Vi betalar för kapitalets lekstuga

Långa kolumner med siffror och förkortningar. Avancerade diagram. En dygnet runt-sändning i bakgrunden informerar om minsta händelse, minsta rörelse.

En profetia som slår fel, några punkter nedåt — katastrof. Vad som händer på marknaden är kritiskt.

Den globala ekonomin bygger på spekulation och vadslagning. Vi tar det för givet. Tänker att det ska vara så — eller att vi inte är tillräckligt smarta för att förstå hur allt fungerar. Våra samhällen bygger på principen att marknaden ständigt går uppåt och får ekvationen att gå ihop i slutändan. Våra pensioner, våra bostäder — våra jobb.

Och det fungerar för att vi tror på det.

I den nyligen släppta boken Simma med hajarna — en resa mot finansvärldens innersta får vi följa journalisten Joris Luyendijk djupdykning i den moderna ekonomins själva nervcentrum. Med hjälp av över 200 intervjuer med personer verksamma inom finanssektorn tecknar han ett skakande och skrämmande porträtt av vår tids variant av kapitalismen.

Luyendijks bild är entydig: allt fler tar allt större risker i den febriga jakten på nästa klipp. När korthuset slutligen rasar samman hinner de stora spelarna — de som sitter på rätt information — ofta dra sig ur. Problemet är alla andra som får plocka upp notan i form av krympta pensioner, skyhöga lånekostnader och arbetslöshet.

Det är något som inte står riktigt rätt till. En känsla som inte går att värja sig mot. För hur kommer det sig att en så stor del av vår ekonomi bygger på så skakig grund? Varför är finanskapitalismen å ena sidan så oemotsagd, å andra sidan så djupt destruktiv?

Bioaktuella The Big Short kastar över ljus över de avvikande röster som varnade för bostads- och finansbubbla året före den stora kraschen 2008. De som vågade vara obekväma och ställa frågor när alla andra ville hoppa på tåget. I filmen hörs en chef över en finansiell avdelning säga:

”Du tycker att jag är en parasit, eller hur? Men uppenbarligen värdesätter samhället mig — högt.”

Det just det som är problemet. Samhället belönar den typ av beteenden som skapar ekonomiska kriser. Trots att ekonomisk forskning känner till krisens varningssignaler: perioder av intensiv spekulation och accelererande vinster.

Ändå upprepas samma mönster om och om igen. Som om vi aldrig lär oss läxan.

Nej, det är inte vi som är för korkade för att vi inte förstår de där formlerna, derivaten och kurvorna. Det är kapitalet som är korkat för att se farorna i tid.

Det är helt galet att vi accepterar att en så stor del av det ekonomiska välståndet används till manipulativ och samhällsfarlig verksamhet. Eller att vi säger att vi inte har råd att öka välfärdens omfång, samtidigt som koncentrationen av förmögenheter når nya extremer.

Det måste finnas vettigare sätt att få den ekonomiska kakan att växa — för alla. Samhällets rikedomar måste kunna användas på smartare sätt än finansiella illusionsnummer.

Daniel Mathisen