Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Ligger vår framtid i en Pinup-kalender?

4 december, 2019

Skrivet av Kennet Bergqvist

Gästkrönika Kommer 2020 bli året då vi får en nakenkalender efter besöket hos tandläkaren eller blir det året där alla pinup-kalendrarna göms i stenåldersgrottan som sedan bommas igen för gott? Industriarbetaren Kennet Bergqvist funderar på efterdyningarna av den så kallade Kalendergate.

Om skribenten:

Kennet Bergqvist bor i Umeå och jobbar på industriföretaget Indexator Rotator Systems AB.

Utlandsveteran som tjänstgjort i Bosnien och Kosovo. Är också ultralöpare, äventyrare och fackligt förtroendevald.

Läs fler inlägg av Kennet Bergqvist:

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

”Bensin­upproret är ett lyxuppror”

Jag har själv vräkt ur mig ett och annat

”Kvotera – just do it!” 

”Nationalism är farligt för mänsklig­heten”

”Skyddsombud, agera”

Har du vart hos tandläkaren och fått med dig en pinup-kalender hem? Jag återkommer till den frågeställningen lite senare.

Min industrikarriär startade på tidigt 00-tal när jag tog på mig blåkläderna och ställde mig vid CNC-maskinerna på Indexator. Minns min första dag som anställd än i dag. På den tiden hade facket veto när det gäller visstidsanställningar, och första arbetsdagen fick man följa med chefen till Metallklubbens ordförande för att få sin visstidsanställning godkänd. Ordförande arbetade på underhållsavdelningen och i deras kontor hängde det en kalender med lättklädda tjejer. En så kallad pinup-kalender.

Jag reflekterade inte så mycket över kalendern, då jag strax innan Indexator hade tjänstgjort i utlandsstyrkan i Kosovo. Där fanns det gott om kalendrar.

Efter något år på Indexator började jag engagera mig i Metallklubben, blev utsedd till jämställdhetsombud och började gå alla möjliga kurser. Det resulterade i att jag skickade in en anmälan till JämO, som var dåvarande diskrimineringsombudsmannen, för att företaget inte ville göra en jämställdhetsplan.

Tack vare klubbens driv, JämO och en ny VD blev det fart på jämställdhetsarbetet och dessa kalendrar blev snabbt ett minne blott.

Nu är det 2019. Jag har fram tills nu varit helt övertygad om att pinup-kalendrarnas era tillhör historian.

Så är dock inte fallet.

För några veckor sen avslöjade NYKS (Nätverket för Yrkesverksamma Kvinnor i Skogsbranschen) att den finska skogsmaskinstillverkaren Ponsse låtit sin tyska återförsäljare ta fram en pinup-kalender för år 2020. I kalendern poserar lättklädda kvinnor på Ponsses maskiner och i deras fabrik. Syftet med kalendern var marknadsföring. Jag skriver ”var”, eftersom Ponsse nu har pudlat och tagit bort alla kalendrar.

Jag försöker förstå hur Ponsse tänkte när de kom på att marknadsföra sig med lättklädda tjejer. Är det inte maskinens egenskaper som man vill framhäva i sin marknadsföring? Har man en bild av att alla som jobbar, eller kommer jobba i skogen är heterosexuella män?

Min känsla är att Ponsse inte tänkt över huvud taget utan handlat med reptilhjärnan. Och när det nu blivit skriverier i medierna vaknande affärshjärnan till, och någon med hög lön inser att det här kanske inte är bra för affärerna.

Nu till det jag tycker intressant och samtidigt skrämmande.

Det blev en hel nyhetsserie om Ponsses kalendrar. Jag kallar det Kalendergate. De flesta av nyheterna hamnade på olika mediers facebooksidor och nyligen publicerades nyheten även i Dagens Nyheter.

 

 

I en av nyheterna som publicerades i ATL, lantbrukarnas affärstidning, finns det över 700 kommentarer, där en stor majoritet är postat av män som hånar – inte själva bilderna i kalendern – utan dem som tycker att den är ett problem. Kvinnor utpekas som lättkränkta radikalfeminister. De män som uttrycker sitt missnöje mot kalendern kallas för fjollor.

Kalendergate har härmed väckt liv i stenåldersmannen. Kommer alla dessa män nu adressändra till Grottstigen 1 och börja gräva fångstgropar?

Jag trodde alltså att Ponssekalendern skulle vara årets värsting, men sedan toppas det av alla kommentarer på Facebook av typen ”VD:ar som poserar med rosa fittmössor gick bra. Larv!!!”.

Men det finns hopp.

Om man scrollar förbi flera kommentarer finns där också män som ser problemet, och som står upp emot stenåldermannen. Här vill jag först lyfta fram ett viktigt faktum:  det var kvinnor som uppmärksammade kalendern, och kvinnor som tagit debatten i kommentarsträsket. Men, som jag skrivit förr – fler män behöver agera som kvinnor om vår värld ska bli bättre.

Och i slutändan är jämställdhet i huvudsak männens fråga. Det är männen som har makten och det är männen som är normen. Så männen måste med om det i slutändan ska bli någon skillnad.

Därför vill jag nu lyfta fram hoppet som ändå finns i denna Kalendergate. De män som gått in i kommentarsfälten, sett problemet och argumenterat emot. Vi män har väldigt många privilegier och det finns alltid en risk att bli av med dem när vi sticker ut hakan. Men i det långa loppet lägger jag allt hopp till att de män som faktiskt har civilkurage och tar fajten kommer att bli den nya mansnormen.

Så frågan är: kommer 2020 bli året då samhället kryper tillbaka in i grottan på Grottstigen 1 och vi får pinup-kalendrar hos tandläkaren eller blir det året där alla pinup-kalendrarna göms i grottan som sedan bommas igen för gott?

 

3 kommentarer till “Ligger vår framtid i en Pinup-kalender?

  • Varannan månad kan det vara en halvnaken karl så det blir jämställt och alla kan få sina respektive intressen uppfyllda. Man måste tänka i nya banor

  • Mycket bra skrivet. Håller med rakt av. Det är vi män som behöver stå upp och visa var vi står. Det är också vi män som har så mycket att vinna om vi lyckas rucka på mansnormen och tillåta alla att vara sig själva. Vi leder många tråkiga ligor som självmord, fängelse, misshandel mm. Är övertygad om att den statistiken skulle sjunka om fler engagerade sig och satte sig in i jämställdhetsproblematiken.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Jag har själv vräkt ur mig ett och annat”

”Jag har själv vräkt ur mig ett och annat”

Tack för att mina sunkiga värderingar ifrågasattes i tid, annars kanske jag också varit en medelålders, vit man som på Facebook postat hatiska inlägg om invandrare och kvinnor”, skriver Kennet Bergqvist.

Är det verkligen så här arbetsgivaren ser på vår tid?

Är det verkligen så här arbetsgivaren ser på vår tid?

Jag hoppas innerligt att arbetsgivarnas tokiga semesterkrav beror på otur i tänkandet, för vad blir annars nästa steg? Tvingad julledighet i mars eller påskledigt i december, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

Se lite djupare på klimatfrågorna än skattesatsen på bränsle och plastkassar, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

”Kvotera. Just do it”

Eftersom det är bevisat att det är för få kvinnor i bolagsstyrelser är det väl bara att åtgärda genom kvotering? Som arbetstagare är jag för övrigt själv inkvoterad”, skriver Kenneth Bergqvist, på Indexator i Vindeln.

”Vi kvinnor inte ska behöva ta kampen själva”

”Vi kvinnor inte ska behöva ta kampen själva”

Svetsaren och feministen Maria Höök funderar över gränslandet mellan okej och kränkande skämt, och när man själv blir en del av problemet.

Nu är det dags att mbl-förhandla Tant Röd

Nu är det dags att mbl-förhandla Tant Röd

Ulrica Malmberg: Vi blöder varje månad, så låt inte mens vara en samvetsfråga en gång om året.

Mens är en arbetsmiljöfråga

Mens är en arbetsmiljöfråga

Att industrin är en mansdominerad bransch innebär inte att vi kan strunta i arbetsmiljön för de som har mens, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

”På vilket sätt är detta facklig solidaritet?”

”På vilket sätt är detta facklig solidaritet?”

Det är knappast solidariskt att sluta ett avtal med arbetsgivarna efter att man tillsammans med resten av LO-förbunden sagt nej, skriver Rickard Joelsson-Wallsby.

”Det handlar om facklig solidaritet”

”Det handlar om facklig solidaritet”

Sammantaget stärks faktiskt anställningstryggheten jämfört med i dag, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Metoo gav oss mod – och viktiga verktyg”

”Metoo gav oss mod – och viktiga verktyg”

Kvar efter metoo finns något viktigare än debatten om rätten att skuldbelägga enskilda personer, skriver sex förtroendevalda i IF Metall.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Så gick det till när Samhall satte vinsten före människorna

Under våren granskade Dagens Arbete bristerna i arbetsmiljön på Samhall. Men hur blev det som det blev? För tio år sedan skedde något avgörande. För Kenneth Harnesk, då första linjens chef, gick det inte längre att vara kvar.

Samhalls vd: Kritiken mot oss är allvarlig

Sara Revell Ford svarar på kritiken mot Samhall och ger sin syn på det som kommit fram i Dagens Arbetes granskning.

”Det fanns de som inte ville leva”

Två år efter Richard Fredrikssons första begäran om ingripande agerar Arbetsmiljöverket. Samhall får bakläxa.

Riksdagen vill ha en oberoende utredning av Samhall

Samhall måste utredas, av någon utifrån. Det anser en samlad opposition som via riksdagen uppmanar regeringen att tillsätta en extern utredning.

Ministrarna: Våra bolag ska vara föredömen

De ansvariga ministrarna är djupt bekymrade över att unga med funktionsnedsättningar inte platsar på Samhall. Regeringen har nu gett ett tydligt besked om vilka grupper som ska slussas till företaget.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.