Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Vi låter barnen försvinna

27 maj, 2016

Skrivet av Kristian Lundberg

Kristian Lundberg är krönikör och författare.
Kristian Lundberg är krönikör och författare.

Krönika Föreställ dig att plötsligt är grundskolan i ditt bostadsområde helt tom och tyst. Den larmande skolgården är en dag bara helt övergiven. Och där det tidigare fanns både ljud och rörelse finns det nu bara mörka lektionssalar.

Du hade förmodligen undrat, kanske ställt en del frågor. Tänk dig att det skulle försvinna 300 barn under ett år. Det är trots allt ett par hundra barn som ena dagen finns, andra dagen bara är borta.

Nu är det på ett sätt inte alls så enkelt, å andra sidan är det just så enkelt. Enligt en beräkning finns det idag 313 barn som av olika anledningar har – frivilligt eller inte – har lämnat sina boenden, olika platser där Migrationsverket har placerat dem i en boendemiljö som skall motsvara deras behov.

Det sker inte alltid på ett sätt som ens följer Barnkonventionen. Det kan naturligtvis finnas en rad anledningar till varför ett barn avviker. Det är helt sant. Det kan bero på allt från det att man reser tillbaka till det tidigare hemlandet till det att man har tvingats ut i kriminalitet och prostitution.

Epcat, som är den främsta organisationen som arbetar mot barnsexhandel tog upp frågan med barns försvinnande redan 2010.

Det är sex år sedan nu.

Grundfrågan är helt enkelt: hur kan ett barn bara försvinna? Utan att lämna ett enda spår efter sig? I en samtid så styrd av kontroll och register?  Hur försörjer sig ett barn – som naturligtvis inte kan stå till den traditionella arbetsmarknadens förfogande?

Det finns svar, det är bara det att vi inte tycks vilja veta, inte tycks vilja bry oss.

Men föreställ dig att 300 blonda svenska barn plötsligt uppgavs vara borta, förlorade från alla sammanhang. Och att den typen av försvinnanden har skett under en längre tid. År efter år.

Det är en strukturell rasism som igen drabbar en grupp som redan från början är rättslös, barn som aldrig eller ytterst sällan – får lov att göra sina röster hörda.

Nu går snart stora delar av Sverige ut på semester och sommarlov. Och i skuggorna av allt som vi planerar pågår det en handel med barn.

Vi vet om det. Vi har läst om det. Vi har sett det ske. Men det är ändå en icke-fråga för oss. Vi kommer stå tysta och passiva och se på när ett antal tusen barn förvandlas till varor och gods för andras begär.

Handen på hjärtat, om dessa barn hade hetat Anna, Stefan, Kim, Jörgen och Lotta och varit födda i exempelvis Småland, Skåne eller Södertälje hade vi då inte sett bilden tydligare framför oss? Kanske till och med agerat?

Men nu är det andras barn, från andra länder och då kan man vi bara enkelt vända oss bort och hoppas på att det goda vädret kommer hålla i sig.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Här är orden som vridit om vårt samhälle”

”Här är orden som vridit om vårt samhälle”

”Andrum.” ”Flexibilitet.” Författaren Kristian Lundberg läser boken ”En nyliberal ordlista” och förfasas över hur orden har förvridit vårt sätt att tänka.

Fascinerande om den dolda staden mitt myllret

”Brygger lyckas förmedla det som måste vara en djupt känd kärlek, inte bara till det judiska utan också till Göteborg, hamnstaden som blev en hemstad för vissa.” Skribenten Kristian Lundberg låter sig bli uppslukad av Karin Bryggers bok ”Visst kan man dansa efter Auschwitz”.

”Vi är ett skrivande folk”

Semestern är kärlekens och författandets tid. Men när det satts dyra prislappar på skrivutbildningarna, ta en annan väg och börja läsa i stället, skriver Kristian Lundberg.

Störningen har blivit ideologi

Vi har steg för steg accepterat att det finns en gräns för hur mycket en människa får kosta, skriver författaren Kristian Lundberg.

Hemlöshet är politik

”Du förlorar inte ditt hem för att du är upptagen med att göra annat” skriver Kristian Lundberg angående Stockholms Stadsmissions rapport om hemlöshet, som nyligen presenterats.

Platsen som förändrade mig

Platsen som förändrade mig

Yarden. Jag ville skriva en berättelse om det här området. Jag ville att den skulle vara så sann som det bara var möjligt att få den. Varför var det så viktigt? Ett svar: ilska.

En ovilja att förstå

En ovilja att förstå

”Vi blir också påminda om en historia där vi faktiskt sällan har utmärkt oss som ett land som värnar utsatta människor”, skriver Kristian Lundberg i en krönika angående avhysningen av EU-migranter från Industrigatan i Malmö.

De är vår tids statare

Kristian Lundberg

Vi vet att loppet är riggat

Vi vet att loppet är riggat

Kristian Lundberg.

Se barnen utanför semesterbilderna

Kristian Lundberg

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Hon startar en minnesfond för anhöriga

Christina Anderssons son Robin fastnade i en maskin och dog på jobbet. Nu startar hon en minnesfond för att hedra sonen och hjälpa andra anhöriga ekonomiskt.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

”Det behövs mer pengar till rättsväsendet”

Saila Quicklund (M): Det behövs mer resurser till berörda myndigheter och att preskriptionstiden för arbetsmiljöbrott förlängs.

”Arbets­platserna ser inte ut som när lagarna skrevs”

Lagstiftaren och domstolarna behöver lära sig om den förändring som skett på arbetsmarknaden, skriver åklagaren Christer B Jarlås.

Så löser Norge brotten på halva tiden

Norge har klart kortare utredningstider vid arbetsmiljöbrott än Sverige. Hur vi jobbar kan kanske därför ses som förslag på förbättringar hos er, skriver norska domaren Rune Bård Hansen.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Las-uppgörelsen

”Nu är det slut med ping-pong-politiken”

”Nu är det slut med ping-pong-politiken”

När IF Metall gjorde upp med arbetsgivarna om anställningsskyddet var det inget svek, utan solidaritet med dem som har det sämst, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.