Industriarbetarnas tidning
6 november, 2017
Skrivet av Anna Julius
LO begär nu förhandlingar med Svenskt Näringsliv om trygghet på arbetsmarknaden. Facken vill begränsa inhyrning och visstid och få mer kompetensutveckling. I gengäld kan det bli diskussioner om sist in först ut.
För ett par år sedan förhandlade fackförbunden IF Metall och Handels med sina arbetsgivare om anställningstrygghet. Samtalen var kontroversiella bland många medlemmar och klubbar, inte minst för att det fanns en oro att de skulle leda till försämrade turordningsregler vid uppsägning.
Det hela lades på is när avtalsrörelsen drog igång. Nu när det finns mer tid vill hela LO sätta igång med nya förhandlingar med Svenskt Näringsliv.
I förhandlingarna vill facken se bättre kompetensutveckling och omställning, samt begränsa inhyrning, visstid och deltider (se artikel här nedan). Bakgrunden är snabb teknikutveckling som gör att behovet av fortbildning av anställda växer. Samtidigt blir de otrygga anställningarna fler.
– Vi har bekymmer på arbetsmarknaden, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.
I gengäld kan det bli diskussioner om till exempel turordningsreglerna.
– Om det är arbetsgivarnas krav måste vi ta ett prat om det. Vi måste sätta oss ner och se hur våra medlemmar får trygghet, och arbetsgivarna den arbetskraft de behöver.
Hur tror ni medlemmarna reagerar på att ni diskuterar turordning?
– Det finns alltid en viss oro, man vet vad man har men inte vad man får. Arbetsgivarna kommer att komma med ett antal krav. Det är viktigt att syna dem.
Han säger också att principen om sist in först ut förlorar sin kraft om anställda inte får kompetensutveckling i jobbet. Principen gäller bara om man har tillräckliga kvalifikationer för jobbet.
– Det är många som tappar det.
En anledning att förhandla är att facket inte vill att politikerna ska lägga sig i. Om förhandlingarna lyckas kan det kräva ändringar i Lagen om anställningsskydd, men först efter att parterna kommit överens, säger Veli-Pekka Säikkälä. Det kommer också att behövas insatser från staten när det gäller kompetensutveckling och omställning.
Några av de mest intensiva debatterna under IF Metalls kongress i våras rörde just bemanningsföretag och visstid. Flera motioner handlade om att införa begränsningar, till och med förbud. Förbundsstyrelsens standardsvar var att facket ville inleda förhandlingar med arbetsgivarna om omställning och anställningstrygghet. Det är det initiativet som nu tagits.
Förhandlingarna går tillbaka till LO-samordningen och LO:s långsiktiga mål att se över tryggheten på arbetsmarknaden.
Nästa steg är att Svenskt Näringsliv ska svara på förhandlingsframställan. Veli-Pekka Säikkälä hoppas att förhandlingar kan komma igång före jul. Själva förhandlingarna tror han bara behöver ta några månader, men sedan kan det ta längre tid om det behövs ny lagstiftning.
Kompetensutveckling
Detta har seglat upp som en av IF Metalls viktigaste frågor i takt med den snabba teknikutvecklingen. Veli-Pekka Säikkälä säger att det är en trygghetsfråga för att människor ska få behålla sina anställningar.
– Det är alldeles för dåligt nu, och ännu sämre ser vi att det är för visstidare. Man ska jobba från 20 till 65, kanske längre, då är det viktigt att uppgradera sina kunskaper.
Han säger att facket vill få igång ett lärande på jobbet, och att det för det kan behövas stödstrukturer, kanske med statlig inblandning. I dag, menar han, är det för svårt för vuxna att studera och byta bana. Ute på företagen finns det sällan tid för kompetensutveckling när tiderna är goda, medan det inte finns pengar när det går dåligt. Samtidigt har många företag svårt att hitta kvalificerad arbetskraft.
– Det borde vara ett gemensamt intresse för parterna.
Omställning
Det är för billigt att säga upp äldre arbetstagare, anser Veli-Pekka Säikkälä.
– Det borde vara skillnad på att säga upp någon som jobbat länge, och någon som är ny.
Om man dessutom satsat på kompetensutveckling för någon som jobbat många år så är chansen större att man vill ha personen kvar, tror han.
Dessutom vore det bra om det fanns ett system för fortbildning under dåliga tider, så att färre behövde sägas upp – som i Tyskland under finanskrisen.
Facken tycker också att tiden som en person är skyldig att jobba efter att hen blivit uppsagd borde kortas. I dag kan en uppsägningstid vara upp till sex månader. Om någon blir uppsagd på grund av arbetsbrist är personen skyldig att jobba den tiden.
– Det bästa vore att individen fick ge sig av och hamna i omställning direkt, så man kan få ett nytt jobb.
Begränsad inhyrning
Människor går som inhyrda på företag år efter år – ett tecken på att bemanning inte längre bara används vid toppar, anser IF Metall, som vill ändra på reglerna.
– Efter en tid bör man få en förfrågan att börja jobba hos arbetsgivaren som hyr in en, säger Veli-Pekka Säikkälä.
Enligt honom skulle man vilja att det rörde sig om ungefär samma bestämmelser som när det gäller visstid, där man ska få erbjudande om fast jobb efter ett eller två år.
Staplade visstider
Visstid används slentrianmässigt, anser facket, och ibland staplas visstider på varandra under lång tid. Veli-Pekka Säikkälä säger att problemen är värre i tjänstesektorn än i industrin. Värst tycker han tendensen med så kallade sms-anställningar är.
– Daglöneri, sånt som man förknippar med amerikanska hamnar på trettiotalet.
Deltid och hyvling
Situationer där folk som vill jobba heltid inte får det, eller där anställda får sin arbetstid sänkt, ”hyvlad”, är inte så vanliga inom industrin, men det är en stor fråga för flera andra LO-förbund som Handels och Kommunal.
Arbetsgivaren har fått fler undantag och tydligare regler om uppsägning. Facket har fått skärpta visstidsregler och stärkt heltidsbegrepp. Så här säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä om de olika ingredienserna i uppgörelsen.
Det är knappast solidariskt att sluta ett avtal med arbetsgivarna efter att man tillsammans med resten av LO-förbunden sagt nej, skriver Rickard Joelsson-Wallsby.
Sammantaget stärks faktiskt anställningstryggheten jämfört med i dag, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.
Lagen om anställningsskydd ska ändras. Frågan är om det blir politikerna eller fack och arbetsgivare som får bestämma hur.
Så ser anställningstryggheten ut i dag för visstidare, för inhyrda – och för den som chefen tycker är besvärlig. Här är förändringarna som politiker, fack och arbetsgivare vill se.
Nästa vecka kommer utredningens förslag på hur las ska ändras. Det finns en oro för att de fasta jobben ska bli mindre trygga. Men i coronakrisens spår är det som vanligt. De med osäkra anställningar blir av med jobbet först.
Nuvarande turordningsregler har brister, men det finns inga skäl för facken att gå med på åtgärder som försvagar arbetstagarna, skriver Carl Melin på den TCO-ägda tankesmedjan Futurion.
I praktiken omfattas många industrianställda inte av turordningsreglerna. Därför måste vi förhandla om trygghet och omställning, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.
Allmän visstid ska ersättas, omställningsstödet ska förstärkas och a-kassan stöpas om helt – det är en del av innehållet i den avsiktsförklaring som parterna kommit överens om inför fortsatta förhandlingar.
Kris inom LO, anklagelser om svek och lögner. När facket förhandlar med arbetsgivarna om anställningstryggheten har det väckt ilska och rädsla. Men vad handlar förhandlingarna om? DA guidar dig.
Facken inom industrin har kommit överens med arbetsgivarsidan om ett tvåårigt avtal. Därmed är märket satt.
Parterna hade inte ens hunnit lämna presskonferensen innan det blev tydligt att en del i industrins avtal verkar tolkas olika. Ska satsningen ingå i det överenskomna löneutrymmet, eller läggas ovanpå?
På lördag ska det finnas ett nytt avtal. Fack och arbetsgivare sitter nu i slutförhandlingar för att hinna i tid. Här är fem frågor som återstår att lösa.
”Nivåerna måste upp”, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.
Samförstånd före strejk har länge varit den svenska modellen i praktiken. Men är fackens hot om strejk en nödvändig muskelträning för att hålla sig i trim? Och vilka frågor är så viktiga att facket bör gå ut i strejk?
Priserna stiger och ibland handlar det bara om att lönen ska räcka månaden ut. Kommer förhandlarna att ta hänsyn till det, undrar Dagens Arbetes reporter Anna Julius.
Vi LO-medlemmar måste få kompensation för det vi stått tillbaka för under de senaste åren, skriver Rainor Melander, Pappers avdelningsordförande på Väja bruk.
Många minns hur en kraschad bank på andra sidan jordklotet kan stoppa produktionen och skicka ut tusentals i arbetslöshet. Är det annorlunda den här gången?
Hur lönerna ökar i konkurrentlandet Tyskland påverkar svensk avtalsrörelse. Men vad betyder de siffror som slungas nedifrån kontinenten? DA reder ut vad som hände när 3,9 miljoner tyska verkstadsarbetare fick ett nytt kollektivavtal.
Inflationen äter upp löneökningarna. På industrier runt om i landet frågar sig många: Varför är det vi arbetare som ska ta smällen?
Många förtroendevalda blev tagna på sängen av fackens bud på 4,4 procent. Lars Ask, klubbordförande på Volvos Verkstadsklubb i Skövde, tycker att de borde fått veta budet i förväg.
Det kan givetvis begås enstaka misstag, men vi har granskats och hittills inte ansetts snedvrida konkurrensen, skriver Sara Revell Ford och Göran Olinder, vd och försäljningsdirektör för Samhall.
En bransch som marknadsför hållbarhet måste ändå anse att hållbarheten också ska gälla de anställda, skriver Lars Wåhlstedt på Pappers.
Om det nu är okej att sätta konkurrensen ur spel så kan Samhall lika gärna starta en matbutik, skriver Ulrica Persson, ordförande i intresseorganisationen Skoopi, som ser med oro på Samhalls planer att ge sig in på fler marknader.
På natten blir tankarna sega. Men vi är inte ensamma om att vara vakna, skriver Johan Airijoki.
Klimatomställningen är helt avgörande för våra jobb, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.
Arbetsgivarnas krav visar att de helst ser anställda som livegna, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.
LAS ska stärkas – inte försämras! Vi som arbetar ute i verkligheten och förhandlar med företag, vet att teknikutvecklingen går snabbt, och så har den gjort under många år! Men när vi får höra att en medlem inte hänger med i utvecklingen och arbetsgivaren vill säga upp personen, så kan man inte i de flesta fall inte visa att man gett någon kompetensutveckling under många, många år.
Det är där vi ska börja! Har man inte fått kompetensutveckling så är man inte uppsägningsbar. Det ska inte vara så att man slänger ut anställda hur som helst.
Karl-Petter och Veli-Pekka gör inget utan att ha stöd från ”den gamle svetsaren”, varför ska en arbetare rösta på S om man är över 50 år om LAS försämras? Ska man överhuvudtaget vara med i facket? LAS är trots dess svagheter en viktig anledning till att vara med i facket.
Först fick vår motpart ett 3-års avtal i stort sett gratis och nu kommer det här erbjudandet från LO med flera. Vad har ”den gamla svetsaren” mer i bakfickan?
Frågan är ska vi belöna missbruket med uthyrning och taskiga anställningsformer, med att försämra LAS. Svenskt Näringsliv representerar storföretagen. Syftet med att angripa anställningstryggheten är att man inte vill betala för att ändra på turordningen vid uppsägning!
Varför ska man blanda in bemanningsanställdas villkor med att offra villkor för dom fastanställda?
Vill man göra förändringar för bemanningsanställda, gör det då i deras egna kollektivavtal.
Tiden är ur led
Våra fackliga företrädare låter som svensktnäringsliv eller moderaternas ungdomsförbund. SKÄMS PÅ ER!!! LAS ska förbättras inte försämras.
Sälj inte ut vårt enda påtryckningsmedel vid en eventuell övertalighet.
Vår avdelning hade en otrolig hjälp att få fram pengar till tex pensionslösningar enbart pga LAS.
Tänk er för före ni som förhandlar efteråt är det för sent.
Det är aldrig någon som tänker på de inhyrdas villkor. Livet som inhyrd är oerhört påfrestande, ska ni nu göra det ännu värre för era medlemmar? Helt ärligt så skulle IF Metall få extrema ekonomiska problem om de inhyrda faktiskt valde att ställa sig utanför facken. Det är liksom heller inte speciellt otänkbart att många kommer göra det isåfall även. Kanske kommer någon av de inhyrda få ett arbete på något av kundföretagen. VAD I HELA FRIDENS NAMN FÅR ER ATT TRO ATT DE DÅ SKULLE VILJA GÅ MED I FACKET? Det som de bemötts av facken tidigare är ju förakt, missgynnande, totalt utförsäljande av villkor, löner och avtal. Det finns inte en chans i världen att ni kommer få dem som medlemmar i framtiden. Ni skjuter er själva i foten. Organisationsgraden kommer sjunka ordentligt, och ni försvagar er själva helt och hållet. Det är inget hittepå, utan ren fakta. Jag har själv sett det ske på företag. Det som ni gör nu är att splittra arbetstagarna helt i två läger.
Under tiden som det är möjligt att hyra in personal, då måste de ges samma möjligheter och rättigheter. Vad man gör nu är att skapa c-laget på arbetsmarknaden, och totalt rycker bort mattan under fötterna på dem. Det är totalt ovärdigt ett fackförbund att göra så åt sina egna medlemmar.
Givetvis ska inte bemanningsanställdas villkor försämras. Gör vi det är snart alla anställda på bemanningsföretag. Storföretagen ser allt i kronor och ören. Kan de försämra våra villkor och dela ut till aktieägarna, så kommer de att göra det.
Ge fan i att tafsa på LAS