”Jag kan inte döda ett gulligt rådjur”
2 december, 2016
”Ju mer du tänker desto svårare blir det. Ja, man ska helst glömma hjärnan hemma när man håller på med sportskytte.” Pernilla Diddilié berättar om …
PERNILLA DIDDILIÉ
Ålder: 35 år.
Bor: Villa i Krokek, Östergötland.
Intressen: Sportskytte,friluftsliv och att plocka svamp.
Familj: Maken Emil Diddilié, som jobbar på Bravikens pappersbruk,och barnen Erik, Emilia, Pontus och Paulina.
Yrke: Operatör på Fitesa i Norrköping.
Varför hon började
”Intresset för sportskytte kommer från min pappas sida. Han sköt också men det var min farmor som tog mig första gången till sportskytteklubben 1988. Jag var 6,5 år gammal och fick skjuta med luftgevär. Jag kommer ihåg att vi gick och matade änderna efteråt. Det var kul och jag fastnade på en gång.
Jag vann mitt första pris då och det är det priset, en graverad blå glasbit, som jag uppskattar mest i min samling.”
Hur man blir en bra skytt
”En bra skytt är alltid lugn, kan handskas med stress och har en hög koncentrationsförmåga, alltså kan vara i sin egen värld och helt skärma av allting annat. Jag var inte speciellt duktig i början, men 1995 började jag skjuta bra.
Resultaten förbättrades med träning och för att jag pushade mig själv. 1998 vann jag SM för damjuniorer, 50 meter med kaliber 22. I januari 1999 var vi i Eskilstuna och under ett test fick jag tre skott i samma hål.”
Att inte skjuta djur
”Jag träffade min man Emil på skjutbanan 1998. Han håller också på med skytte och det passade oss perfekt för det här är något som alla i familjen kan göra tillsammans. Jag följer gärna med honom och svärfar när de jagar, och jag går spår med mina hundar men jag vägrar att skjuta djuren själv. Jag kan vara med och flå det dödade djuret och äter gärna köttet, men djuren är söta och jag kan inte döda ett gulligt rådjur.”
Berättat för Héctor Barajas
