El är inte dyrt – det är slöseriet som är det
Kan vi inte debattera hur vi kunde hamna med uppvärmda utomhusbad och två bilar var i stället, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.
Gästkrönika Kommer 2020 bli året då vi får en nakenkalender efter besöket hos tandläkaren eller blir det året där alla pinup-kalendrarna göms i stenåldersgrottan som sedan bommas igen för gott? Industriarbetaren Kennet Bergqvist funderar på efterdyningarna av den så kallade Kalendergate.
Om skribenten:
Kennet Bergqvist bor i Umeå och jobbar på industriföretaget Indexator Rotator Systems AB.
Utlandsveteran som tjänstgjort i Bosnien och Kosovo. Är också ultralöpare, äventyrare och fackligt förtroendevald.
Läs fler inlägg av Kennet Bergqvist:
”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”
”Bensinupproret är ett lyxuppror”
Jag har själv vräkt ur mig ett och annat
Har du vart hos tandläkaren och fått med dig en pinup-kalender hem? Jag återkommer till den frågeställningen lite senare.
Min industrikarriär startade på tidigt 00-tal när jag tog på mig blåkläderna och ställde mig vid CNC-maskinerna på Indexator. Minns min första dag som anställd än i dag. På den tiden hade facket veto när det gäller visstidsanställningar, och första arbetsdagen fick man följa med chefen till Metallklubbens ordförande för att få sin visstidsanställning godkänd. Ordförande arbetade på underhållsavdelningen och i deras kontor hängde det en kalender med lättklädda tjejer. En så kallad pinup-kalender.
Jag reflekterade inte så mycket över kalendern, då jag strax innan Indexator hade tjänstgjort i utlandsstyrkan i Kosovo. Där fanns det gott om kalendrar.
Efter något år på Indexator började jag engagera mig i Metallklubben, blev utsedd till jämställdhetsombud och började gå alla möjliga kurser. Det resulterade i att jag skickade in en anmälan till JämO, som var dåvarande diskrimineringsombudsmannen, för att företaget inte ville göra en jämställdhetsplan.
Tack vare klubbens driv, JämO och en ny VD blev det fart på jämställdhetsarbetet och dessa kalendrar blev snabbt ett minne blott.
Nu är det 2019. Jag har fram tills nu varit helt övertygad om att pinup-kalendrarnas era tillhör historian.
Så är dock inte fallet.
För några veckor sen avslöjade NYKS (Nätverket för Yrkesverksamma Kvinnor i Skogsbranschen) att den finska skogsmaskinstillverkaren Ponsse låtit sin tyska återförsäljare ta fram en pinup-kalender för år 2020. I kalendern poserar lättklädda kvinnor på Ponsses maskiner och i deras fabrik. Syftet med kalendern var marknadsföring. Jag skriver ”var”, eftersom Ponsse nu har pudlat och tagit bort alla kalendrar.
Jag försöker förstå hur Ponsse tänkte när de kom på att marknadsföra sig med lättklädda tjejer. Är det inte maskinens egenskaper som man vill framhäva i sin marknadsföring? Har man en bild av att alla som jobbar, eller kommer jobba i skogen är heterosexuella män?
Min känsla är att Ponsse inte tänkt över huvud taget utan handlat med reptilhjärnan. Och när det nu blivit skriverier i medierna vaknande affärshjärnan till, och någon med hög lön inser att det här kanske inte är bra för affärerna.
Nu till det jag tycker intressant och samtidigt skrämmande.
Det blev en hel nyhetsserie om Ponsses kalendrar. Jag kallar det Kalendergate. De flesta av nyheterna hamnade på olika mediers facebooksidor och nyligen publicerades nyheten även i Dagens Nyheter.
I en av nyheterna som publicerades i ATL, lantbrukarnas affärstidning, finns det över 700 kommentarer, där en stor majoritet är postat av män som hånar – inte själva bilderna i kalendern – utan dem som tycker att den är ett problem. Kvinnor utpekas som lättkränkta radikalfeminister. De män som uttrycker sitt missnöje mot kalendern kallas för fjollor.
Kalendergate har härmed väckt liv i stenåldersmannen. Kommer alla dessa män nu adressändra till Grottstigen 1 och börja gräva fångstgropar?
Jag trodde alltså att Ponssekalendern skulle vara årets värsting, men sedan toppas det av alla kommentarer på Facebook av typen ”VD:ar som poserar med rosa fittmössor gick bra. Larv!!!”.
Men det finns hopp.
Om man scrollar förbi flera kommentarer finns där också män som ser problemet, och som står upp emot stenåldermannen. Här vill jag först lyfta fram ett viktigt faktum: det var kvinnor som uppmärksammade kalendern, och kvinnor som tagit debatten i kommentarsträsket. Men, som jag skrivit förr – fler män behöver agera som kvinnor om vår värld ska bli bättre.
Och i slutändan är jämställdhet i huvudsak männens fråga. Det är männen som har makten och det är männen som är normen. Så männen måste med om det i slutändan ska bli någon skillnad.
Därför vill jag nu lyfta fram hoppet som ändå finns i denna Kalendergate. De män som gått in i kommentarsfälten, sett problemet och argumenterat emot. Vi män har väldigt många privilegier och det finns alltid en risk att bli av med dem när vi sticker ut hakan. Men i det långa loppet lägger jag allt hopp till att de män som faktiskt har civilkurage och tar fajten kommer att bli den nya mansnormen.
Så frågan är: kommer 2020 bli året då samhället kryper tillbaka in i grottan på Grottstigen 1 och vi får pinup-kalendrar hos tandläkaren eller blir det året där alla pinup-kalendrarna göms i grottan som sedan bommas igen för gott?
Varannan månad kan det vara en halvnaken karl så det blir jämställt och alla kan få sina respektive intressen uppfyllda. Man måste tänka i nya banor
Mycket bra skrivet. Håller med rakt av. Det är vi män som behöver stå upp och visa var vi står. Det är också vi män som har så mycket att vinna om vi lyckas rucka på mansnormen och tillåta alla att vara sig själva. Vi leder många tråkiga ligor som självmord, fängelse, misshandel mm. Är övertygad om att den statistiken skulle sjunka om fler engagerade sig och satte sig in i jämställdhetsproblematiken.
Bra krönika,håller med dig Mats Nilsson