Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Jag och punkbandet tar adjö

20 oktober, 2017

Skrivet av Carl Linnaeus

Carl Linnaeus är musikjournalist, författare och förläggare.

Krönika Ska folk betala för musik, då gäller det att packa in den väl.

Nyligen la Metallica upp ett klipp på You­tube. Det föreställde Lars Ulrich som presenterade Metallicas senaste album i New York förra hösten.

I klippet såg jag mig själv sitta med andra murvlar inne i anrika Electric Lady Studios och artigt lyssna.

Även om Metallica betytt ofantligt mycket för mig – förmodligen har jag dem att tacka för att jag överlevde mina tonår – så var jag mest tagen av att befinna mig på helig mark.

Många av mina favoritplattor spelades in här under 70-talet. Skivor som fortfarande påverkar mig psykiskt och fysiskt. Skivor som ger mig gåshud.

Nyligen var jag i London. Joey Tempest, sångaren i Europe, visade mig runt. Vi var vid Abbey Road och studion som Beatles odödliggjorde 1969 i och med albumet med samma namn. Det är en av få studior som kommer att överleva. Till och med övergångsstället som bandet ses korsa på skivomslaget har blivit K-märkt.

Vi åkte sedan över Themsen, till Olympic Studios, där Europe en gång i tiden spelade in Superstitious, uppföljaren till The final countdown. När jag blundade såg jag dock Rolling Stones spela in Sympathy for the devil här. Detta tack vare de rörliga bilder som filmskaparen Jean-Luc Godard 1968 bevarade åt eftervärlden.

Få människor vill köpa musik i dag. Olympic Studios stängdes för snart tio år sedan och i huset finns nu ett kafé, en restaurang och en biograf. Folk vill fortfarande betala för upplevelser. De vill komma ut. Fika. Gå på bio. Vara med om saker.

För Kissbasisten Gene Simmons medför det att åka jorden runt för att personligen leverera kassa­skåpsliknande skrin med 150 av sina gamla demolåtar till de mest köpsugna fansen. Det kostar därefter, så klart, men han är inte dum – hur skulle han annars få folk att betala för musiken?

I min hemstad Göteborg ligger studion Music-A-Matic. Varken Beatles eller Rolling Stones har varit här, men väl Kent och Hellacopters.

Nästa år släcks inspelningslokalen ned för gott för att ge plats för fler restauranger. Dessförinnan kommer mitt lilla punkband att spela in där. Vi vet att vi aldrig kommer att få igen pengarna som vi spenderar på att spela in i en klassisk studio. Men vi vill passa på att ta del av en utdöende kultur.

Kosta vad det kosta vill.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

Gamla dängor ger oss trygghet

Gamla dängor ger oss trygghet

Mat, sömn och vila. Men själen måste också hållas levande, skriver musikjournalisten Carl Linnaeus. 

Konserten var som ett väckelsemöte

Krönikören Carl Linnaeus om konserten som var ett väckelsemöte, och att börja stå för vem man är.

”Jag hyllar dem som faktiskt härdar ut”

I betraktarens öga ter sig konstnärsmyten romantisk. För de som balansera­r på dess tunna egg är den allt annat än just det, skriver Carl Linnaeus.

”Äntligen slipper jag verka dryg”

”Solglasögon fyller en viktig funktion för oss inåtvända individer.” Carl Linnaeus tackar våren för att han kan ta fram solglasögonen utan att verka dryg.

Alla vill ha kultur men få vill betala

Alla vill ha kultur men få vill betala

Carl Linneaus, musikjournalist och DA:s krönikör.

Samma lugn som i livmodern

Samma lugn som i livmodern

Krönikören Carl Linnaeus om varför han egentligen samlar på hårdrocksgrejer.

Hårdrock och dagdrömmeri

”Musiken väckte en längtan efter världen, långt från diskbänksrealism och vardagligheter”, skriver Carl Linnaeus.

Musik räddar liv

”Varje gång som jag sänker skivnålen på mitt knastriga vinylexemplar av Vol. 4 är det som att Black Sabbath bara finns till för mig”, skriver Carl Linnaeus.

”Visst – jag är en tönt”

DA:s Carl Linnaeus om att vara nörd. Eller att vara uppslukad av ett specialintresse.

Utan mall – men med många minnen

Dagens Arbetes nya krönikör Carl Linnaeus berättar om varför han skriver om hårdrock och om när Dave Mustaine anklagade honom för att försöka splittra Megadeth.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.

Arbetsmiljöveckan

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

21 oktober är det Skyddsombudens dag. DA frågade tre ombudsmän från tre fackförbund hur de tänker uppmärksamma dagen.

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

I över 15 år har Lotten Loberg varit den enda åklagaren i landet som arbetat heltid med arbetsmiljöbrott.
Nu när hon gått i pension tar ingen över hennes arbete på heltid.

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Skyddsombudet Momodou Lamin Sanneh har 75 fackliga utbildningar i bagaget. Men han är fortfarande hungrig på kunskap.

Dagarna då livet förändrades

Dagarna då livet förändrades

”Jag upprepar allt ännu en gång i huvudet. Har vi missat något?” Regionala skyddsombudet Linda Forså skriver om när uppdraget att arbeta med vår säkerhet tog en ny vändning, och om att äntligen få fika i samma rum som andra människor.

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Tre av tio skyddsombud har funderat på att avsäga sig sitt uppdrag på grund av svårigheter med att utföra det. Det visar en undersökning som Dagens Arbetsmiljö har gjort bland skyddsombud i industrin.

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Fyra år efter att lagen skärptes – nu handlar mer än var tredje larm från skyddsombud om den psykosociala arbetsmiljön, visar en unik kartläggning från Dagens Arbetsmiljö.

Sätter stopp för smittan

Sätter stopp för smittan

Tredje året som skyddsombud ställs Jesper Johansson inför en oväntad fråga: Vad kan han göra för att hjälpa arbetskamraterna under en pågående pandemi?