Industriarbetarnas tidning

”Jag kan inte döda ett gulligt rådjur”

2 december, 2016

”Ju mer du tänker desto svårare blir det. Ja, man ska helst glömma hjärnan hemma när man håller på med sportskytte.” Pernilla Diddilié berättar om …

PERNILLA DIDDILIÉ

Ålder: 35 år.
Bor: Villa i Krokek, Östergötland.
Intressen: Sportskytte,friluftsliv och att plocka svamp.
Familj: Maken Emil Diddilié, som jobbar på Bravikens pappersbruk,och barnen Erik, Emilia, Pontus och Paulina.
Yrke: Operatör på Fitesa i Norrköping.

Varför hon började

”Intresset för sportskytte kommer från min pappas sida. Han sköt också men det var min farmor som tog mig första gången till sportskytteklubben 1988. Jag var 6,5 år gammal och fick skjuta med luftgevär. Jag kommer ihåg att vi gick och matade änderna efteråt. Det var kul och jag fastnade på en gång.

Jag vann mitt första pris då och det är det priset, en graverad blå glasbit, som jag uppskattar mest i min samling.”

Hur man blir en bra skytt

”En bra skytt är alltid lugn, kan handskas med stress och har en hög koncentrationsförmåga, alltså kan vara i sin egen värld och helt skärma av allting annat. Jag var inte speciellt duktig i början, men 1995 började jag skjuta bra.

Resultaten förbättrades med träning och för att jag pushade mig själv. 1998 vann jag SM för damjuniorer, 50 meter med kaliber 22. I januari 1999 var vi i Eskilstuna och under ett test fick jag tre skott i samma hål.”

Att inte skjuta djur

”Jag träffade min man Emil på skjutbanan 1998. Han håller också på med skytte och det passade oss perfekt för det här är något som alla i familjen kan göra tillsammans. Jag följer gärna med honom och svärfar när de jagar, och jag går spår med mina hundar men jag vägrar att skjuta djuren själv. Jag kan vara med och flå det dödade djuret och äter gärna köttet, men djuren är söta och jag kan inte döda ett gulligt rådjur.”

Berättat för Héctor Barajas

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Materialet kom från en pansarvagn”

”Materialet kom från en pansarvagn”

Till vardags tillverkar smeden Robert Björk yxor, men efter jobbet går han vidare till nästa smedja.

”Vi hoppar av glädje när det går bra”

”Vi hoppar av glädje när det går bra”

För drygt 20 år sedan steg Ástrádur ”Asti” Grétarsson ur fiskebåten, lämnade Island och följde med kärleken till Borlänge – och blev en engagerad bågskytt.

”Jag gillar det naturliga”

”Jag gillar det naturliga”

Profilen. När hon var barn ritade Ebba Ohlsson alltid hästar. Som sjuåring började hon på ridskola. När hon köpte sin häst, Nicci, var det självklart för henne att följa sin egen filosofi. Här berättar hon om … Hur chefens hjälp gjorde susen Jag har alltid drömt om en egen häst. Innan hade jag ridit på […]

Pressar yxhuvuden

Pressar yxhuvuden

Klockan är 11.38 på Hults bruk.

Daniel tar sina egna stjärnbilder

Daniel tar sina egna stjärnbilder

Månadens profil Daniel Sundström berättar om när han byggde sig ett observatorium.

Far och son tog svart bälte ihop

Far och son tog svart bälte ihop

Pappersarbetaren Stefan Ekdahl och hans pappa Rolf har tagit svart bälte i karate tillsammans.

Benjamin blir en diva på scenen

Benjamin blir en diva på scenen

Traktorfantasten och dragqueen-artisten Benjamin Bryntesson brukar säga att han är en helt vanlig kille i Bengtsfors.

”De kan leva upp till 90 år”

”De kan leva upp till 90 år”

Robert Lustig har tio fåglar och tre katter – och drömmer om flera djur.

Kenneth vill leva på sin bisyssla

Kenneth vill leva på sin bisyssla

Bin är Kenneth Ungers passion. Men med ett stick kan det sluta riktigt illa. Därför är medicinen alltid med i fickan när honungen ska skördas.

”Milou var räddningen då jag mådde dåligt”

”Milou var räddningen då jag mådde dåligt”

Ett bra samarbete mellan hund och människa är inte det lättaste. Maria Mildh antar utmaningen genom att ha kul tillsammans.

Sjuka Samhall: Fackets roll

Samhallanställda känner sig svikna av facket

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.