”Ge oss en välfärd att lita på, politiker”

Debatt Välfärd är plötsligt ordet på alla politikers läppar. Bra så, men vi måste också kunna lita på att vi får del av den – även efter 180 dagar, skriver Thomas Nilsson, ordförande i Pappers avd 11.

Låt mig ge er ett anonymt exempel från svensk vardag. En alldeles vanlig medelsvensson med villa, Volvo och vovve, drabbas från en sekund till en annan av en propp i hjärnan. Akutsjukvården gör det den är bra på och efter en vecka så är den akuta livsfaran över och resan till ett normalt
liv börjar.

Men samtidigt börjar striden med välfärdssystemets inkonsekventa byråkratiska regelverk. För att bli frisk så behöver man pengar till mat och hyra, det vill säga en inkomst. Samtidigt behöver man inte vara doktor i neurofysiologi för att förstå att efter en hjärninfarkt så är det svårt att koncentrera sig i åtta timmar på en arbetsplats.

För att ge möjlighet till rehabilitering utan att ekonomiska ovädersmoln hänger över ens huvud har vi tidigare haft en sjukförsäkring som
fungerat så länge du varit sjuk.

Nu har någon osynlig byråkrat på försäkringskassan i sin outgrundliga medicinska visdom bestämt att efter ett visst antal (180) dagar så är man frisk och kan stå till arbetsmarknadens förfogande.

Det är då dags att kontakta en annan myndighet som följer byråkratiska regelverk, Arbetsförmedlingen. Efter att ha fått kontakt med en slumpvis utvald handläggare (en ny för varje kontakt som tas) visar det sig att även denna myndighet besitter oanade medicinska kunskaper. På
Arbetsförmedlingen beslutas nämligen att man är för sjuk för att stå till arbetsmarknadens förfogande.

Detta innebär att man nu inte har rätt till varken sjukersättning eller a-kassa.

Den sista myndighet som man då blir hänvisad till är kommunens socialtjänst. Men i kommunala besparingstider så har kommunen beslutat att lägga sitt försörjningsstöd på lägsta möjliga lagstadgade nivå. Så från kommunen är det stopp, så länge man har några som helst besparingar.

Kom nu ihåg att under hela denna tid med ekonomisk otrygghet, och en trött hjärna så kräver dessa olika myndigheter mängder med både digitala och analoga blanketter och dokumentation, allt med olika tidsfrister för inlämning och överklagande.

Resultatet är månad efter månad utan inkomst och en oro över om man någonsin skall orka bli frisk.

Man skulle kunna tro att exemplet ovan är ett citat från någon av Kafkas mest skruvade romaner, men det är det inte, utan detta är vardagen för mig som fackligt förtroendevald.

En procent av mina medlemmar har under det senaste två åren upplevt detta fria fall från svenssonliv till utanförskap. Och de andra 99 procenten är oroliga över att det också kan drabba dem, vilken sekund som helst.

Så min fråga till politikerna är: när kommer ni att avskaffa den bortre parentesen i sjukförsäkringen ?

Och säg nu inte att det är en ekonomisk fråga. Det är ni som har beskattningsrätten och makten att fördela de gemensamma medlen.

Ni har också möjligheten att välja mellan förtroende eller politikerförakt genom att ta den här frågan på allvar.

Ge oss en välfärd att lita på.

Thomas Nilsson
Ordförande i Pappers avd 111, Grycksbo.