”Det gäller att fortsätta tjata och gnata”

Man kan inte ena stunden tycka att folk får göra som de vill med föräldraledigheten, och nästa stund klaga över ett ojämställt arbetsliv, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson. När förbundet har kampanj för ett jämnare fördelat ansvar i hemmet möts det inte bara av jubel.

Inför internationella kvinnodagen har IF Metall en kampanj som vill uppmärksamma kvinnors dubbelarbete – att kvinnor i industrin har det stressigt på jobbet, och sedan ofta gör mest arbete hemma.

Många är positiva till kampanjen, men alla är inte glada. På IF Metalls informationsavdelning är man förvånad över hur hätsk kritik kampanjen fått i sociala medier. Många av kommentarerna handlar om att män också drar ett tungt lass och är stressade.

– Det visar tydligt att vi måste diskutera de här frågorna mer. Vi vill ju väcka reaktioner, det var inte oväntat att vissa skulle bli provocerade.

Hon understryker att som alltid på sociala medier är det de som är arga som hörs mest, och att hon tycker att de från förbundets sida har varit bra på att resonera med dem som är kritiska på Facebook, och kanske övertygat någon.

Marie Nilsson säger att ingen brukar säga direkt till henne att det pratas för mycket jämställdhet när hon till exempel är ute på arbetsplatser.

– Men det är klart att vi har medlemmar som tycker att vi inte ska lägga oss i hur man fördelar föräldraledigheten. Det har de all rätt att tycka.

Hon säger att fackets uppgift är att göra människor uppmärksamma på att deras val påverkar hela samhället.

– Man kan inte ena stunden tycka att alla ska få göra som de vill och nästa stund vara jätteupprörd över ett ojämställt arbetsliv, med löneskillnader, arbetsuppgifter, värderingen av kvinnors jobb, för det hänger ihop.

Under hashtaggen #metoo samlades kvinnor i olika branscher till upprop mot trakasserier och sexism. Skådespelare, jurister, restauranganställda, vården hade sina upprop – men inte industrin. Visserligen hade ingenjörerna ett upprop, men #metoo nådde aldrig ner på industrigolven.

Varför tror du att det är så?

– Jag har faktiskt inte tänkt på det viset, det är svårt att göra nån analys.

Hon funderar på om det har att göra med klass eller om det är svårare att säga ifrån på industriarbetsplatser. Efter att ha tänkt ett tag till återkommer hon:

– Det kan bero på att industrin inte är så homogen som man kan tro, att det är så vitt skilda branscher.

#metoo-uppropet som kom av sig

Ett och ett halvt år efter #metoo handlar det fortfarande om att tjata och gnata för att nå ut med budskapet om hur sexuella trakasserier ska motverkas på arbetsplatserna, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Fortfarande säger 29 procent av kvinnorna som är med i IF Metall att de utsatts för sexuella trakasserier det senaste året. Flera som DA pratat med på arbetsplatser upplever att facket visserligen kan ha goda intentioner, men sedan når det inte hela vägen ned på golvet, där jargongen kan vara rå på sina håll.

Känner du igen att det finns ett ”glapp” mellan vad facket vill och vad som når ut?

– Det kan jag känna igen i ganska många frågor. Det är som om det finns små öar som över huvud taget inte fattar vad man pratat om. Man kan tycka att man kommunicerat något till förbannelse och sen är det en nyhet för vissa.

Hon säger att det gäller att ”hålla grytan kokande”, höja kunskapen och ständigt påminna förtroendevalda om att alla ska veta vad som gäller. Det tar lång tid innan ett budskap sätter sig i hela organisationen.

Personer DA har pratat med vittnar om hur en del kvinnor rycker på axlarna åt den sexistiska jargongen, inte orkar bry sig. Det är något Marie Nilsson känner också igen.

– Det var så när jag var 18 och började jobba i industrin. Jag tänkte att ska jag jobba i den här miljön så får jag stå ut med det.

Hon blev äldre, och yngre kvinnor kom in, och hon kunde lättare se att saker inte var ok.

– Jag minns när internet kom in på arbetsplatserna. De där bilderna som hängt uppe i verkstan – som inte längre gjorde det – de fanns ju i datorn i stället. Män kunde samlas runt skärmen och kolla på pornografiska bilder och inte tänka på att det fanns kvinnor i rummet. I sådana situationer måste man säga ifrån.

Hon anar att fler gör det nu.

– Jag tror att unga tjejer i dag är lite tuffare.

Montören Ida Sjölander på Scania försökte starta ett #metoo-upprop i industrin. Hon säger att hon nu i efterhand får höra från bekanta att #metoo gick för långt.

Vad tänker du om att det finns de som tycker att det blev för mycket?

– Det är ju inte bra om man upplever att man inte kan ta i nån kollega, inte ge nån en kram. Men är man trygg i sig själv måste man känna de gränserna, att här är det liksom inte läge, säger Marie Nilsson.

Hon tycker att medierna ibland blev något slags domstol, där folk blev uthängda.

– Man skulle ha varit försiktigare i vissa fall. Det går att översätta till en vardagssituation: Om man hör ett rykte måste man reda ut det, alla måste få ge sin version. Men man kan aldrig ta ifrån nån sin upplevelse.

Vad säger du till någon som är skeptisk och tycker att det här med jämställdhet inte är en grej?

– Om man är förälder tycker jag man ska fundera på hur man vill att ens barn ska bli bemötta i arbetslivet. Det är en bra värdemätare. För mig är det det. Jag har två döttrar och jag vill inte att de ska finnas i ett arbetsliv där de blir utsatta för saker för att de är kvinnor.

Anna Julius