Industriarbetarnas tidning
”Ju mer du tänker desto svårare blir det. Ja, man ska helst glömma hjärnan hemma när man håller på med sportskytte.” Pernilla Diddilié berättar om …
Ålder: 35 år.
Bor: Villa i Krokek, Östergötland.
Intressen: Sportskytte,friluftsliv och att plocka svamp.
Familj: Maken Emil Diddilié, som jobbar på Bravikens pappersbruk,och barnen Erik, Emilia, Pontus och Paulina.
Yrke: Operatör på Fitesa i Norrköping.
”Intresset för sportskytte kommer från min pappas sida. Han sköt också men det var min farmor som tog mig första gången till sportskytteklubben 1988. Jag var 6,5 år gammal och fick skjuta med luftgevär. Jag kommer ihåg att vi gick och matade änderna efteråt. Det var kul och jag fastnade på en gång.
Jag vann mitt första pris då och det är det priset, en graverad blå glasbit, som jag uppskattar mest i min samling.”
”En bra skytt är alltid lugn, kan handskas med stress och har en hög koncentrationsförmåga, alltså kan vara i sin egen värld och helt skärma av allting annat. Jag var inte speciellt duktig i början, men 1995 började jag skjuta bra.
Resultaten förbättrades med träning och för att jag pushade mig själv. 1998 vann jag SM för damjuniorer, 50 meter med kaliber 22. I januari 1999 var vi i Eskilstuna och under ett test fick jag tre skott i samma hål.”
”Jag träffade min man Emil på skjutbanan 1998. Han håller också på med skytte och det passade oss perfekt för det här är något som alla i familjen kan göra tillsammans. Jag följer gärna med honom och svärfar när de jagar, och jag går spår med mina hundar men jag vägrar att skjuta djuren själv. Jag kan vara med och flå det dödade djuret och äter gärna köttet, men djuren är söta och jag kan inte döda ett gulligt rådjur.”
Berättat för Héctor Barajas
Ögonblicket. Klockan är 11.38 på Hults bruk. Noggrannhet. Smeden Marcus Israelsson håller om sin vänstra axel med högerhanden. Han masserar sig själv när han väntar på att den rektangulära stålbiten som ska bli ett yxhuvud värms med induktion till 1 200 grader. Bakom honom väntar pressen på att få börja jobba med stålämnet. När det är […]
Månadens profil Daniel Sundström berättar om när han byggde sig ett observatorium.
Pappersarbetaren Stefan Ekdahl och hans pappa Rolf har tagit svart bälte i karate tillsammans.
Traktorfantasten och dragqueen-artisten Benjamin Bryntesson brukar säga att han är en helt vanlig kille i Bengtsfors.
Robert Lustig han tio fåglar och tre katter – och drömmer om flera djur.
Bin är Kenneth Ungers passion. Men med ett stick kan det sluta riktigt illa. Därför är medicinen alltid med i fickan när honungen ska skördas.
Ett bra samarbete mellan hund och människa är inte det lättaste. Maria Mildh antar utmaningen genom att ha kul tillsammans.
Är det roligt att spela gitarr? Det ville Eki Kumpulainen ta reda på i sina tonår i Skutskär. Svaret ledde honom upp på scen och ut i världen med bandet Demonical.
Flöjten och orkestern tar Maina Bejefalk till platser och tillfällen som hon annars inte skulle få uppleva – som kronprinsessans bröllop.
Natur och industri får inspirera när Bea Olsson skapar. Drivved från Klarälven blir lyktor, lampor och möbler.
Per har ett medfött hjärtfel. I åtta år har han försökt få Samhall att satsa på att utbilda de anställda i hjärt- och lungräddning.
Andreas Zittra, områdeschef och affärschef på Samhall i Umeå, svarar på kritiken om bristande skyddsutrustning och utbildning för de anställda.
Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.
Richard Fredriksson slog slår larm om arbetsmiljön på Samhall redan i april 2020. Åtta månader senare lades ärendet ner.
Lulu städar flera olika äldreboenden. Utan skydd. Hon är orolig både för den egna hälsan och för att smitta de gamla.
Nettan städar i polishuset, men får bara ett visir som skydd. ”Vi städar ju med vatten. Det stänker”, säger hon. Som skyddsombud känner hon sig motarbetad av företaget när hon påpekar brister.
Samhalls bilar får under pandemin inte rengöras med något annat än en fuktad trasa. Medel förstör interiören.
Anställda på Samhall i Sörmland kritiserar att de skickats ut under coronapandemin utan rätt skyddsutrustning. Fredrik Nilsson, distriktschef Sörmland/Gotland, svarar.
Människovärdet offras på vinstmaximeringens altare, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.
Att industrin är en mansdominerad bransch innebär inte att vi kan strunta i arbetsmiljön för de som har mens, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.
Den med mest förtroende ska kunna bli skyddsombud, oavsett politisk hemvist eller fackligt medlemskap, skriver Sverigedemokraternas Magnus Persson.
Centrum för personalägande: Det är ett sätt för er som avstått löneökningar under pandemin att få ta del av framtida framgångar.”
Det är ingen slump att det heter death metal, skriver Carl Linnaeus.
Det måste bli lättare att att rapportera in brister anonymt, skriver Liberalernas Arman Teimouri och Malin Danielsson.
Saila Quicklund (M): Det behövs mer resurser till berörda myndigheter och att preskriptionstiden för arbetsmiljöbrott förlängs.
