Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Vi låter barnen försvinna

27 maj, 2016

Skrivet av Kristian Lundberg

Kristian Lundberg är krönikör och författare.
Kristian Lundberg är krönikör och författare.

Krönika Föreställ dig att plötsligt är grundskolan i ditt bostadsområde helt tom och tyst. Den larmande skolgården är en dag bara helt övergiven. Och där det tidigare fanns både ljud och rörelse finns det nu bara mörka lektionssalar.

Du hade förmodligen undrat, kanske ställt en del frågor. Tänk dig att det skulle försvinna 300 barn under ett år. Det är trots allt ett par hundra barn som ena dagen finns, andra dagen bara är borta.

Nu är det på ett sätt inte alls så enkelt, å andra sidan är det just så enkelt. Enligt en beräkning finns det idag 313 barn som av olika anledningar har – frivilligt eller inte – har lämnat sina boenden, olika platser där Migrationsverket har placerat dem i en boendemiljö som skall motsvara deras behov.

Det sker inte alltid på ett sätt som ens följer Barnkonventionen. Det kan naturligtvis finnas en rad anledningar till varför ett barn avviker. Det är helt sant. Det kan bero på allt från det att man reser tillbaka till det tidigare hemlandet till det att man har tvingats ut i kriminalitet och prostitution.

Epcat, som är den främsta organisationen som arbetar mot barnsexhandel tog upp frågan med barns försvinnande redan 2010.

Det är sex år sedan nu.

Grundfrågan är helt enkelt: hur kan ett barn bara försvinna? Utan att lämna ett enda spår efter sig? I en samtid så styrd av kontroll och register?  Hur försörjer sig ett barn – som naturligtvis inte kan stå till den traditionella arbetsmarknadens förfogande?

Det finns svar, det är bara det att vi inte tycks vilja veta, inte tycks vilja bry oss.

Men föreställ dig att 300 blonda svenska barn plötsligt uppgavs vara borta, förlorade från alla sammanhang. Och att den typen av försvinnanden har skett under en längre tid. År efter år.

Det är en strukturell rasism som igen drabbar en grupp som redan från början är rättslös, barn som aldrig eller ytterst sällan – får lov att göra sina röster hörda.

Nu går snart stora delar av Sverige ut på semester och sommarlov. Och i skuggorna av allt som vi planerar pågår det en handel med barn.

Vi vet om det. Vi har läst om det. Vi har sett det ske. Men det är ändå en icke-fråga för oss. Vi kommer stå tysta och passiva och se på när ett antal tusen barn förvandlas till varor och gods för andras begär.

Handen på hjärtat, om dessa barn hade hetat Anna, Stefan, Kim, Jörgen och Lotta och varit födda i exempelvis Småland, Skåne eller Södertälje hade vi då inte sett bilden tydligare framför oss? Kanske till och med agerat?

Men nu är det andras barn, från andra länder och då kan man vi bara enkelt vända oss bort och hoppas på att det goda vädret kommer hålla i sig.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Här är orden som vridit om vårt samhälle”

”Här är orden som vridit om vårt samhälle”

”Andrum.” ”Flexibilitet.” Författaren Kristian Lundberg läser boken ”En nyliberal ordlista” och förfasas över hur orden har förvridit vårt sätt att tänka.

Fascinerande om den dolda staden mitt myllret

”Brygger lyckas förmedla det som måste vara en djupt känd kärlek, inte bara till det judiska utan också till Göteborg, hamnstaden som blev en hemstad för vissa.” Skribenten Kristian Lundberg låter sig bli uppslukad av Karin Bryggers bok ”Visst kan man dansa efter Auschwitz”.

”Vi är ett skrivande folk”

Semestern är kärlekens och författandets tid. Men när det satts dyra prislappar på skrivutbildningarna, ta en annan väg och börja läsa i stället, skriver Kristian Lundberg.

Störningen har blivit ideologi

Vi har steg för steg accepterat att det finns en gräns för hur mycket en människa får kosta, skriver författaren Kristian Lundberg.

Hemlöshet är politik

”Du förlorar inte ditt hem för att du är upptagen med att göra annat” skriver Kristian Lundberg angående Stockholms Stadsmissions rapport om hemlöshet, som nyligen presenterats.

Platsen som förändrade mig

Platsen som förändrade mig

Yarden. Jag ville skriva en berättelse om det här området. Jag ville att den skulle vara så sann som det bara var möjligt att få den. Varför var det så viktigt? Ett svar: ilska.

En ovilja att förstå

En ovilja att förstå

”Vi blir också påminda om en historia där vi faktiskt sällan har utmärkt oss som ett land som värnar utsatta människor”, skriver Kristian Lundberg i en krönika angående avhysningen av EU-migranter från Industrigatan i Malmö.

Industrin måste bli energismart

Industrin måste bli energismart

Det stora slöseriet finns inte hos hushållen utan i industrin, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klin.

Alla gånger jag inte dött på jobbet

Alla gånger jag inte dött på jobbet

Alla gånger jag kunnat säga ”Oj, det där hade kunnat sluta illa” utan att det gjort det. Nu önskar jag ett år med bättre säkerhetstänk på arbetsplatsen, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

”Så skapas hållbara arbetsvillkor för natt­arbetare”

”Så skapas hållbara arbetsvillkor för natt­arbetare”

Nattarbete är ett arbetsmiljöproblem som ska tas på allvar. Det är en win-win både för arbetsgivare och fack, skriver Göran Kecklund, forskare på Stockholm universitet.

Avtal 2023

Irene Wennemo: Höjda chefslöner försvårar avtalsrörelsen

Irene Wennemo: Höjda chefslöner försvårar avtalsrörelsen

Om de allra högsta cheferna får kraftigt höjda ersättningar under avtalsrörelsen blir det svårare för parterna att komma överens, säger Medlingsinstitutets generaldirektör Irene Wennemo.

Därför är avtalsrörelsen laddad som ingen annan

Därför är avtalsrörelsen laddad som ingen annan

Priserna stiger och ibland handlar det bara om att lönen ska räcka månaden ut. Kommer förhandlarna att ta hänsyn till det, undrar Dagens Arbetes reporter Anna Julius.

Teknikföretagen kräver 2,0 procent

Teknikföretagen kräver 2,0 procent

Teknikföretagen vill se en löneökning på 2,0 procent. De föreslår ett engångsbelopp enligt tysk modell om 3000 kronor. De vill även öka företagens makt över arbetstiden.

”Låt protester bli årets julklapp till ledningen”

”Låt protester bli årets julklapp till ledningen”

När våra företrädare lämnar oss med svältlöner så måste vi ta saken i våra egna händer och protestera, som resten av världen gör, skriver sex IF Metall-medlemmar.

Pappers säger ja till 4,4 procent

Pappers säger ja till 4,4 procent

Pappers ställer sig bakom LO-samordningen. Det blev klart under förbundsmötet i Uddevalla på söndagen. ”Det känns bra!”, säger Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson.

GS säger ja till avtalskrav

GS säger ja till avtalskrav

GS ställer sig bakom de framlagda kraven inför kommande avtalsrörelse.

IF Metalls avtalsråd sa ja till plattformen

IF Metalls avtalsråd sa ja till plattformen

Många tyckte att avtalskraven var för låga men IF Metalls avtalsråd röstade ändå ja till att vara med i Facken inom industrins och LO:s plattformar. 

Vilse i avtalsspråket?

Vilse i avtalsspråket?

Dagens Arbete hjälper dig att förstå de vanligaste orden som har med dina villkor att göra.

Intern kritik i IF Metall: Fick veta budet för sent

Intern kritik i IF Metall: Fick veta budet för sent

Många förtroendevalda blev tagna på sängen av fackens bud på 4,4 procent. Lars Ask, klubbordförande på Volvos Verkstadsklubb i Skövde, tycker att de borde fått veta budet i förväg.

”Nu tar vi lönekampen till IF Metalls kongress”

”Nu tar vi lönekampen till IF Metalls kongress”

Vi gick ner i lön vid krisen 2008, och lät oss permitteras under pandemin, samtidigt som företagen tog ut jättevinster. Vi måste visa ledamöterna på IF Metalls kongress att vi inte tänker nöja oss med luft i plånboken, skriver IF Metall-medlemmen Andreas Köhler.

Arbetsgivarna: Kraven är för höga

Arbetsgivarna: Kraven är för höga

Varken Industriarbetsgivarna eller Trä- och möbelföretagen tycker att Facken inom industrins lönekrav är rimliga. ”Vi betraktar världen ur olika perspektiv.”