Har vi lärt oss att tänka efter före?

Krönika ”Allt för ofta anses det inte finnas tid att ta reda på arbetsmiljö­riskerna” skriver DA:s nya krönikör, Peter Larsson, civilingenjör och senior rådgivare hos Sveriges ingenjörer.

I slutet av december fick jag en inbjudan till en konferens om giftfritt byggande. Jag satte kaffet i vrångstrupen. Stoppar vi fortfarande in gifter i våra hus? Är det verkligen nödvändigt att ordna en konferens på detta tema?

Det har gått snart 30 år sedan som skandalen med ett helt nybyggt bostadsområde i Enskededalen i Stockholm rullades upp. Då fick begreppet sjuka hus ett ansikte. Orsaken till problemen var att så kallat flytspackel hade använts för att jämna av betonggolvet. När täta golvmattor lades på spacklet sattes en kemisk process igång som skapade mycket stora hälsoproblem för de boende.

Hela området fick till slut totalsaneras. Det kostade 100 miljoner kronor. Visselblåsare var en modig miljöinspektör vid namn Leif Kåvestad. Han drev den till sin spets och mot många intressen, privata och kommunala. Husen sanerades men Leif blev av med jobbet.

Problemen med flytspackel var inte någon engångsföreteelse. Inte heller att en modig person slår larm, får många emot sig och sedan själv får problem. Ofta har larmen varit kopplade till vår arbetsmiljö. Jag påminner om asbest som från start betraktades som ett fantastiskt universalmaterial men vars negativa hälsoeffekter vi fortfarande lever med.

Eller om vi pratar om global miljö, de så kallade freonerna, som även de hade unika egenskaper inom ett brett användningsområde, men vars användning tunnade ut det skyddande ozonskiktet i atmosfären. En, tack och lov, global avveckling har lett till att det skyddande skiktet nu återställs.

Blir vi klokare? Lär vi oss av misstagen? Mina exempel handlar om en inledningsvis blind tro på kemikaliens, produktens eller systemets möjligheter men vars konsekvenser inte varit tillräckligt kartlagda. Det är allt för ofta som det anses att det inte finns tid för att ta reda på dessa.

Men när jag väl läste programmet för konferensen om giftfritt byggande så blev jag lite lugnare. Här finns i alla fall en insikt om att först pröva och testa för att inte bygga in hälsorisker i våra byggnader.

Generellt sett har både insikter och metoder för att hantera risker ökat i samhället. Nya material baserat på nanoteknik (partiklar med storlek miljondels millimeter!) hittar raskt nya användningsområden. Men tidiga frågor om de kan skada människor och natur har ändå lett till både regleringar och kunskapsbanker.

Digitaliseringens snabba omvandling av hela samhället innehåller samma typ av utmaning. Stressen över att komma efter andra är så påtaglig. Men då ligger det något i det gamla ordstävet, att ”tänka efter före”. I Enskededalen hade det sparat 100 miljoner kronor för trettio år sedan.

De är DA:s nya krönikörer