Ursäkta – men vilket jävla jobb vi gör
Jag har inte känt mig så patriotisk sen senaste gången vi sjöng nationalsången inför någon match i fotbolls-VM, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.
Industriarbetarnas tidning
18 oktober, 2019
Skrivet av Marcus Derland
Mikael Rönnvall hade aldrig kört motorsåg tidigare. Men för tre år sedan bestämde han sig för att testa motorsågskonst. Här berättar han om …
Ålder: 49 år.
Familj: Sambo, tre barn, två hundar, höns och 200 får.
Bor: Järle utanför Nora.
Yrke: Montör på Epiroc Rock Drills
i Örebro.
Fritidsintressen: Motorsågskonst och familjen.
Favoritmotorsåg: Stihl MS 193c.
”Liten och smidig.”
Förebild: Bob King, amerikansk motorsågskonstnär.
”Jag fastnade framför en serie (Carver Kings) på Discovery Channel där de sysslade med motorsågskonst i British Columbia i Kanada. Efter det åkte jag och köpte en motorsåg och skyddsutrustning.
Jag hade aldrig sågat förut och trodde inte jag hade någon konstnärlig talang förutom lite pianospelande på gehör. Teckna kan jag inte alls. Men det gick bättre än väntat. Jag upptäckte också att det var rofullt, ungefär som att fiska.”
”I början testade jag allt möjligt. Ek, asp, ask och björk. Jag har upptäckt att tall funkar bra, det spricker inte så mycket. Ek och björk är hårt när det torkat. Jag använder tre olika storlekar på motorsågar, den största väger tio kilo. Men också vinkelslip och en roterande fil ibland.
Jag bränner verken med gasolbrännare, sen behandlar jag oftast med fernissa och ibland sprejfärger. Fernissan gör skulpturerna extremt vattenbeständiga och förlänger livslängden oerhört.”
”Jag har gjort många ugglor så det är jag lite trött på. Nallebjörnar är också en favorit. Örnar vill jag göra fler av och det vore kul att lyckas med en riktigt stor björn. Jag har en grov stam som ligger och väntar.
Upp till tre timmar i sträck brukar jag såga.
Berättat för Marcus Derland