De bygger framtidens gruvmaskiner: ”Måste vara i bra fysisk form”

På Epirocs monteringsfabrik i Örebro sätts framtidens gruvmaskiner ihop. När de är klara kan de fjärrstyras av förare på andra sidan jordklotet. Dagens Arbete har pratat med några av dem som monterar de nya maskinerna.
– Jämfört med andra ställen jag har jobbat på är arbetsmiljön väldigt bra här, montören Richard Fagrell.

Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:

Det finns få ställen i samhället där fordon har företräde framför gångtrafikanter. Epirocs ovanjordsfabrik i Norra Bro, strax söder om Örebro, är ett sådant. Det är heller inte särskilt konstigt. Här monteras tunga maskiner som används för vägarbete, bergs- och gruvdrift av montörer och materialhanterare.

Maskinerna är med mer exakt terminologi så kallade borriggar för spränghålsborrning. Medan företagets allra största maskiner tillverkas i USA och Kanada, monteras bland de största här i Örebro.

”Blivit mer säkerhetstänk”

Att truckarna har företräde är bra, tycker montören Richard Fagrell. Eftersom det kan vara svårt att se kollegor på produktionsgolvet ibland, så är det positivt att de är extra uppmärksamma. Innan vi får prata med honom på hans station måste vi stanna vid varseltejpen och fråga om det är okej att kliva in.

– Sen jag började 2017 har det blivit mer säkerhetstänk med noggrannare instruktioner. Exempelvis måste vi spärra av en station med tryckskärmar om vi ska koppla på hydraulik och testköra maskinerna. Det kan bli ganska högt tryck på maskinerna när vi trycksätter, säger han.

Som montör får man göra lite allt möjligt. Skruva på lite skruvar, snygga till några kablar eller koppla så kallad hydraulik, ett sätt att överföra energi genom vätsketryck. På Epiroc jobbar han mellan klockan 07 och 15.42 med fasta rasttider.

– Jämfört med andra ställen jag har jobbat på är arbetsmiljön väldigt bra här. Allt ifrån kollegorna och tiderna till utvecklingsmöjligheterna.

I april landade Epiroc sin största beställning någonsin. Under en femårsperiod ska företaget leverera en flotta av maskiner, så kallade spränghålsborriggar. Maskinerna ska exporteras till den globala järnmalmskoncernen Fortescue i nordvästra Australien till ett värde av 2,2 miljarder kronor.

Maskinerna kommer vara förarlösa, elektrifierade och automatiserade. Förarna kommer att sitta framför datorskärmar och joysticks över hundra mil bort, i storstaden Perth, och i stället för diesel så ska de drivas på elbatterier eller med elkabel.

En av de två riggar ur flottan som ska levereras till Australien tillverkas på systerfabriken i Texas. Där har man kommit längre med automatiseringen och elektrifieringen. I Sverige finns redan riggen som ska levereras från monteringsfabriken i Örebro, men som dieseldriven. Innan den blir eldriven är det lagkrav att förhålla sig till och tung teknisk utveckling som ska till.

Läs också

Gruvmaskinerna körs med joystick – hundra mil bort: ”Det är science fiction”

✓Testat på universitetsungdomar utan gruverfarenhet ✓”Finns ingenting som begränsar en”

”Kommer inte leda till färre jobb”

Maria Brink är flödeschef på fabriken. Hon berättar att tillverkningen av den beställda flottan med spränghålsborriggar ligger i fas. Utvecklingen av den elektriska rigg som ska levereras härifrån är man mitt uppe i. Nästa år ska den börja byggas.

– Det är just batterielektrifieringen som är den nya delen vi tidigare inte har arbetat med. Men på vår systerfabrik i USA är de vana att bygga den typen av riggar, så kompetensen finns ju. Det är bara själva produkten som ska fram.

Förarlösa och automatiserade riggar. Innebär den här nya tekniken färre arbetstillfällen?

– Det skulle jag inte säga. Batterimaskinerna tar längre tid att montera än vad våra maskiner i dag gör, så just nu skapar den fler arbetstillfällen här på monteringssidan, säger hon.

Men på gruvanläggningen?

– Man behöver fortfarande serva riggen. Väldigt mycket av jobbet vid gruvan är att frakta undan det som man sprängt, och då beror det i sin tur på hur automatiserad den delen är. En rigg kan serva runt tio lastbilar. Och det kommer fortfarande behövas någon på sajt som kan koppla in maskinen, byta borrstål och så vidare.

Montören Frida Karlsson sitter säkrad på en av riggarnas tak. Hon har jobbat här i snart tio år och ingår i ett av fyra lag som arbetar på hennes monteringslina. Tillsammans med fyra kollegor jobbar hon dagtid från måndag till fredag. Det är gemenskapen som fått henne att stanna här i nästan ett decennium.

– Jobbet är varierat med bra kollegor och så är det roligt.

Om man känner att man fastnat och inte utvecklas är det bara att prata med chefen, säger Frida Karlsson.

– Om man vill så finns möjlighet. Man kan byta grupp och så kommer det ibland ut tjänster som alla kan söka. Det är bara att säga till om man vill göra något annat.

På fritiden umgås Frida Karlsson med sin sambo och deras två barn. Även om hon själv inte är engagerad i facket så tycker hon det är viktigt att de finns på jobbet om man behöver hjälp och stöttning eller ifall man har frågor.

”Här måste man vara i bra fysisk form”

När maskinerna monterats klart går de till ett separat rum för testning. Där kontrolleras riggen in i minsta detalj under två till tre dagar innan den levereras till kund. Maskinen fylls med vätskor och hydrauliken trycktestas, för att se att det inte finns hål eller andra defekter som gör att den läcker. Riggarna kontrolleras också så att de är raka, något som är viktigt när man ska borra femtio meter ner i ett djupt hål. Blir det strul fortsätter testningen tills maskinen är redo.

Montören Zlatan Avdic jobbar vanligtvis i produktionslinan, men är i dag utlånad till ett annat område på fabriken där andra typer av maskiner byggs. Här bygger han olika typer av bommar, eller maskinens armar. Det var också på den här avdelningen Zlatan började sin karriär, men då hette företaget Atlas Copco.

– Jag har jobbat här till och från sedan 2011. Sammanlagt tror jag att det varit sju eller åtta år. Alltid som montör, men jag har planer på att avancera, säger han.

På fritiden hänger Zlatan med kompisar och tränar på gym. En förutsättning för att klara av jobbet som montör.

– Tiden går mest åt till att träna. Vi får friskvårdspengar som man kan utnyttja själv. På den här avdelningen måste man vara i bra fysisk form.

Peter Schwartz