Inhyrda Jessica, 37, valde lägre lön: ”Lättnad”
Nya las-regler öppnade för fast jobb på Toyota Efterlängtad trygghet och möjlighet till fackligt arbete ”Lätt beslut”
Publicerad 2024-10-28, 05:00
Vissa har fått sluta, andra har äntligen fått trygghet. De nya las-reglerna för inhyrda börjar nu få effekt.
Hela las-reformen fick en del kritik, men många farhågor har inte besannats. Det säger LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä, en av reformens arkitekter.
Den 1 oktober i år började effekterna av de nya reglerna för inhyrning få effekt. Regler som säger att den som jobbat 24 månader som inhyrd på samma arbetsplats ska erbjudas tillsvidareanställning, eller få två eller tre månadslöner i kompensation.
En av dem som hade en central roll i las-uppgörelsen är Veli-Pekka Säikkälä, då avtalssekreterare för IF Metall. 24-månadersregeln sågs då som en stor framgång för facket för att öka tryggheten på arbetsmarknaden.
I dag har Veli-Pekka Säikkälä gått till LO, och övervakar effekterna av reformen. Han tycker det är svårt att redan nu dra några generella slutsatser av reformen.

– Det är för tidigt att säga. En förhoppning är att företagen anställer. Men det är klart att det kan bli diskussioner.
Mest diskussioner blir det för tjänstemännen, säger han. Där är det ibland inte klarlagt vem som verkligen är inhyrd – och vem som utför ett jobb på entreprenad. Frågan har diskuterats offentligt mellan parterna.
Dagens Arbete har i ett flertal artiklar skildrat förändringen för inhyrda. Vi har pratat med Maja, 27, i Sandviken som äntligen fick jobb på Alleima efter år av inhyrning. På Toyota i Mjölby träffade vi Bereket, 35, och Jessica, 37, som ställdes inför valet mellan trygghet och högre lön. De kom till olika slutsatser.
Vi har även träffat Mikael, 62, i Västerås som fick sluta efter 14 år som inhyrd på ABB. Han är långt ifrån ensam om att drabbas av det.
Vad anser du om att det blir så att personer som gått i många år som inhyrda på samma arbetsplats i stället för fast jobb blir av med sina uppdrag?
– Hela tanken med de nya reglerna är att man inte ska kunna gå år efter år som inhyrd på samma arbetsplats. Vi vill ändra arbetsgivarnas beteende, att de frågar sig, behöver jag den här personen? I så fall anställer jag. Om de kommer fram till att de inte behöver personen så avslutar de uppdraget. Vad det handlar om är att skydda individen från att vara inhyrd år efter år.
Veli-Pekka Säikkälä säger att det också finns starka intressen i bemanningsbranschen som gärna vill framställa det som att regeln minskar tryggheten i stället för att öka den.
Men vad säger du till den som åker ut?
– Det är klart, i det enskilda fallet är det väldigt tråkigt. Men om två personer inte anställs, medan tjugo gör det så är det bra för kollektivet.
Finns det också en risk att kundföretaget väljer att behålla – och fastanställa – yngre personer, medan man avslutar äldre?
– Ja, om man kanske har åtta inhyrda och vill behålla fyra, och ska välja, ja det är klart att det finns en sån risk. Det finns ju ingen turordning.
Nu får förbunden följa hur reglerna faller ut, säger han. Kanske, tror han, upplever företagen att det är mindre risk att fastanställa personer, nu när det på pappret blivit lättare att säga upp någon av personliga skäl. Då kanske företagen vågar anställa.
– Sånt tar tid innan det slår igenom. Alternativet vore att inte ha en begränsning av inhyrning och det vore inte tänkbart.
På det stora hela tycker Veli-Pekka Säikkälä att många farhågor med förändringarna i anställningsskyddet inte besannats.
– Det blev inte vilda västern, att en massa folk blev orättvist uppsagda.
Men exakt vad las-reformen har för långsiktiga effekter kan han inte säga än.
– Det är väl inte så att den förändrar världen på en gång. Man kanske kan se det mer på lång sikt.
När det nya huvudavtalet förhandlades fram var turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd mycket omdiskuterade, och kritikerna menade att uppgörelsen var ett svek från facket. Tidigare var det först in sist ut som gällde vid uppsägningar på grund av arbetsbrist i företag med fler än tio anställda. Arbetsgivaren fick inte göra undantag från det om man inte kom överens med facket. Med de nya reglerna får arbetsgivaren göra undantag för tre personer, ibland fler, som man vill behålla. En försvagning av facket, ansåg vissa.
Hur har det blivit?
– Jag har ställt frågan till förbunden, och de märker i stort sett ingen skillnad, säger Veli-Pekka Säikkälä.
Även reglerna om uppsägning av personliga skäl vill Veli-Pekka Säikkälä försvara. Om någon blev uppsagd av personliga skäl fick personen förut jobba kvar tills tvisten var löst. Nu blir man av med sin anställning, men får å andra sidan ett större skadestånd om uppsägningen senare visar sig vara felaktig.
– Jag tror att det en del företag gjorde förut var att i stället för att säga upp folk så avskedade de, för att bli av med personen direkt. Nu behöver företagen inte göra så.
Men det innebär ändå en försvagning av fackets förhandlingsläge?
– Försvagningen är marginell, tror jag. Det är inte så att våra ombudsmän sitter i uppsägningsförhandlingar varje dag.
I övrigt tycker han att den viktigaste förändringen under de två åren med nya las är omställningsstudiestödet, som han säger att han är väldigt stolt över att ha varit med och tagit fram. Företag och politiker har länge pratat om behovet av kompetensutveckling, nu har det faktiskt hänt något, säger han.

Människor ”mitt i livet” – snittåldern är runt 45 år på de sökande – kan få stöd för att omskola sig. Samtidigt: väntetiderna på beslut från CSN har varit långa, och många har inte fått besked om de får något stöd innan utbildningen börjat. Veli-Pekka Säikkälä säger att söktrycket överraskat honom.
– Det har inte fungerat helt bra, men vi var beredda på barnsjukdomar. Det ska vara i full gång 2026.
Nu föreslås flera regelförändringar för att snabba på handläggningen, och Veli-Pekka Säikkälä välkomnar att det finns pengar i höstbudgeten till fler handläggare.
Han tycker att det är ett problem att studiestödet i debatten ibland framställts som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, för att minska arbetslösheten.
– Det är det inte. De som står långt från arbetsmarknaden ska man hjälpa på annat sätt. Omställningsstudiestödet handlar om en möjlighet för personer att byta inriktning i yrkeslivet.
Omställningsstudiestödet är ytterligare ett exempel där fack och arbetsgivare först kommit överens, och sedan gått till politikerna, som beslutat om stödet. Därmed ligger också en del av stödets framtid i politikernas händer.
Om politikerna nu kommer på att de ska se det som en arbetsmarknadsåtgärd, att det bara är de som riskerar att bli av med jobbet som ska få det?
– Då räknar jag med att LO, Svenskt Näringsliv och PTK säger ”Det ger ni fan i”. Det är viktigt att det vilar på en grund som parterna satt upp.
Är man nöjd att sätta människor i personliga tragedi och ingen framtid för några få fasta jobb Särskilt de äldre, Bara omförhandla lagen snabbt så folk kan ha en framtid