”Vi är här för att stanna”

 Det har upplevts både vinster och förluster, men jag tror ändå att många kommer att lämna kongressen 2017 med känslan av att det går en frisk fläkt igenom förbundet, skriver Sara Flink.

Att vara på kongress är något alldeles speciellt. Det går nästan att ta på alla känslor, oavsett om det är lyckan över att det har beslutats att kommande kongresser kommer att vara en dag längre för att främja den demokratiska rösten, eller ilskan som stora delar av deltagarna upplevde när det beslutades att inte hårdare reglera bemanningsbranschen.

Det var ett nervkittlande beslut om huruvida förbundet IF Metall inte längre skulle bjuda på alkohol där både glädjen, och bitterheten, var oerhört påtaglig efter voteringens slut. Med knappa 30 rösters skillnad så var det många som lämnade salen och försökte trösta sig med att även om det nu är beslutat att IF Metall kommer att fortsätta att erbjuda alkohol, så var det åtminstone en demokratisk röstning.

Ombuden har bjudit på historier som vittnar om djupt engagemang, där anhöriga mördats av nazismens lakejer och mammor som i talarstolen berättat om hur samhället inte tillåter ett hållbart livspussel eftersom det inte erbjuds barnpassning som går ihop med arbetstiderna. När en av våra hedersmedlemmar lämnar riksdagen och på kongressen möts av ett ”Välkommen hem, Stefan Löfven”, så är det svårt att inte känna stolthet. IF Metalls medlemmar inte bara berör, utan påverkar hela Sverige.

Vidare så säger IF Metalls yngre tydligt och klart att ”Vi är här för att stanna!” genom att visa framfötterna i talarstolen i nästan alla frågor. När ett av de unga kvinnliga ombuden gick upp och påpekade att det var en dålig idé att korta ner taltiden för att klockan började springa iväg så möttes hon av applåder. Lösningen hon erbjöd var att förbundsstyrelsen och de inbjudna gästerna istället borde korta ner sina tal, för att ge utrymme till ombuden att diskutera motioner. Kaxigt, och oerhört efterlängtat.

De beslut som har tagits går att diskutera och kommer att diskutera fram tills nästa kongress. Det har upplevts både vinster och förluster, men jag tror ändå att många kommer att lämna kongressen 2017 med känslan av att det går en frisk fläkt igenom förbundet:

Inte bara har vi för första gången en kvinna som ordförande – kampen som de unga bedriver ger känslan av att en rejäl förbättring ligger inom räckhåll. Nu, IF Metall, är det dags att jobba för framtiden!