Debatt Om vi bestämde oss och arbetade tillsammans skulle vi redan idag kunna starta med att säkra upp det som redan finns och förhindra en fortsatt nedrustning av bygden.

Vi skulle om vi ville kunna utveckla en svensk modell vid sidan av alla redan existerande internationella modeller för medarbetarövertagande som alternativ till företagsnedläggningar och misslyckade generationsskiften. På köpet får vi lokalt och demokratiskt ägda företag.

I land efter land, inte minst i finanskrisens spår, utvecklas modeller för personalövertagande.

• I Storbritannien antog regeringen i januari 2012 en ”blue print for British business to become empoyeeowned”. De 50 största medarbetarägda företagen i Storbritannien har i dag 175 000 anställda.
• I Frankrike införde president Holland ett åtgärdspaket 2013 i syfte att underlätta transformering av traditionella företag till medarbetarägda kooperativa företag, TransfertoCOOP. Fram till årsskiftet hade man transformerat 683 företag och säkerställt 20 000 arbetstillfällen.
• Mondragon Cooperativa (Baskien) som Harald Gatu lyfter i artikeln är ett fantastisk koncept. En katolsk präst som kom på cykel på 1940 talet med idén om att samhället utvecklas bäst om alla har jobb och alla är delägare. Idag är man nästan 75000 anställda tillika delägare.
• I USA har United Steelworkers, Nordamerikas största industrifackförening (motsvarighet till IF Metall) inspirerats av Mondragon och startat modellen Union Co-op. Esops är ett annat amerikanskt koncept som fungerar som en vinstudelningsplan vari anställda övertar aktier efterhand. Esops företag hade 2014 13,2 miljoner anställda.

Ovan exemplifieringar är länder som till skillnad från Sverige har en historia av demokratiska arbetskooperativa företag och en nutida politik som syftar till att utveckla sådana företag – sådan demokrati.

Måhända står vi inför en politisk paradox, som Bo Rothstein utvecklar i antologin Tillsammans, där han menar att demokrati allmänt anses vara ett synnerligt förtjänstfullt sätt att styra så pass komplicerade organisationer som stora nationalstater, inklusive dessas regioner, städer och kommuner. Samtidigt anses demokratiskt styrskick i det närmaste omöjligt eller ointressant när det gäller företag och andra producerande organisationer.

I Sverige är Findus i Bjuvs kommun en aktuell nedläggning. Så sent som i juni 2015 invigdes Findus nya helautomatiska fryslager, enligt företaget då norra Europas största och energieffektivaste lager i sitt slag. I augusti samma år köpte Brittiska Nomad Foods Findus europeiska verksamhet vari Bjuv med sina 650 anställda ingick.

Nomad Foods ägs av ett Holdingbolag som bildades av 10 livsmedelsfabriker runt om i Europa 2014, med bas på Brittiska Jungfruöarna. Den 31 mars, drygt ett halvår efter förvärvet informeras de anställda vid ett stormöte att verksamheten i Bjuv avvecklas, att ca. 450 Findusanställda blir av med jobben och att verksamheten flyttas till Reken i Tyskland.

I perspektiv av det vi sett ovan kan man fråga vad som hänt om Bjuv legat i något annat land, med tradition av medarbetarägande, med modeller för personalövertagande och med forskning som visar att företag som ägs av de anställda blir mer produktiva.

Vi behöver utveckla en svensk modell och Värmland är kanske bästa länet i landet att göra det i. Värmland har såväl en stark som fristående konsumentkooperation, en bra utveckling avseende nykooperation och ett partnerskap vari kooperationen, fackföreningsrörelsen och akademin ingår. Ett sådant partnerskap som många gånger varit starten till andra länders modeller för personalövertagande.

Leif Tyrén