Industriarbetarnas tidning

”Jag hade tur som inte fick bestående men”

21 november, 2016

Skrivet av

Möte med I dag är Mikael Ottosson studierektor vid Arbetsmiljöhögskolan i Lund. På 80-talet blev han omnämnd i Lessebo bruks personaltidning som den medarbetare som råkat ut för flest olyckor.

Mikael Ottosson

Ålder: 55.
Familj: Gift och två barn. Hund.
Bor: Lyngby mellan Malmö och Lund.
Arbete: Studierektor på Arbetsmiljöhögskolan, docent i arbetsvetenskap, universitetslektor och forskare.
Tidigare: Processoperatör vid Lessebo pappersbruk och sulfitfabrik.
Fritid: ”Jagar min flyende ungdom genom att springa.” Jagar också vildsvin, dovhjort, rådjur och fågel. Roligast är fågel. ”Jag tycker om att jaga med min hund, samspelet mellan hund och jägare i fågeljakten.” Pysslig. Lagar mat. Brygger öl. ”Experimenterat rätt mycket med pors, en intressant krydda som man kan lägga till humlen.”

Vad hände?
– Oj, det var stort som smått. Allvarligast var när jag sprängde en felkopplad väteperoxidledning. Det kom över hela mig och i ögonen. Sen halkade jag och fick en kraftig stukning när pappersmassa vällde ut över hela golvet. En annan gång fick jag klorgas på kroppen efter en explosion. Och samma år, en droppe syra i ansiktet. Jag hade tur som inte fick några bestående men.

Vad stod det i personaltidningen det året?
– Året ur ett arbetsmiljöperspektiv var rubriken, och så var det lite statistik. Artikeln avslutades med att olyckorna inte var jämnt fördelade. Vissa var mer olycksdrabbade än andra. Det nämndes som exempel att en individ hade varit med om inte mindre än fem olyckor det gångna året.

Det var du?
– Det var jag. Kommentaren tyder lite grann på att folk som är klantiga råkar ut för fler olyckor. Men jag kan inte tycka att det var mitt fel. Arbetsmiljöarbetet på fabriken var inte prioriterat. Det fanns inga fasta rutiner. Allt var lite primitivt. När jag halkade och stukade benet så var det översvämning, rätt stora volymer, som jag ensam skulle spola bort med en brandslang. Det var klordioxid i luften så jag hade gasmask på mig när jag klafsade omkring i tjugo centimeter pappersmassa. Kanske inte så konstigt att man halkar då. Det var rätt stressigt faktiskt.

Varför slutade du på pappersbruket?
– Det var meningen att jag skulle jobba kvar. Jag fick stipendium för att plugga vidare till driftsoperatör. Jag hade börjat på bruket direkt efter gymnasiet, som skiftlaborant. Jag mätte hållfasthet i pappersfibrer och gjorde färganalyser, men ingen tog del av mina resultat. Jag la tändstickor i pärmen och ingen utom jag öppnade den. Så jag blev processoperatör på sulfitfabrikens blekeri istället. Där kunde jag fortsätta jobba medan jag studerade vid universitetet. När jag nästan var färdig driftoperatör ångrade jag mig och började läsa filosofi istället. Det tyckte väl de på bruket var lite konstigt.

Vad gör du i dag?
– I dag undervisar och forskar jag fifty-fifty och så ordnar jag utbildningar framför allt åt fackförbund vid Arbetsmiljöhögskolan i Skåne. Jag är numera anställd som lektor vid Lunds universitet.

Har du nytta av din tid på Lessebo pappersbruk?
– Ja, jag förstår vikten av att jobba med arbetsmiljöfrågorna. Den fysiska arbetsmiljön har hamnat i skymundan. I dag pratar vi bara om psykosocial påfrestning. Arbetsmiljöfrågorna har blivit lite medelklassifierade. Det är tjänstemännens arbetsmiljö som hamnat i fokus. Det är nog så allvarligt. Men fortfarande förstör människor ryggar och får belastningsskador. Människor exponeras för buller och för olika kemikalier. Där har jag nytta av min erfarenhet. De allra flesta akademiker har på sin höjd haft sommarjobb på ett ålderdomshem en gång i tiden. De undervisar om saker de faktiskt inte har en aning om.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Schystare säkerhet på sågen

Schystare säkerhet på sågen

Iaktta och prata – utan pekpinnar. Så hjälper anställda på SCA:s sågverk i Rundvik varandra att välja säkra beteenden framför osäkra.

Virtuell värld skyddar montörer

Virtuell värld skyddar montörer

VR-glasögon och smarta kläder ska förhindra att du blir skadad på jobbet.

Inga fler vita fingrar på gjuteriet

Inga fler vita fingrar på gjuteriet

Efter flera fall av arbetssjukdom tvingades ledningen på Xylems gjuteri att tänka om. Ett nytt mätsystem håller reda på att du inte utsätts för alltför mycket vibrationer under ett skift.

1,4 miljoner mår dåligt av jobbet

1,4 miljoner mår dåligt av jobbet

De som är mellan 30 och 49 år drabbas hårdast av jobbstress. Det visar Arbetsmiljöverkets stora undersökning av besvär till följd av arbetet.

57 eller 38 olycksfall? Det beror på hur man räknar

57 eller 38 olycksfall? Det beror på hur man räknar

Pappersbranschen är på väg att införa ett nytt system för att rapportera arbetsskador. Facket oroar sig för att olyckor ska ”mörkas” och äventyra medlemmarnas försäkringsskydd. Så blir det alls inte, svarar arbetsgivarna.

”Entreprenören hade ju ansvaret”

”Entreprenören hade ju ansvaret”

Intresset för att vara med på Nordkalk-rättegången är så stort att Luleå tingsrätt har fått öppna ännu en sal. I dag förhördes den åtalade före detta platschefen.

Så sköter du skärvätskan

Överallt i verkstadsindustrin används skärvätskor. Av dimman som skapas kan luftvägarna ta stryk. Men det finns sätt att skydda sig. DA guidar dig fram till de bästa råden.

Sjuk av skärvätskor

Sjuk av skärvätskor

I Sverige diskuteras knappt hälsoriskerna med skärvätskor.
Symtomen medicineras bort medan den skadliga luften blir kvar. Nu kan Dagens Arbete visa att det faktiskt finns lösningar.

”Vi kan inte bara säga att vi haft otur”

Samma koncern – men arbetsmiljöstatistiken skiljer kraftigt. På SSAB:s område i Luleå har fem personer dött de senaste fem åren, på anläggningen i Borlänge är siffran noll under samma tid. DA frågar huvudskyddsombuden om skillnaderna på det som ska vara ”världens säkraste stålföretag”.

Så vill regeringen vända olyckskurvorna

Så vill regeringen vända olyckskurvorna

Med den nya arbetsmiljöstrategin ska färre skadas eller dö av sina jobb. Första steget är fler utredningar. ”Återstår att se hur strategin förbättrar svensk arbetsmiljö”, skriver DA:s Elinor Torp.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Kammaråklagaren: De här ärendena måste prioriteras upp

Varken polis eller politiker prioriterar dödsolyckor i arbetslivet. ”De långa utredningstiderna är oacceptabla”, säger Kammaråklagare Christer Forssman.

Ministern: Företag ska inte leka med människors liv

Straffa företag som försummar säkerheten, och ge skyddsombuden rätt förutsättningar. Så vill arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) förhindra att människor dör på jobbet.

Osäkert anställda vågar sällan larma

Ryckigheten i det nya arbetslivet är en stor för­klaring till varför dödsolyckorna sker. Hur arbetet är organiserat, skriver Elinor Torp.

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Facket måste bli det sammanhang där sorgen kan bearbetas, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.