Alla arbetstagare ska självklart kunna vara medlemmar i ett fackförbund oavsett politisk övertygelse. Det är en grundläggande facklig princip. Men ett förtroendeuppdrag är något helt annat. Den som väljs till facklig företrädare får medlemmarnas förtroende att representera organisationen, dess värderingar och dess uppdrag.
Det är därför frågan om politisk hemvist inte kan avfärdas som oväsentlig.
Den svenska modellen bygger på starka fackföreningar, hög organisationsgrad och kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter. De rättigheter som många arbetstagare i dag tar för givna har inte uppstått av sig själva. De har tillkommit genom generationer av fackligt arbete och genom starka organisationer som kunnat förhandla och försvara medlemmarnas intressen.
Mot den bakgrunden är det svårt att bortse från att Sverigedemokraterna under lång tid drivit förslag som av stora delar av den fackliga rörelsen uppfattats som försök att begränsa fackets inflytande och försvaga centrala delar av den svenska modellen. Det handlar inte om enstaka sakfrågor utan om återkommande politiska ställningstaganden som står i konflikt med de principer som fackföreningsrörelsen bygger på.
Därför blir det också svårt att förstå hur man samtidigt kan företräda ett parti som vill minska fackets styrka och företräda en organisation vars uppdrag är att stärka arbetstagarnas kollektiva inflytande. Det handlar inte om att någon har ”fel” politiska åsikter. Det handlar om en uppenbar intressekonflikt.
Läs mer
Dan är fackombud – och kandiderar för SD
Kartläggning visar: SD-politiker företräder IF Metall
Jämförelsen mellan medlemskap och förtroendeuppdrag blir därför missvisande. Ingen ifrågasätter människors rätt att vara medlemmar i ett fackförbund oavsett partisympatier. Men att vara medlem och att vara förtroendevald är två olika saker. Den som väljs till ett fackligt uppdrag får inte bara ett förtroende från sina arbetskamrater utan också ett ansvar att stå upp för de principer och rättigheter som fackföreningsrörelsen bygger på.
Samma princip gäller i alla typer av organisationer. Ingen skulle bli förvånad om en miljöorganisation ifrågasatte en företrädare som samtidigt arbetar för att försvaga miljölagstiftningen. Ingen skulle heller höja på ögonbrynen om hyresgästföreningen reagerade mot en företrädare som driver politik som försämrar hyresgästers rättigheter. Varför skulle fackföreningsrörelsen vara annorlunda?
Kenneth Nilsson varnar för att facken riskerar att tappa medlemmar. Det är en viktig fråga. Men lösningen kan aldrig vara att sudda ut gränsen mellan medlemskap och företrädarskap. Tvärtom bygger medlemmarnas förtroende på att de som valts att företräda dem också är beredda att försvara de grundläggande principer som organisationen vilar på.
Att ställa sådana krav är inte odemokratiskt. Det är en självklar konsekvens av ett förtroendeuppdrag. Det verkligt märkliga är inte att frågan diskuteras, det märkliga är att vissa fortfarande låtsas som att motsättningen inte finns.
Jesper Johansson, GS-fackets klubbordförande på Elitfönster i Lenhovda
