Industriarbetarnas tidning

När började du jobba?

28 maj, 2018

Skrivet av ANNA JULIUS, aj@da.se, JONAS LÖFVENBERG, jl@da.se, PONTUS OHLIN, po@da.se

Den glömda frågan. Vi ska jobba längre, det har politikerna slagit fast. Men få ­pratar om när vi ­började vårt arbetsliv. I industrin finns många som gick direkt från grundskolan ut i jobb. ­Deras arbetsliv kan bli tio år längre än tjänstemännens. Nu höjs pensions­åldern lika mycket för alla.

Pensionsuppgörelsen

Sex riksdagspartier har kommit överens om riktlinjer för framtidens pensioner.
I takt med att människor lever längre måste de också jobba längre, anser
Pensionsgruppen. Åldern när man kan börja ta ut pension är densamma oavsett hur många år du arbetat.
I Pensionsgruppen ingår samtliga riksdags­partier utom SD och V.

Vad är etableringsålder?

Etableringsålder är åldern när tre fjärdedelar av befolkningen börjat ­jobba. 1989 var den 20 år. 2016 hade den ökat till 28 år. Begreppet missuppfattas ofta. Ibland sägs etableringsåldern ­vara snittåldern när människor börjar ­jobba, men det är fel. Snittåldern är 22 år för män och 23 år för kvinnor.

44-årsgräns – för vissa

Den nya pensionsåldern tar inte hänsyn till hur länge du jobbat, men i ett fall har antalet arbetade år ändå viss betydelse. Om du har jobbat i 44 år kommer du fortfarande att kunna få garantipension vid 65 års ålder, som nu.

Det framhävs ibland som en utväg för personer med ett långt arbetsliv, men i själva verket lär få bli hjälpta av det undantaget.

Garantipension är en utfyllnad för den som haft låg eller ingen inkomst. Exakt hur reglerna kommer att se ut är inte klart, men både Pensionsmyndigheten och politikerna tror att de allra flesta som jobbat i 44 år kommer att ha tjänat ihop så pass mycket pension att de inte har rätt till garantipension.

Tidigast ålder för garantipension höjs från 65 till 66 år 2023, och kommer sedan kopplas till medellivslängden.

Antalet arbetade år är förstås även viktigt för hur mycket pension du hinner tjäna ihop.

Andra förslag från ­pensionsgruppen:
  • Stärkt grundskydd, särskilt för dem som har det svårast.
  • Premiepensionssystemet ska ­reformeras och bli ­tryggare.
  • Stärkt arbetsmiljö­arbete, vidareutbildning och åtgärder för tidigare inträde på arbetsmarknaden.
  • Motverka åldersdisk­riminering.
Industriarbetare börjar jobba tidigare – och lever kortare
  • Många industriarbetare som går i pension de närmaste åren började jobba direkt efter grundskolan.
  • I snitt börjar svenskar jobba vid cirka 22 års ålder.
  • Etableringsåldern är 28 år. Då har 75 procent av befolkningen börjat förvärvsarbeta.
  • Samtidigt skiljer sig medellivslängden mycket mellan  låg- och högutbildade. En 30-åring som bara gått grundskola beräknas i snitt ha 49,5 år kvar att leva, jämfört med 55,4 år för den som har gått högskola.

Källa: SCB, Statens offentliga utredningar

”Om man har börjat jobba tidigt, ska man då inte ha möjlighet att gå tidigare? Det är en helt relevant fråga, men det var inte nåt som vi hade att ta ställning till.”

Göran Johnsson, tidigare ord­förande för Metall, har haft regeringens uppdrag att diskutera med arbets­marknadens parter inför pensionsuppgörelsen. Han började själv jobba som 14-åring.

”Det känns för jäkligt”

”Det känns för jäkligt att man inte ska kunna uppnå en normalpension om man jobbat 40, 45 år. Jag har valt att fortsätta av lite andra skäl, jag tycker att jag mår bra av det, tycker fort­farande det är kul.”

Arne Norrman, 64 år, operatör på Outokumpu i Avesta, började jobba när han var 18 år.

”Började som springpojke”

”Jag började som springpojke här på bruket 1977, på hösten efter att jag hade gått ut nian. Då hade vi mer än dubbelt så många anställda jämfört med i dag, och på den tiden fanns det ju inga persondatorer som jag jobbar med i dag. I stället fick jag cykla runt på bruket fyra fem gånger per arbetsdag och för hand skriva upp allt som producerades!”
Peter Andersson, 57 år, planerare på Iggesund ­Paperboards  utlastningsterminal.

”Jag jobbade femskift och gick gymnasiet samtidigt”

”Min mammas chef ringde och frågade om hon visste någon som kunde börja. Så sista året på gymnasiet jobbade jag femskift här samtidigt som jag gjorde klart skolan.”
Elin Enoksson, 37 år, operatör på Outokumpu i Avesta.

”Jag måste träna för att orka med”

”Jag började 1984, direkt efter gymnasiet, efter tvåårig fordonsteknisk. På den tiden var det betydligt svårare att få jobb än vad det är i dag, men som tur var hade jag sommarjobbat här året innan och dessutom lyckades min far snacka in mig. Pensionen … Ju äldre jag blir desto mer tänker jag på den. Men det är svårt. Det är ju ett system där man är totalt utlämnad till banker, rådgivare och andra. Ena dagen är man en vinnare, den andra en loser. Hur ser det ut när jag är 65, när jag siktar på att gå i pension? Ingen aning!

Och nu har man bestämt sig för att höja pensionsåldern, dessutom. Det skrämmer mig lite grand. Visst kan jag förstå att de som har jobbat länge bakom skrivbord kan köpa det där, att j­obba längre, tills de är 67 eller så. Klart man vill dryga ut pensionen. Men för oss som i flera år har jobbat med iskalla bilar, bland avgaser, i grus och damm, med råttskit i motor­rummen – för oss är det inte alls lika enkelt.

Ja, jobbet tar på en – både fysiskt och psykiskt. Men som tur är för mig så har i alla fall kroppen klarat sig hyfsat väl. Fast det beror nog också ganska mycket på att jag lyckats ändra mina kost- och motionsvanor på senare år.

För fem–sex år sedan vägde jag tjugo kilo mer än vad jag gör i dag, och då insåg jag att jag var tvungen att göra något. Så nu cyklar jag till exempel till och från jobbet varje dag – plus att jag är ute och springer varje helg. Jag tror inte att jag skulle palla att jobba annars, framför allt inte under dagarnas sista timmar. Jag måste träna för att orka med.

Bengt Eklund, 52 år, personlig servicetekniker på Bilia Haga Norra i Solna.

”Jag har jobbat här i 43 år”

”Jag gick ut skolan på en fredag och började här på följande måndag, typ. Och nu i juni har jag alltså varit här i 43 år. Men jag har trivts bra, framför allt med kollegorna. Ja, tiden går och snart är man pensio­när …

Jag har faktiskt inte funderat på det så mycket, utan mest öppnat det där orangea kuvertet och lagt innehållet åt sidan. Men jag hoppas att jag får möjlighet att resa lite grand, till USA till exempel. Kanske när jag är 65, vi får se. Coast to coast, det vore något! Som tur är har jag i alla fall hittills klarat mig från att få kroppen helt utsliten. Men peppar peppar …”

Göran Carlsson, 62 år, interntekniker på Bilia Haga Norra i Solna.

”Har inte börjat tänka på hur länge jag ska jobba”

”Pappa lessnade på att jag gick hemma och fixade så jag kunde börja här. Han jobbar här också. Jag har inte börjat tänka på hur länge ska jobba än, men det kommer väl när det börjar göra ont i kroppen.”

Måns Frykholm, 23 år, jobbar på monteringen på Myrby Mekaniska i Enköping.

”Jag planerar inte att gå förrän 67”

”Jag börjar nu närma mig pensionen, men jag trivs fortfarande så bra här att jag inte planerar att gå förrän jag fyller 67. Ja, jag kan inte klaga – arbetskamraterna är bra, allting är bra. När jag blir pensionär vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jo, jag tror att jag kommer att motionera mer, promenera. Som pensionär har man dessutom tillgång till vår träningslokal.”
Heikki Anttila, 63 år, utlastare på Iggesund Paperboard.

”Drar till Filippinerna så fort jag kan”

”Mitt första jobb var som stig­mästare. Sen blev det svets, det svetsjobb som fanns. Att vi skulle jobba längre tycker jag är dålig idé. Men jag har köpt hus i Filippinerna så jag drar så fort jag kan.”

Rune Lillja, 57 år, svetsare på Myrby Mekaniska i Enköping.

”Jag tror inte att folk håller ända till pensionen”

”Jag ville ju bara smida, det var därför jag sökte mig hit. Jag minns tydligt luften och värmen jag kände första gången jag kom in i smedjan. Jag tror inte att folk håller för att jobba i produktionen ända till pensionen. Men man kan byta arbetsuppgift inom företaget. Jag tror man ska anpassa arbetet så att man inte sliter ut mer än en generation i taget.”

Mathias Trässman, 30 år, smed på Damasteel i Söderfors.

”Det är bättre att släppa fram  ungdomen”

”Jag minns att första dagen på jobbet var spännande. Man skulle kunna allt innan man kunde något alls. Då sa jag att jag aldrig skulle bli kvar, man det var tryggt, så jag stannade. Det är inte bra att man ska arbeta längre nu. I en tung industri så är det slitigt. Jag skulle vilja ha det som det var innan där man kunde gå tidigare eller vid 65. Annars låser vi upp platser och det är bättre att släppa fram ungdomen.”

Håkan Lundgren, 49 år, operatör på Outokumpu i Avesta.

Du ska jobba längre

Hur ska vi orka jobba så länge?

Politikerna svarar. Vi måste jobba längre – det är budskapet från Pensionsgruppen som kom överens i höstas. Men hur tänkte personerna som var med och bestämde?

”A och O att jobba för bättre arbetsmiljö”

Teresa Carvalho, 33 år, Socialdemokraterna

Började jobba: 25 år, som informatör på Byrån mot diskriminering.

Om överenskommelsen: ”Om pensionerna inte ska bli för låga måste vi jobba längre. Jag tror också att vi måste höja avgiften.”

Hur ska vi orka? ”A och O är att vi jobbar för bättre omställning och ­arbetsmiljö. Regeringen har ett gediget arbete på det området. En principiellt viktig fråga är att om du sjuk och saknar arbets­förmåga ska du inte behöva gå i pension, då ska andra trygghets­system finnas. Att antalet arbetade år, i stället för ålder, skulle avgöra pensionen vore en väldigt stor förändring.”

”Systemet bygger på långsiktighet”

Solveig Zander, 63 år, Centerpartiet

Började jobba: 18 år, ett år som hemsamarit, sedan vid 23–24, som socialsekreterare.

Om överenskommelsen: ”Pensionssystemet bygger på långsiktighet, därför var det viktigt med en parlamentarisk överenskommelse. Nackdelen är att det tog tid, jag hade gärna sett att ­garantipensionerna höjdes tidigare. Det är bra att premiepensionen är kvar.”

Hur ska vi orka? ”Vi har mött parterna och de säger att det behövs insatser för arbetsmiljö och omskolning, ­både internt och externt.”

”Vi måste ha ett längre arbetsliv”

Lars-Arne Staxäng, 61 år, Moderaterna
Började jobba: 18 år, ett år som skogs­arbetare, sedan vid 22.

Om överenskommelsen: ”Den är väldigt viktig för att pensionerna inte ska bli allt lägre. I Sverige börjar vi jobba väldigt sent. Vi måste ha ett längre arbetsliv.

Hur ska vi orka? ”Även personer med fysiskt hårda yrken behöver jobba längre, annars blir deras pension väldigt låg. En snickare bör till exempel kunna skola om sig till andra arbetsuppgifter, som ligger nära erfarenheterna från ett långt arbetsliv. Det är
bra att uppgörelsen gör det mer lönsamt att jobba efter 65.”

”Måste bli lättare byta arbetsuppgifter”

Lars Gustafsson, 66 år, Kristdemokraterna

Började jobba: 18–19 år, på lagret i en bokhandel.

Om pensionsöverenskommelsen: ”Vi hade lite olika viljor, men jag tycker att vi kom ganska långt.”

Hur ska vi orka? ”Det måste bli lättare att byta arbetsuppgifter när man blir äldre. Vi måste också se till att vi har en arbetsmiljö så att man kan jobba kvar. Det är en fråga för politikerna, inte minst när det gäller offentlig sektor.”

”Viktigast att förebygga ohälsa”

Rickard Persson, 58 år, Miljöpartiet

Började jobba: 20 år, i speditionsbranschen (började plugga efter tre år). Om överenskommelsen: Största fördelen är att vi kom överens över blockgränsen och
att det kom med inslag för att förbättra för de mest utsatta pensionärerna. Vi hade velat utreda en höjning av pensionsavgiften, för att kunna höja pensionen. Det skjuts på framtiden.

Hur ska vi orka? Det viktigaste är att förebygga ohälsa i arbetslivet. MP vill också ha ett mer flexibelt arbetsliv, där man kan jobba mer vissa perioder och mindre andra. Vi har föreslagit ett utvecklingsår för att kunna göra karriärbyte.

”Bra att människor kan få jobba kvar längre”

Liberalerna. Dagens Arbete har sökt Liberalernas ledamot i Pensionsgruppen, Mats Persson, utan att lyckas. Så här skriver partiet centralt: För den som vill och kan tycker vi det är bra att människor kan få jobba kvar längre.

Två partier står utanför pensionsuppgörelsen:

Vänsterpartiet

”Vi vill ha ett annat pensionssystem. Det nuvarande är oförutsägbart. Vi tycker inte att pensionen ska grunda sig i hur det går på börsen. Den senaste uppgörelsen kommer att drabba dem som har tunga arbeten inom ­exempelvis sjukvård, ­äldreomsorg och industrin och som sanno­likt ­inte kommer att klara att arbeta till 64 år. För att fler ska orka ­jobba längre måste man ­förbättra arbetsmiljön och arbets­villkoren. Vi vill genomföra
en lagstadgad generell arbetstidsförkortning.”

Sverigedemokraterna

”Vi erbjöds inte ­möjlighet att delta i Pensionsgruppen.
Vi tycker att det är fel att höja pensions­åldern utan att ta hänsyn till individen. I stället vill vi införa styrmedel som uppmuntrar till arbete högre upp i åldrarna, till exempel skatte­lättnader och möjlighet att arbeta deltid för personer mellan 65 och 70 år.”

Vi vill ha din berättelse!

Hur tänker du kring din egen pension, Kommer du att orka jobba längre? och vad drömmer du om att göra när du avslutat ditt arbetsliv? Skriv till oss och berätta eller kommentera i formuläret nedan!

Janna Ayres, debattredaktör: ja@da.se

7 kommentarer till “När började du jobba?

  • Jag började jobba direkt efter årskurs 9 då jag var 15 år och 5 mån. Jag blir 54 i dec, och har redan förslitningsskador och kämpar med fibromyalgi som grädde på moset. Jag jobbar heltid för att klara ekonomin men jag vet inte hur länge till kroppen orkar?jag har en känsla av att jag kommer aldrig till pensionen i ett sådant skick att jag kan njuta av mina sista år i livet ?

  • Jag har jobbat sedan 15-16 års åldern. Inte kan jag tillgodoräkna mig hela arbetslivets intjänade pension. Den får jag bara räkna från 25 eller är det 28 års ålder. Redan där har jag förlorat pensionspoäng. Jag blir fattigpensionär när jag når ålderspensionen.

    Förutom att jag skadades allvarligt 2000 på mitt sista jobb så sa arbetsgivaren att det blir ingen fråga om att bytta jobb internt på den arbetsplatsen. Trots utbildning inom området och viljan att omskola mig.
    Så hur går det då för alla dem som inte tillåts omskola sig?

  • Jag anser att regeln skall vara att arbeta i 40 år sedan pension med 80% av slutlönen oavsett yrke.
    Detta pensionssystem som vi har idag är en katastrof.
    Själv började jag jobba vid 20 och har jobbat i bara 14 år dock så känner jag redan ont här och där, att man skall hålla till 70 eller vad politikerna vill kommer inte att gå.

  • Jag börja jobba vid 20 års ålder fick barn strax därefter. Läste sedan på högskolan, blev klar vid 37 år. Jag tycker alla ska få behålla minst 80 procent av sin lön. Oroar mig för den yngre generationen som ibland inte får fotfäste på arbetsmarknaden för än de är uppåt 30 år med ett fast arbete.

  • Jag började jobba vid 25 år ålder som busschaufför, mitt första ”riktiga” jobb. Sadlade om till lärare efter några år och är etablerad med fast arbete. Är inställd på att jobba till 67-69 då jag kom sent ut i arbetslivet. Orolig för pensionen om den kommer bli bra så att spara privat är ett måste för egen del.

    Jag tycker det är dåligt att höja pensionsåldern och att ha kvar det nuvarande PPM-systemet. Sänk hellre arbetstiden och pensionsåldern för att fler ska få chansen att jobba. Det är tragiskt att hela livet ska kretsa kring jobbet och att jobbet ändå inte lyckas garantera en god pension att leva på. Återinför också ett nytt ATP-system för att pengarna ska gå till dit de är avsedda för – våra pensioner!

  • Jag började jobba direkt efter grundskolan vid 15-16 års åldern. Är nu arbetslös sen några år och hade nu planerat att gå 2020 när jag blir 61 och så kommer det här beskedet.
    Är en av dem som inte kommer få ett jobb igen och jag har nu under 7 års tid blivit illa behandlad av arbetsförmedlingen. Känns som om man begått ett brott. Såg verkligen fram till pensionen. Då kommer jag få känna mig vuxen igen.

  • Jag började jobba vid 18 års ålder och har nu nyligen gått i pension vid fyllda 67. Såg mig mer eller mindre tvingad att fortsätta efter 65 på grund av den dåliga pension man skulle fått annars. Lite hjälpte det upp, men ändå är nivån allt för dålig som det är, efter 49 års slit inom verkstadsindustrin. Monotona och enahanda arbetsuppgifter har slitit hårt. Nu sitter man här med värk i axlar, händer och fingrar och har svårigheter att greppa många verktyg som man behöver använda sig av i hemmiljön.

    Många politiker och tjänstemän har förmodligen ingen som helst kännedom hur det verkligen fungerar för oss så kallat arbetare. Vi är bara slit- och slängrobotar. En sak retar mig speciellt mycket när det gäller tjänstepensionen, och det är det faktum att vid fyllda 65 så behöver arbetsgivaren inte längre betala in till den längre. Två långa år utan denna påfyllning som verkligen skulle behövas för en något bättre nivå på pensionen.

    Visst, jag vet att LO och arbetsgivarsidan har ett avtal som inte sträcker sig längre än till fyllda 65. När dessa parter och politikerna kom överens om att utöka åldern och rätten att fortsätta till 67, varför såg man inte till den här frågan också? Man har fortsatt jobba och medverkat till företagets årliga vinst men mister detta förhållandevis låga tillskott till pensionen.

    Har ni från facklig sida bemödat er det minsta om att rätta till det här? Jag vet att frågan var uppe för några år sedan i samband med förhandlingar om nya kollektivavtal. Inget hände och nu är det helt tyst i den här frågan.

    Jag hoppas att fler uppmärksammar det här och börjar ställa krav på en förbättring hos politiker och fackliga organisationer. För övrigt tar man sig för pannan när man läser och hör moderaten Reinfeldt förespråka en höjning till 75 år för den allmänna pensionen. En utopi av stora mått.

    Det är politikernas ansvar att göra om och göra rätt. Man har ju konstruerat något som inte fungerar. Dessutom har man dränerat systemet med diverse finurligheter som vi förlorar på. Dagens unga kommer verkligen att få det tufft att klara sig när dom blir pensionärer om man inte bums tar tag i det här.

När började du jobba? Skriv och berätta om din syn på pensionen.

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

Alla är missnöjda – snart kan Las ändras igen

Både arbetsgivare och fackförbund är missnöjda med Lagen om anställningsskydd (Las), trots att den har filats på i decennier. Nu kan det vara dags igen – och anställningstryggheten har blivit en valfråga. DA reder ut hur lagen fungerar.

1938 Efter hot om lagstiftning kom fack och arbetsgivare överens om hur lönerna skulle bestämmas – utan inblandning av staten. Saltsjöbadsavtalet var startskottet för hur man förhandlar löner i Sverige i dag. Foto: Pressens Bild/TT Nyhetsbyrån

Sveriges unika lönesättning

Hur låg får en lön vara? Faktiskt hur låg som helst. Sverige har ingen lag som bestämmer en miniminivå. Det är vi nästan ensamma om i Europa.

Striden om a-kassan

Sänkt tak, höjt tak, tuffare krav, lättnader för deltidsarbetslösa. A-kassans regler svänger fram och åter. Så vad gäller om du blir arbetslös? Och vad vill partierna förändra efter valet i höst?

Intet nytt, allting nytt

”När riksdagen röstar ned Ulf Kristersson (M) som statsminister har inget nytt hänt. Ändå är det startskottet för en helt ny era i svensk politik”, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Håll SD utanför makten

Valet blev just den rysare som många hade befarat. När detta skrivs sent på valnatten vet vi inte helt säkert vad resultatet blev. Det är så pass jämnt mellan blocken att förmodligen kommer inte något säkert resultat förrän på onsdag då utlandsrösterna är räknade. Just därför är det magstarkt av Alliansledarna att påstå att de […]

”RSO-frågan visar januariavtalets högerkantring”

Det är positivt på att regeringen till slut föreslår att de regionala skyddsombuden måste få utökad tillträdesrätt. Samtidigt är reaktionerna från borgerligt håll ett kvitto på den undermåliga förhandlingen vid januariavtalets tillkomst, skriver Ali Esbati och Ciczie Weidby (V).

Grattis Centern!

Så kastade Erik Ullenhag till slut in handduken och gratulerade Nyamko Sabuni till partiledarskapet. Visserligen har hon inte valts än men på fredag lär Liberalernas extra partistämma välja henne som efterträdare till Jan Björklund. Det är en sorglig utveckling för liberalismen och för svensk politik. Samtidigt blir det allt tydligare vad striden kommer att handla […]

Liberaler och rödgröna måste bilda allians

”Kampen mot nationalkonservatismen måste fortsätta både här hemma och i EU”, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Bra för Sverige

Den dramatiska regeringsbildningen är över. På fredag blir Stefan Löfven statsminister. En mittenregering där budgetunderlaget vilar på S+Mp+C och L kan nu tillträda. Vänsterpartiet kommer att släppa fram Löfven. Det är bra för Sverige. Alternativet hade varit att Ulf Kristersson blivit statsminister för en SD-stödd M+KD-regering och det hade varit mycket värre, resonerade Sjöstedt vid […]

Alltid minnas, aldrig normalisera

Plötsligt har det där brunblå blocket som ansågs omöjligt för några år sedan blivit verklighet, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Marcus Bolin

Pappers: Kravet på 4 procent ligger fast

Trots lågkonjunktur och krisande tider för tidningspapper kommer Pappers fortsätta kräva fyraprocentiga lönepåslag för sina medlemmar.

Arbetsgivarna: Krympande kaka att fördela

Läge att ”besinna sig”, anser industrins chefsekonomer inför att de pausade löneförhandlingarna ska återupptas. Men facken kräver 3 procent från den 1 april.

”Våra beslut påverkar alla medlemmar”

Avtalsförhandlingarna drar snart i gång igen och Lizette Lindqvist är en av dem som har makt över resultatet.

”För många arbetare var det ingen hemester”

”Hemestern” är slut för alla som har så mycket pengar att det är exotiskt att inte resa utomlands. För oss andra börjar i stället kampen mot nollavtal och allt sämre anställningsskydd, skriver truckföraren Zara Biske.

IF Metall: Vår utgångspunkt är 3 procent

Industriarbetsgivarna har svårt att se något utrymme för höjda löner i höstens avtalsrörelse, men facket utgår fortfarande från sitt bud på 3 procents löneökningar.

Pontus Georgsson

Pappers: Slopa aktieutdelningarna

Företagen inom massa- och pappersindustrin bör avstå från aktieutdelningar. Det anser Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson som nu tecknat avtal om korttidsarbete med Industriarbetsgivarna.

LO och Svenskt Näringsliv: Förläng alla avtal

LO och Svenskt Näringsliv är överens. Nu uppmanar de alla fackförbund och arbetsgivarorganisationer att skjuta upp årets avtalsrörelse till hösten.

Industrin skjuter upp avtalsrörelsen

Facken inom industrin och arbetsgivarna säger ja till att skjuta fram avtalsrörelsen. Även Pappers förlänger avtalet. ”Vi befinner oss mitt i en pandemi. Det är inte läge att bråka om löner och villkor”, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

Arbetsrätt Striden om las

”Använd strejken mot försämringarna som föreslås”

Det finns ingen anledning att sätta sig vid ett förhandlingsbord där försämringar kommer att bli vägledande, skriver sex tidigare förtroendevalda inom IF Metall.

”Vi förhandlar för att stärka tryggheten”

En stark industri kräver yrkesskickliga industriarbetare med uppdaterade kunskaper och trygga jobb, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Facklig självmordsstategi att förhandla las under fredsplikt”

Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

LO-förbunden eniga: Las-förhandlingarna återupptas

På ett extrainsatt representantskap på fredagen beslutades att förhandlingarna om las, lagen om anställningsskydd, ska fortsätta.

Pappers vill ha en ”tredje väg” i las-förhandlingarna

Pappers planerar att säga nej till fortsatta förhandlingar om anställningstryggheten. I stället föreslår förbundet en ”tredje väg” – att föra in frågan i avtalsrörelsen.

Industriarbetsgivarna: Vi ska inte förhandla utifrån politikernas förslag

Mer fokus på kompetens än turordning. Det hoppas Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf blir resultatet när parterna de närmaste månaderna ska förhandla om anställningsskyddet.

Öppnare förhandlingar ska lösa vårens LO-kaos

En rejäl omstart, mer insyn och inflytande och några röda linjer som inte får korsas – så hoppas LO läka ihop sprickan som uppstått under diskussionerna om arbetsrätten.

Kom två minuter för sent – fick inte jobba kvar på Textilia

Nebije kom några minuter för sent vid två tillfällen. Det räckte för att inte få ett nytt kontrakt på Textilia i Rimbo. Där är en tredjedel av arbetsstyrkan visstidsanställd – en otrygghet som tär.