Industrifacken skickar hem sina delegationer
Fack och arbetsgivare kan fortfarande inte enas om storleken på löneökningarna. Nu skickar industrifacken hem sina delegationer.
Industriarbetarnas tidning
Arbetsgivarna inom industrin har lagt fram ett gemensamt bud för de årliga löneökningarna på 1,4 procent. Budet är långt under industrifackens krav.
Facken inom industrin – IF Metall, GS, Livs, Unionen och Sveriges Ingenjörer – har tidigare gått ut med ett krav på 3,0 procent i årliga löneökningar. Undantaget är Pappers som begärt 4,0 procent. I dag kom industriarbetsgivarnas motbud.
– Vårt bud är 1,4 procent. Det är ett välavvägt bud och med det stärker vi industrins internationella konkurrenskraft, något som är utgångspunkten i Industriavtalet, säger Klas Wåhlberg, vd för Teknikföretagen, i ett pressmeddelande.
IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä tycker att budet är för lågt.
– De lägger ett bud som urgröper köpkraften. Det är skadligt för svensk ekonomi och industri.
Också GS:s ordförande Per-Olof Sjöö tycker budet är för lågt.
– Det är ett alldeles för lågt lönebud. Vi står kvar vid det krav som vi inom industrifacken har enats om på 3,0 procent. Vi tycker fortfarande att svensk industri är konkurrenskraftig och långsiktigt tror vi att man kan bära det löneökningskrav som vi har framfört.
Marcus Bolin, avtalskoordinator på Pappers, är starkt kritisk.
– Det är för dåligt, ett hån mot våra medlemmar. Vår bransch tål mycket mer.
Pappers har krävt fyra procent i lönelyft. Tror du fortfarande att ni kommer få igenom det?
– Det är en förhandlingsfråga. Vi kommer fortfarande att yrka fyra procent, sedan får vi se vart vi kommer.
Samtliga arbetsgivarorganisationer inom industrin står bakom budet som innefattar alla motparter, även Pappers. Industriarbetsgivarna framhåller att Sverige och den svenska industrin går mot sämre tider som ett argument för deras lägre bud.
– Sysselsättningen faller inom industrin. Varslen ökar, tillfälligt anställda har minskat och inhyrd personal plockas bort. Inom bland annat stål- och metallindustrin har man gått ner i arbetstid på grund av avmattningen och samstämmiga indikatorer tyder på fortsatta neddragningar, säger Per Hidesten, vd för Industriarbetsgivarna i ett pressmeddelande.
Veli-Pekka Säikkälä säger att även om det funnits en viss avmattning i ekonomin, så har det på sistone kommit positiva signaler. Han hänvisar till ökade aktieutdelningar, stor bilförsäljning och ökad orderingång i Tysklands industri.
– Vi tror att vi har nått botten. Det finns inget som pekar på att vi borde revidera ner våra krav, säger han.
Fackens utgångspunkt när de lade budet på 3-procentiga löneökningar är ett ettårsavtal. Arbetsgivarna ser gärna ett längre, flerårigt avtal.
– Ett längre avtal är stabiliserande för ekonomin. Men då måste arbetsgivarna bjuda till med rimliga nivåer, säger Veli-Pekka Säikkälä.
Han säger att det inte finns en chans att arbetsgivarnas bud kommer att överleva.
– Det kommer att bli tuffa förhandlingar.
Budet från arbetsgivarsidan är inte bara lågt, utan otroligt arrogant. Ser man till hur mycket som vd och styrelsen får i dessa företag så skall alla dem som gjort dessa bonusar och förmåner möjliga, få sin del av kaka för väl uträttat arbete.
Om det inte vore för alla som gör grovarbetet skulle inte dessa vinster vara möjliga. Så ett gammalt ordspråk; En för alla, alla för en. Eller, ingen kedja är starkare än sin svagaste länk. Ha detta i åtanke nu när arbetsgivarna vill sänka fackföreningsrörelsen tillbaka till 1600-talet där arbetaren står med mössan i hand och väntar på grindslanten!
Så upp till kamp med alla medel som finns. Ärliga eller ej. Detta bud har ingen moral eller etisk helhet. Bara arrogans och hån.
För tydlighetens skull så är IAs bud 1,4% höjning av lönekostnaderna, dvs inklusive arbetsgivaravgifter och andra ”lönekostnader”. Det betyder ca 0,7% ner i plånboken för oss arbetare, eftersom inflationen är 1,7% just nu så är det här en lönesänkning på en procent. Äpplen är äpplen och päron är päron även i en förhandling.
Ett skambud. Jag tycker att det är dags att höja budet; begär 5 %. Om de håller fast vid sitt respektlösa förslag; höj kravet till 6 %.
Ett skamligt skambud på 1,4 % av arbetsgivarna, det säger sig självt det kan aldrig accepteras!