Industriarbetarnas tidning

Djurpark på hjul

5 april, 2019

Skrivet av Text: Kristin Pineda Svenske Foto: David Pineda Svenske

Teknikglädje En fräsande spindel, en skränande häger, en tolv meter hög elefant. Kugghjulen och vajrarna som driver djuren i franska Nantes är lika viktiga som den fantasifulla ytan.

Den stora elefanten – Le Grand Éléphant

Har varit i bruk ­sedan 2007, i fjol fick den en ansiktslyftning efter nästan 2 000 promenerade mil och även en ny, tystare hybridmotor på 450 hästkrafter. Gjord i tulpanträ.
Höjd: 12 meter.
Bredd: 8 meter.
Längd: 21 meter.
Rum för: 50 passagerare.
Hastighet: 1–3 km/tim.
Vikt: Drygt 48 ton (stål och trä).

Île de Nantes maskiner – Les Machines de L’Île de Nantes

Anläggningen består för närvarande av en vandrande elefant, en karusell på undervattenstema och maskin­galleri samt verkstad.

Elefanten och karusellen befinner sig ute i det fria på det gamla varvsområdet och kan beundras utifrån utan kostnad. Vill man få sig en åktur eller besöka maskingalleriet betalas en avgift.

Öppet: Sex till sju dagar i veckan beroende på säsong.
Priser: Ridtur med elefanten (cirka 30 minuter): 8,50/6,90 euro per vuxen/barn. Besök i maskingalleriet samt växthus och verkstad: 8,50/6,90 euro per vuxen/barn.
Webb: lesmachines-nantes.fr

Hägerträdet –  L’Arbre aux Hérons

Det 32 meter höga och 50 meter breda trädet i stål kommer att konstrueras på Chantenay-kajen, 800 meter från dagens maskinhall, med start i år. Byggprocessen kommer att vara tillgänglig för allmänheten genom en kajpromenad intill konstruktionsplatsen.

En snabel höjer sig mot himlen och ett ljudligt trumpetande dånar över nejden. Majestätiskt börjar det tolv meter höga djuret röra sig ut från sitt stall medan det viftar med öronen, blickar ut över den gapande publiken med milda, gröna ögon och blinkar i solljuset.

Samtidigt som elefanten strosar bort längs en av kajerna i Île de Nantes – ön som är en stadsdel i Frankrikes sjätte största stad – rasslar det till längre in i byggnaden. Det fräser, väser och klapprar i industrihallen som är en märklig korsning mellan maskinpark, tropiskt växthus och slöjdateljé.

Vad är det nu som kommer gående över betonggolvet? En myra! Den trevar sig fram, ett ben och spröt i taget, med den känslighet som bara en insekt kan frambringa, medan åskådare pekar och ropar förtjust.

Det kan tyckas vara en ovanlig uppståndelse över en myra. Men så är den också tämligen ovanlig . Dels är den drygt två meter hög, dels består den av trä, stål och läder. Dels sitter en grupp människor uppflugna på dess rygg och styr krypet via knappar och spakar.

På samma sätt är det förstås inte heller någon helt vanlig elefant. Dess kropp består av välsnidat trä, dess öron av läder, och även om de kraftfulla benen rör sig lika smidigt som elefantens ute på savannen, är det i själva verket en stor, traktorliknande farkost som sätter maskinen i rörelse.

”Rörelse” är för övrigt ett ledord för Les Machines konstnärliga ledare, François Delarozière. Att väcka liv i döda ting och få människor att känna lidelse inför tekniska konstruktioner – det är drivkraften för trähantverkarna, formgivarna, målarna, teknikerna, svetsarna och resten av det 40-hövdade teamet bakom Les Machines de L’Île des Nantes. Att få besökarna att känna känslomässig rörelse över fysisk rörelse.

Förr låg här stadens sista skeppsvarv, Chantiers Dubigeon. När det lades ner 1987 blev 3 000 människor arbetslösa och en stor del av stadens industriella hjärta förvandlades till livlös ödemark.

Det dröjde till början av 2000-talet innan François Delarozière, som redan då ledde det franska konstnärskollektivet La Machine, och kollegan Pierre Orefice började skapa det projekt som skulle blåsa nytt liv i de gamla industrihallarna. La Machine hade tidigare skapat maskiner som levande gatukonst under festivaler och jubileum – ofantliga spindlar på Liverpools och Yokohamas gator, eldsprutande drakar i Peking – men Nantes blev platsen för dess första fasta installation.

Det är dock inte en nöjespark, betonar François Delarozière. Vad vi ser är levande arkitektur. Kulturella projekt som ska vara tillgängliga för den breda allmänheten och utgöra en del av den urbana miljön. Inte en sluten sagovärld byggd på illusioner, likt Disneyworld eller Universal Studios.

Här döljs inte mekanik och teknik bakom plasthöljen eller kulisser, tvärtom; den står i fokus. Hudveck och fjäderpennor må vara utsökt snidade och färglagda – se bara på den skimrande kolibrin som är i fladdrande färd med att suga nektar från en träblomma – men lika synliga är de kugghjul, kedjor och vajrar som får fågeln att röra sig.

Det är meningen att vi ska förstå vad vi ser. Vi inbjuds till att undersöka. Vi får själva manövrera en fräsande spindel eller krälande larv, samtidigt som teknikerna står bredvid och demonstrerar skillnaden mellan pneumatiska och hydrauliska cylindrar; hur man mäter luftmotstånd i en vindtunnel; hur det går till när myran rör sig framåt. Vi får studera de allra första skisserna och de mindre modellerna av trä, för att sedan klättra längs loftgången över verkstaden, där det doftar av lim, färg och hett trä när spån och svetsgnistor flyger medan maskinerna stegvis väcks till liv.

Ändå är det här faktiskt bara början. Mekaniska djur, levande växter och konstgjorda modeller – som har en obehaglig likhet med medeltida tortyrredskap – ska tillsammans leda fram till själva mästerverket: Hägerträdet, en 32 meter hög stam med 22 grenar. Än så länge är det bara prototyperna till denna värld av stål och trä som vi möter i maskingalleriet.

– Till sist kommer trädet att krönas av två hägrar som var och en kan ta med tolv människor ut på en flygtur, säger en av teknikerna stolt.

Flygtur? Nu tar han väl ändå i?

Vi blir motsagda när ett nytt, hest skri skär genom hallen. En varelse som har suttit hopkurad i ett hörn rätar sakta på sin böjda hals. Den vaksamt stränga blicken, den lancettformade näbben och de spretande fjädrarna på dess huvud  … det är en fulländad avbild av den graciösa hägern, även om den skiljer sig från verkligheten genom att bära på två passagerare i korgar.

Fågeln sträcker ut sina vingar, rätar på varje enskild led i varje enskild klo, lämnar marken och glider upp och ut över de mållösa åskådarna. Det är bara surrandet från den vajerförsedda maskinen som hörs i rummet.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Industrin kan rädda klimatet”

”Industrin kan rädda klimatet”

Svensk industri är på god väg att bli världs-ledande i klimatsmart produktion. Vi har en nyckelroll i vår tids stora ödesfråga, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Nya arbetsmiljörisker när motorn går på el

Nya arbetsmiljörisker när motorn går på el

Varken bilmekaniker eller skyddsombud känner sig förberedda på omställningen.

Franska gruv­arbetare får 100 000 i skadestånd

Franska gruv­arbetare får 100 000 i skadestånd

100 000 kronor var för sin oro att bli sjuka. Det får 726 franska gruvarbetare, som arbetat med otillräcklig eller ingen skyddsutrustning, efter en unik dom.

Volvo Cars satsar på egna elmotorer i Skövde

Volvo Cars satsar på egna elmotorer i Skövde

Glenn Bergström: Sysselsättningen tryggad när företaget investerar 700 miljoner kronor i motorfabriken.

Skövde dör inte med bensinmotorn

Skövde dör inte med bensinmotorn

Harald Gatu: Beskedet från Volvo Cars är mer än vad tiotusentals anställda i Europas motorfabriker kunnat drömma om.

Därför måste vi lära av Kinas industripolitik

Därför måste vi lära av Kinas industripolitik

Kajsa Borgnäs: Coronapandemin, klimatkrisen och Kinas stora tekniska framsteg visar att vi behöver en mer aktiv industripolitik.

Låt industrin bli det gröna navet

Låt industrin bli det gröna navet

Med rätt satsningar kan återhämtningen efter coronakrisen bli språngbrädan som åstadkommer den nödvändiga klimatomställningen, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Här kan industri­arbetare lära känna nyaste tekniken

Här kan industri­arbetare lära känna nyaste tekniken

På lärfabriken i tyska Bochum får industriarbetare fundera på hur tekniken bäst kan anpassas till arbetsplatsen och människorna.

Virtuell värld skyddar montörer

Virtuell värld skyddar montörer

VR-glasögon och smarta kläder ska förhindra att du blir skadad på jobbet.

Amazon är arbetslivets skräckexempel

Amazon är arbetslivets skräckexempel

När allt fler delar av arbetslivet digitaliseras måste de som använder tekniken i jobbet få vara delaktiga i att utveckla den, skriver civilingenjören Peter Larsson.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.