Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Vill du ha din frihet får du försvara den

11 april, 2017

Skrivet av

Daniel Mathisen är frilansjournalist och skribent, bland annat som ledarkrönikör på Dagens Arena.

KrönikaDen okuvliga friheten är en boktitel som träffar rätt. För vår egen samtid visar med isande tydlighet att det inte finns något vaccin mot totalitära ideologier eller ledare”, skriver Daniel Mathisen, efter att ha läst Per Anders Fogelströms efter 80 år nyutgivna bok.

1939, någon månad innan andra världskriget. Per Anders Fogelström är 21 år gammal när han skickar in manuskriptet till förlaget. På försättsbladet: Den okuvliga friheten. Men boken ges aldrig ut. Först nu, närmare år 80 år senare, kan omvärlden läsa den för första gången.

I romanen vecklar Fogelström ut en fiktiv berättelse om hur ett samhälle går från demokrati och öppenhet till en totalitär och förtryckande stat. Platserna och namnen är uppdiktade, men det är tydligt att det är en stridsskrift mot nazismen i Tyskland och Europas upptornande mörker. Den okuvliga friheten är mer än en roman, den är ett i allra högsta grad personligt manifest över Fogelströms antifascistiska engagemang.

Läsaren får, genom maskhål till åren 1942, 1947 och 1952, följa kedjan av händelser som leder fram till den totalitära staten. Det uppflammande våldet och hatet. Hånet. Normaliseringen och glidningen till acceptans. Hur hatet sipprar in i sprickorna bland etablerade partier, medier, författare och offentliga personer.

Och så plötsligt är den där, den nya ordningen som ingen riktigt kunnat föreställa sig. Bara för något år sedan.

När min blick letar sig över sidorna i dag, närmare 80 år senare, är det svårt att värja sig. Hur agerar människan när historiens stora skeenden sköljer över oss? Orkar vi stå emot, eller sveps vi med i de underströmmar som kväver frihet och ger diktaturen luft?

Boken är ett grovhugget verk som gömmer bländande formuleringar och ett patos för den lilla människan. Den unge Fogelström är en oförlöst, okläckt talang som ger utrymme åt rösterna i marginalen. De fattiga. De undanskuffade.

I förordet beskrivs Den okuvliga friheten som en kollektivroman. Det handlar inte om en enskild hjälte som räddar mänskligheten, utan om kraften i gemensamma ansträngningar. I motståndsrörelsen, kallad ”Röda ligan”, möter vi en brokig skara människor som drömmer om ett annat samhälle.

Boktiteln träffar rätt.

För friheten är inte given, vår egen samtid visar med isande tydlighet att det inte finns något vaccin mot totalitära ideologier eller ledare.

Friheten blir okuvlig först när människor går samman för att försvara den. Den är något vi måste erövra för att förtjäna. Eller som karaktären Didek, en av motståndskämparna, formulerar det:

”Varför kämpar inte alla människor hårt för sin frihet. Är det kanske för att en del aldrig haft den – andra aldrig mist den?”

Jag plockar upp boken, lägger den i rockfickan och promenerar ut från kafét. Kliver ut ur Fogelströms universum — in i vårt eget. Raderna bränner som ett omen om vår egen tid.

”Var på vakt”, tycks han vilja säga oss, ”låt inte mörkret sänka sig över oss ännu en gång”.

Till en samtid där skymningen randas i horisonten. Friheten trängs undan, det mänskliga värdet krymper. I Ungern, Polen, Turkiet, Ryssland och USA håller något annat på att ta form. I land efter land krymper demokratins och frihetens svängrum, nationalistiska, reaktionära och fascistiska partier står och stampar vid porten.

De där yviga, flygiga formuleringarna vibrerar rakt in i vår egen samtid. Väcker frågor, ställer oss till svars inför var vi är nu. Och vart vi är på väg. Under Fogelströms tid var det judar som stod i kikarsiktet, i dag är det muslimer. Vilka lärdomar har vi dragit, egentligen?

Mer än något annat påminner Fogelström oss om att varken fascismen eller diktaturen är en ohejdbar naturkraft, en flodvåg utan hinder eller slut. Mörkret kan hejdas — friheten försvaras.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

”Inte konstigt att vi är rädda – vi är ju människor”

”Inte konstigt att vi är rädda – vi är ju människor”

Kanske kan våra inre känslostormar peka oss i en ny riktning, skriver Daniel Mathisen.

De visste hur man landar i sig själv

De visste hur man landar i sig själv

Vi kämpar med vår mindfullnes i nedlagda industrilokaler. Männen som en gång jobbade där visste bättre än så, skriver Håkan Wågvi, arbetsterapeut och tidigare industriarbetare.

Ensamheten är inte jämlik 

Coronakrisen fungerar som ett förstoringsglas över känslor vi redan bär på. Ensamhet är inget naturtillstånd – vi kan organisera ett samhälle som inte splittrar oss, skriver Daniel Mathisen.

Är det verkligen så här arbetsgivaren ser på vår tid?

Är det verkligen så här arbetsgivaren ser på vår tid?

Jag hoppas innerligt att arbetsgivarnas tokiga semesterkrav beror på otur i tänkandet, för vad blir annars nästa steg? Tvingad julledighet i mars eller påskledigt i december, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.

”Knarklangarna får det tuffare om vi bryr oss om varandra”

”Knarklangarna får det tuffare om vi bryr oss om varandra”

Det är ingen lätt sak att förhålla sig till när arbetskamrater är en del av en organiserad kriminalitet – som bryter ner andra människor på jobbet, skriver Volvoarbetaren  Lars Henriksson.

”Det är en jävla tur att det finns händiga människor”

”Det är en jävla tur att det finns händiga människor”

Till alla er händiga, som jobbar så att vi andra har en fungerande maskin att köra eller en travers att åka i: I salute you, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Ligger vår framtid i en Pinup-kalender?

Kommer 2020 bli året då vi får en nakenkalender efter besöket hos tandläkaren eller blir det året där alla pinup-kalendrarna göms i stenåldersgrottan som sedan bommas igen för gott? Industriarbetaren Kennet Bergqvist funderar på efterdyningarna av den så kallade Kalendergate.

Den sanna berättelsen om en näthinneavlossning

Den sanna berättelsen om en näthinneavlossning

Efter en akut ögonoperaration går det att dra några viktiga slutsatser om samhället vi lever i. Och om svenskans vackraste ord, skriver Dan Strängby.

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

Se lite djupare på klimatfrågorna än skattesatsen på bränsle och plastkassar, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

”Hårdför nationalism – en dålig väg framåt för arbetarrörelsen”

”Hårdför nationalism – en dålig väg framåt för arbetarrörelsen”

Arbetarrörelsens framtid ligger inte i att låna in rasistiskt och antidemokratiskt tankegods från SD. Det finns inte tillräckligt många väljare med rasistiska åsikter i Sverige för att det ska löna sig, skriver historikern Henrik Arnstad

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.