Hemlöshet är politik

För femte året i rad presenterar nu Stockholms Stadsmission en rapport om hemlöshet. Det är en rikstäckande kartläggning där fokus framför allt läggs på en nationell strukturell nivå. En viktig del i rapporten är att den tydligt definierar vad som är hemlöshet och hur en hemlöshetssituation kan se ut.

Det finns en slags skuggtillvaro av osäkra boenden. Det är den del av den hemlöshet vi sällan ser eftersom den inte gör sig tydlig på samma sätt som exempelvis en människa som ligger utslagen på en parkbänk.

Det stora flertalet i den här mer undanskymda gruppen lever i omöjliga sociala situationer. Det kan exempelvis innefatta barn som är bosatta på hotell och vandrarhem. Rapportens slutsats är minst sagt dyster. Det tycks vara så att vi istället för att lösa ett problem låter permanenta – till och med förvärra – det som sker.

Situationen är alltid värst i storstäderna, där bostadspolitiken – eller rättare sagt bristen på bostadspolitik – gör att förutsättningarna för ett eget boende är i princip obefintliga för allt fler grupper av människor. Det finns en strukturell utslagning, där inte minst ett socialt arv kommer att resultera i kommande katastrofer, för individer och för samhället.

Rapporten klarlägger bland annat följande: ”Antalet hemlösa i Sverige blir allt fler. Nya grupper som tidigare inte riskerade att hamna i hemlöshet drabbas nu och situationen blir alltmer allvarlig. En misslyckad bostadspolitik är en viktig förklaring till dagens situation.”

Med andra ord, hemlöshet är inte en individfråga. Det är i stället ett problem som kräver politiska verktyg för att kunna lösas. Det finns aktuella siffror som pekar på att det bara i Malmö finns 1300 personer som lever i hemlöshet, merparten av dessa människor tvingas leva på ett sätt som innebär att det mesta av den långsiktiga planeringen av livet inte fungerar.

Du vet inte hur länge du får stanna på ett boende, sällan är rummen eller campingplatserna gjorda för en långsiktig tillvaro med familjeliv. Det är lätt att den här typen av platser, camping och hotell, utvecklas till farliga, hotfulla miljöer som överhuvudtaget inte är anpassade för barn.

I rapporten går det att se att det finns en växande grupp av hemlösa där orsaken till situationen helt enkelt är att fattigdom. De kan med andra ord inte konkurrera på bostadsmarknaden. En annan grupp, mindre i procentandel (ca 35 procent) är den grupp av människor som vi i vanliga fall föreställer oss som hemlösa. Det är de som lever med en missbruksproblematik, ofta i kombination med en psykiatrisk diagnos.

Hemlösheten ökan. Lösningen är politik. Du förlorar inte ditt hem för att du är upptagen med att göra annat. Du kanske inte ens har haft en plats att kalla hem. Och har du en gång förlorat är risken stor att du är nere för räkning resten av ditt liv.

Kristian Lundberg