågående pandemi?