Industriarbetarnas tidning
Perspektiv är kommenterande texter. Analys och ställningstagande är skribentens.
11 februari, 2020
Skrivet av Harald Gatu
Perspektiv Kinesiska Geely kan slå ihop sina bägge biltillverkare Volvo Cars och Geely Automotive till ett gemensamt bolag. Ännu ett tecken på att bilindustrin står inför sitt ”iPhone-ögonblick”. Frågan är hur Volvo ska undvika risken att marginaliseras.
När såg du senast en Nokiamobil? Minns du hur en Sony Ericsson eller Motorola såg ut? De försvann så gott som över en natt för tretton år sedan när Apple lanserade sin iPhone. Sedan dess blev sig inte mobilmarknaden sig lik. Gamla tillverkare försvann med sin plötsligt föråldrade teknik.
Allt oftare talas om att bilindustrin närmar sig sitt ”iPhone-ögonblick”. Ett teknikskifte som kommer att ruska om branschen. Framtidens bil spås bli elektrifierad och liknas bäst vid ett datoriserat vardagsrum på fyra hjul.
Att ta steget till det nya – och fortfarande ganska okända – kostar. Miljarder, hundratals miljarder. Därför jagar den investeringsstressade bilbranschen just nu samarbetsprojekt för att dela på tyngande och riskfyllda utvecklingskostnader. I fjol beslutade därför konkurrenter som Volkswagen och Ford att börja samarbeta och just nu håller Fiat Chrysler på att slå ihop sina påsar med franska PSA, alltså Peugeot.
I måndagens gemensamma pressmeddelande från Volvo Cars och Geely Automotive sägs att de strävar mot att ”accelerera finansiella och tekniska synergier”. Alltså samordna sig så att man kan producera mer kostnadseffektivt. I förlängningen väntar en börsintroduktion, både på Stockholms- och Hongkong-börsen, för det nya sammanslagna bolaget.
”En kombination av de bägge företagen kommer att resultera i ett starkt globalt bolag”, säger Li Shufu som är ordförande i Geely Holding Group som äger de bägge bilföretagen. Målet är, säger han, att det nya gemensamma bolaget ska stärka vart och ett av varumärkena utan att särprägeln suddas ut. Underförstått: Volvo ska få fortsätta att vara Volvo och ingenting annat.
Frågan om samgående ska nu utredas fram till senare i år. Att slå ihop verksamheter och hitta samarbeten som sparar pengar påverkar redan Volvo Cars. I fjol kom beskedet att motorfabriken i Skövde lyfts ur Volvo Cars och istället hamnar i ett separat globalt motorbolag inom Geelygruppen.
För varje affär, för varje uppköp som Geelys starke man Li Shufu gör så ökar de bekymrade funderingarna om Volvos framtida ställning inom den svällande och till synes disparata världskoncernen.
Frågan är vilket framtidsperspektiv Geelys starke man Li Shufu egentligen har. Hur vill han bygga sitt bilimperium? Hur ser strategin ut? Till koncernen har han inte bara införlivat Volvo Cars. Han har köpt London taxi och sportbilen Lotus, tagit fram det nya och högst alldagliga bilmärket Lynk & Co, startat det lyxiga elbilsprojektet Polestar och dessutom nu senast varit intresserad av anrika Aston Martin. Plus en hel del andra udda köp som det tyska Volocopter, en slags helikopter vars rotor ser ut som en större rockring.
Rockringshelikoptern till trots, det som har förbryllat mest är beslutet att gå in som största enskilda ägare – i kapital, inte i antal röster – i Volvogruppen. Alltså det Volvo som tillverkar lastbilar och anläggningsmaskiner. Inte nog med det. I samma veva slantade han upp ett jättebelopp och blev med det storägare i Daimler, alltså tillverkaren av de Mercedes som är värsta konkurrent till just Volvogruppens lastbilar och Volvo Cars premiumbilar. Pengar saknades inte, men vad var syftet?
För varje affär, för varje uppköp som Geelys starke man Li Shufu gör så ökar de bekymrade funderingarna om Volvos framtida ställning inom den svällande och till synes disparata världskoncernen. Minnena från tiden då Ford ägde Volvo är knappast uppmuntrande. Då förpassades Volvo till den amerikanska biljättens utmarker, halv bortglömd och kraftigt underinvesterad. Kan det bli samma sak nu? Ju större sammanhang man ingår i, desto större risk för marginalisering.
Men: Volvo Cars intar fortfarande en urstark ställning inom Geelygruppen. De två senaste årens försäljningsrekord inger respekt. I fjol såldes för första gången över 700 000 Volvobilar, året innan bröts 600 000-vallen. Rekord på rekord. Dessutom ger varje såld bil en vinst – över 6 procent i rörelsemarginal – som är aktningsvärd inom den pressade bilbranschen. Så är läget idag. Men så var det där med iPhone och hur man rustar sig för en kommande, kanske brutal omvandling av hela branschen.
I dag säljs inte många elbilar. Ändå håller elbilen på att utlösa stora skälvan i världens viktigaste bilnation Tyskland. Samtidigt har utvecklingen fått EU att brådstörtat damma av en gammal goding: industripolitiken.
Harald Gatu: Beskedet från Volvo Cars är mer än vad tiotusentals anställda i Europas motorfabriker kunnat drömma om.
I elbilssamhället är det de nya företagen som driver utvecklingen. Men vad händer med de tusentals anställda som är beroende av den gamla förbränningsmotorn?
Volvo Cars har tillhört Geely i tio år och bilförsäljningen har slagit rekord på rekord. Det borde vara klang och jubel över jubileet.
I elbilssamhället är det de nya företagen som driver utvecklingen. Men vad händer med de tusentals anställda som är beroende av den gamla förbränningsmotorn?
Facket på Volvo Cars motorfabrik i Skövde är försiktigt positivt till Geelys planer på att lägga tillverkningen av förbränningsmotorer i ett eget bolag – ser möjligheter att växa. Men det finns en oro att man missar elektrifieringen.
Scania och Ikea stöttar svenska Northvolt. Men Volvo Cars väljer asiatiska tillverkare. Europa har hamnat på efterkälken i batteritekniken, skriver DA:s Harald Gatu.
”Ökat konsumenttryck, tuffare miljöregler och bättre batterier. Tre faktorer som får bilindustrin att satsa på elmotorer. Men inget bilföretag har ännu valt att gå på knockout såsom Volvo”, skriver Dagens Arbetes reporter Harald Gatu.
Om två år kommer varje ny Volvobil som lanseras att ha en elmotor. En snabb omställning som kännetecknar Volvo just nu, enligt IF Metalls Marko Peltonen på Volvo Cars motorfabrik i Skövde.
Volvofacket är tillbaka från Kina och Geely. – De är långt efter oss men utvecklingen går rasande fort, säger Mikael Sällström, ordförande i Volvo verkstadsklubb. Ännu vill inte facket säga någonting om hur man ser på Geely som ny ägare till Volvo Personvagnar. Ställningstagandet bedöms som viktigt. Inte minst av Geely själva. Det kinesiska bilföretaget […]
Nu behövs ordentliga satsningar på infrastruktur och kompetensutveckling för att den positiva utvecklingen i norra Sverige inte ska stanna av, skriver Carola Andersson på IF Metall södra Västerbotten.
När Stefan Löfven nu avgår vill jag både tacka och se en efterträdare som kraftsamlar mot ojämlikheten, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.
Att komma till rätta med bristerna i sjukförsäkringen borde ligga högt på varje politikers prioriteringslista. Här är fem konkreta krav från IF Metall.
Den som sliter ut sig och inte kan jobba fram till pensionen bör inte straffas med att bli fattig, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.
Är det verkligen okej så många upplever att jobbet är meningslöst, och – frånsett lönen – gör livet sämre, skriver David Eklind Kloo, författaren till boken Arbetets mening.
Industrin har alltför länge varit en miljöbov men är i dag helt avgörande för att få bukt med utsläppen av växthusgaser, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.
Klimatkrisen ökar pressen på skogen. Hur mycket ska stå kvar för att rädda klimat och biologisk mångfald?
Industrin vill ha mer timmer, så skogen måste växa snabbare. Nära hundra års arbete ligger bakom de nya superplantorna.
Klimatfrågan är ibland obekväm att diskutera men läget är akut. Nu måste vi alla hjälpas åt, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.
Femtio liter soppa för att köra 3,2 kilometer. Mikael Sandbergs motorintresse var inte direkt klimatsmart. Men nu har han byggt om dragstern.
På Adolfssons Skogstjänst delar de anställda på 30 procent av rörelseresultatet. Alla får lika stor del av kakan.
”Personalen blir mer motiverad och det höjer vinsten”, säger vd Johan Adolfsson.
Vill vi ha ett skogsbruk som inte bygger på att migrantarbetare utnyttjas, så måste prispressen upphöra och avtalen följas, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.
Där granarna planterats i sina täta rader kan inget annat växa, skriver Anneli Jordahl.
