Privatiseringen måste stoppas
Resurser och arbetsro behövs för att klara massarbetslösheten, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.
Industriarbetarnas tidning
Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.
23 februari, 2017
Skrivet av Sara Flink
LedarE”Kunskaper om vad en har för rättigheter, såväl som skyldigheter, är egentligen A och O för att nå ett bra arbetsliv”, skriver Sara Flink, som gör praktik som ledarskribent på Dagens Arbete.
Sara Flink har varit fackligt aktiv inom IF Metall och jobbat på Toyota Material Handling Europe Mjölby. Går under våren Aftonbladets ledarskribentutbildning och gör i samband med den praktik på Dagens Arbete under två veckor.
Läs också Sara Flinks gästkrönika i Dagens Arbete från förra våren:
Att unga ofta far illa på arbetsmarknaden har nog ingen missat. De osäkra anställningarna som till och med bestäms via sms är många ungas vardag. Likaså är de så kallade provanställningarna där du får jobba ett par veckor utan betalning för att arbetsgivaren vill ”testa” om du är rätt person för jobbet eller inte. Det faktum att den vanligaste anställningsformen för de under 25 är tidsbegränsad, är en skrämmande utveckling.
En stor del av utnyttjandet kommer vi bara åt genom ett kunskapslyft. Det är omöjligt att ställa krav annars, för hur ska någon veta att det ska skrivas på ett avtal I samband med en anställning om ingen berättar det? Att det finns begränsningar för hur mycket en får jobba, att det faktiskt inte är lagligt att neka någon ett jobb på grund av vem personen är?
LO-förbundens koncept med facklig skolinformation för gymnasieelever, är ett försök att råda bot på utnyttjandet av ung arbetskraft. Ett sätt att ge de unga tillräckligt med kött på benen innan de har kommit ut på arbetsmarknaden, så att de ska kunna klara sig när de väl är inne i kaoset. Idén är fantastisk, men I verkligheten otillräcklig.
Det absolut största problemet är att informationen i slutändan ändå inte når fram till alla elever. Dels så är informationen främst riktad mot de rena yrkesprogrammen, men det är också baserat på hur mycket resurser som finns, hur många förtroendevalda som själva kan bege sig ut och informera. Lägg då dessutom till att de olika regionala och lokala organisationerna har en väldigt varierande budget, så är soppan snart komplett.
Är du ute efter lite extra kryddning så går det att tillägga att inte alla skolor ger fackliga organisationer tillträde för att de är politiska, att vissa lärare och rektorer inte delar de fackliga åsikterna och därmed sätter stopp för besök, och att mycket uteblir just för att tidspusslet inte alltid går ihop. Middagen är serverad! Nästintill oätlig, men ändock serverad.
Kunskaper om vad en har för rättigheter, såväl som skyldigheter, är egentligen A och O för att nå ett bra arbetsliv. Inte bara för den enskilde men även för kollektivet. Det finns ingen förlorare i att alla berörda har kunskaper om de regler som skapar ordning och reda på arbetsmarknaden. Så inför det som ett skolämne och låt alla gymnasieelever, oavsett programtillhörighet, få ta del av den arbetsmarknadskunskap som faktiskt finns. Se till att rusta de unga för framtiden, för det är ju ändå det som är tanken med skolan.