Hondon blev min biljett till världen
Man kan prata om nitar och långt hår, men egentligen handlar all rock’n’roll bara om en sak, skriver musikjournalisten Carl Linnaeus.
Industriarbetarnas tidning
Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.
3 maj, 2019
Skrivet av Carl Linnaeus
Krönika ”Solglasögon fyller en viktig psykologisk funktion för oss inåtvända individer. Det är positivt att kunna stänga in sig i en bubbla där vi kan se ut men ingen kan se in”. Frilansjournalisten och författaren Carl Linnaeus tackar våren för att det är dags att ta fram solglasögonen.
Våren är här. Jag kan äntligen bära solglasögon utan att verka dryg. För en rocker är kolsvarta brillor A och O.
För några år sedan träffade jag Kiss-basisten Gene Simmons inne på ett av Londons finare hotell. Jag var där för att ställa intima frågor om hans personlighet, men det var svårt att komma honom in på skinnet när jag inte kunde se honom i ögonen. Jag fick honom att ta av sig solbrillorna.
För Gene är det en cool attiralj, men att han bär dem inomhus har även att göra med att han blivit ljuskänslig med åren. Sa han.
De flesta rockstjärnor har ingen riktig ursäkt.
Sweden Rock Magazine har länge haft en återkommande artikelserie som kretsar kring saker som intervjuobjektet har sett, eller saker relaterade till synen. I början gick en av standardfrågorna ut på huruvida artisten bär solglasögon för att slippa möta andras blickar.
Efter ett tag slutade jag ställa frågan eftersom alla var för stolta för att erkänna att det var så det låg till, alla utom en – den introverte skräckrockaren Rob Zombie. Tvärtom berättade han att den enda anledningen till att han ständigt bar solglasögon var för att fjärma sig från människor.
I vintras träffadejag Slash i Oslo. Guns N’ Roses-gitarristen satt i ett hotellrum med dämpad belysning och smaskade på färgglada gelébönor. Han verkade glad. Jag tror att han log.
Mössan var nertryckt över det mörka hårburret. Lockarna dolde mycket av ansiktet som även maskerades av de ständiga solglasögonen. När jag försökte möta hans blick i det fördolda plytet såg jag bara min egen reflektion i spegelglasen. Jag sa inget.
För grejen med Slash är att han fungerar bättre med solglasögonen på. Han kan vara tillbakadragen, nästan blyg – precis som jag.
Solglasögon fyller en viktig psykologisk funktion för oss inåtvända individer. Det är positivt att kunna stänga in sig i en bubbla där vi kan se ut men ingen kan se in. Där inne kan vi andas. Slappna av.
Jag önskar att jag var lika cool som Slash. Jag önskar att jag kunde ha solbrillor inomhus i den skandinaviska vintern.
Jag önskar att man inte behövde sälja några miljoner skivor innan det blev accepterat. Men nu är våren här. Nu kan jag vara cool i min bubbla. Nu kan jag slappna av.
Vid treriksröset mellan Asperger, introvert och högbegåvat flockas många med solbrillor 🙂 .