Industriarbetarnas tidning

”Jag gillar det kluriga, att lösa saker”

13 mars, 2020

Skrivet av

Natur och industri får inspirera när Bea Olsson skapar. Drivved från Klarälven blir lyktor, lampor och möbler. Här berättar hon om …

Strandfynden

Jag och min mor brukar leta drivved utmed kanten av Klarälven. Vad jag letar efter beror på vad jag ska skapa. Är det runda pinnar, gamla plankor, krokiga pinnar? Ibland hittar jag något som jag känner ”shit vad häftigt”. Det sparar jag till senare. Vi brukar samla på oss ­pinnar och grenar så vi har ett lager hemma att ta av när vi ska göra något. Det blir ofta lampor, lyktor och ljus­stakar.

Att söka det perfekta

Jag gillar det råa och robusta. Hittar jag metall kan jag arbeta in det i min design. En gång gjorde jag en sänggavel av drivved och hittade en gammal planka med handsmidda spikar och ville ha fler. Jag letade länge och hittade till slut några på loppis. Nu vill jag göra ett bord, men jag måste hitta dae perfekta bitarna först. Det är inte lätt, men det är det jag gillar. Alla saker blir unika på något sätt.

Loppisfynd får nytt liv när Bea och hennes mamma gör om dem till lampor. Foto: Øyvind Lund
Att hitta något annat

Det är inte säkert att det blir som jag tänkt. Jag hittar kanske inte just den pinnen som jag vill ha, då får jag anpassa mig efter materialet och tänka om. Jag gillar det kluriga, att lösa saker. Det är kul att få vara kreativ, och ännu roligare att få vara det tillsammans med min mor. Vi brinner för att skapa. Det är ett sätt att må bra, som en terapi för själen.

Beatrice ­Olsson

Ålder: 28 år. Familj: Sambo. Bor: Partille. Yrke: Klichétillverkare/prepress­tekniker på Lexit i Mölnlycke. Fritid: Skapa och designa inredning av äldre saker, bland annat drivved. Roligaste och svåraste som jag skapat: En sänggavel av drivved och gamla handsmidda spikar, ett sängbord av gamla vinlådor. Inspiratör: Min mor.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Far och son tog svart bälte ihop

Far och son tog svart bälte ihop

Pappersarbetaren Stefan Ekdahl och hans pappa Rolf har tagit svart bälte i karate tillsammans.

Benjamin blir en diva på scenen

Benjamin blir en diva på scenen

Traktorfantasten och dragqueen-artisten Benjamin Bryntesson brukar säga att han är en helt vanlig kille i Bengtsfors.

”De kan leva upp till 90 år”

”De kan leva upp till 90 år”

Robert Lustig han tio fåglar och tre katter – och drömmer om flera djur.

Kenneth vill leva på sin bisyssla

Kenneth vill leva på sin bisyssla

Bin är Kenneth Ungers passion. Men med ett stick kan det sluta riktigt illa. Därför är medicinen alltid med i fickan när honungen ska skördas.

”Milou var räddningen då jag mådde dåligt”

”Milou var räddningen då jag mådde dåligt”

Ett bra samarbete mellan hund och människa är inte det lättaste. Maria Mildh antar utmaningen genom att ha kul tillsammans.

”Lediga veckor kan jag vara  med bandet”

”Lediga veckor kan jag vara med bandet”

Är det roligt att spela gitarr? Det ville Eki Kumpulainen ta reda på i sina tonår i Skutskär. Svaret ledde honom upp på scen och ut i världen med bandet Demonical.

”När jag spelar finns bara här och nu”

”När jag spelar finns bara här och nu”

Flöjten och orkestern tar Maina Bejefalk till platser och tillfällen som hon annars inte skulle få uppleva – som kronprinsessans bröllop.

Tommy kör som en borstbindare

Tommy kör som en borstbindare

Skogsarbetaren Tommy Halvardsson är på fritiden en av landets få borstbindare. Han berättar vad som krävs för att göra en ­borste. Och hur han hamnade här.

Nu tändas tusen juleljus för barnen

Nu tändas tusen juleljus för barnen

I över trettiofem år har svetsaren Tommy Wallentin klätt villan utanför Stockholm med tiotusentals juleljus. Nu gör han det för sista gången.

Sofia sadlade om till fransstylist

Sofia sadlade om till fransstylist

Sofia Hansemyr tröttnade på jobbet som maskinoperatör på Sandvik. Hon lärde upp sig till fransstylist, startade en salong och sade till sist upp sig.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Kammaråklagaren: De här ärendena måste prioriteras upp

Varken polis eller politiker prioriterar dödsolyckor i arbetslivet. ”De långa utredningstiderna är oacceptabla”, säger Kammaråklagare Christer Forssman.

Ministern: Företag ska inte leka med människors liv

Straffa företag som försummar säkerheten, och ge skyddsombuden rätt förutsättningar. Så vill arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) förhindra att människor dör på jobbet.

Osäkert anställda vågar sällan larma

Ryckigheten i det nya arbetslivet är en stor för­klaring till varför dödsolyckorna sker. Hur arbetet är organiserat, skriver Elinor Torp.

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Facket måste bli det sammanhang där sorgen kan bearbetas, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.