Vill få bort åldersgränser för avtalspension
IF Metall ska jobba hårdare för att alla ska få avtalspension inbetald hela arbetslivet. ”Det är ruskigt viktigt”, säger Jonas Seppälä som var en av dem som gick upp och talade för motionerna.
Industriarbetarnas tidning
1 juli, 2020
Skrivet av Mikael Färnbo
Pension.Det gäller att ha koll på detaljerna. Stålbolaget Ovako missade pensionsinbetalningar under flera år. Efter försäkringsexperten ”Lärs” detektivarbete sattes 13 miljoner kronor in på de anställdas pensionskonton.
Han heter egentligen Lars Eriksson, men säger man Lärs förstår alla på stålföretaget Ovako Bar i Smedjebacken vem det är man talar om. I byn har han vuxit upp och här har han arbetat som valsare sedan han gick ut plugget 1974. Eller ”kört fram och tillbaka med järnbitar” som han på sitt korthuggna sätt beskriver arbetet. Lärs är ingen som brer ut sig mer än nödvändigt.
Men han är noggrann och rakt på sak. Och det är egenskaper som nu gjort att de anställda på Ovako kan räkna hem 13 miljoner kronor extra på pensionskontot – eller cirka 15 000 kronor per ”kollektivare” på någon av företagets fem produktionsanläggningar i Sverige.
– Jag är så klart glad att vi hittade det här felet. Det blir rätt mycket extra pensionspengar efter några år, särskilt för de som är unga i dag, säger han.
Hur har de tackat dig?
– Nja man har väl fått nån klapp på axeln. Men det är inte många unga som tänker på pensionen, det kanske blir om 30–40 år. Då kanske man får en extra blomma på graven, vem vet? säger han och skrattar.
Jag vill uppmana alla med det röda avtalet att kontrollera inbetalningarna. Vi tror att det kan finnas fler drabbade där ute.
Det var våren 2014 som Lärs en dag loggade in på Fora för att kolla pensionsinsättningarna från arbetsgivaren. Han hade sedan ett antal år intresserat sig för pensionsfrågor och varit klubbens försäkringsansvarige. När han såg summorna på skärmen var det något som inte stämde.
– Jag hade jobbat mycket övertid året innan, vilket märktes på tjänstepensionen. Men jag tyckte att det kommit in alldeles för lite på LP-kontot, säger han.
LP är den så kallade livsarbetstidspremien som bland annat ingår i stål- och metallavtalet – det ”röda avtalet” – och innebär att arbetsgivaren sätter av en premie på 4 procent av den anställdas lön. Från och med årsskiftet 2012 skulle beräkningen av LP-premien även innefatta till exempel övertid. Det hade lönekontoret på Ovako missat. Men inte Lärs.
– Jag såg direkt att det inte stämde. Kollade med några andras konton och det var likadant där, säger han.
Facket framförde sin misstanke till arbetsgivaren. De övriga fackklubbarna runt om i landet gav Smedjebacken mandat att föra även deras förhandling. Företaget återkom snart med besked: Lärs hade rätt. De hade gjort fel.
– De förklarade det med den mänskliga faktorn. På något sätt hade det fallit mellan stolarna, säger han.
Storleken på den summa som fattades var företag och fack snabbt överens om. Men sedan återstod en förhandling om den värdeökning som pengarna skulle ha haft om de legat i fonder under tiden. Företaget ville räkna på värdeökningen i AMF Traditionell Försäkring som haft en blygsam ökning, medan facket ville räkna på de fonder med högre avkastning och som de flesta valt att flytta sina pengar till.
Efter fyra sittningar landade överenskommelsen någonstans i mitten. Men då upptäckte Lärs att de inte hade räknat med den dominoeffekt på avkastningen som sker år för år.
– Vi var ju på tårna och räknade på allt de kom tillbaka med. Så vi såg snabbt att de hade missat att räkna på att avkastning från första året även är med i beräkningen av avkastningen för det andra året och så vidare, säger Lärs.
Efter en del andra tekniska problem som att Fora till en början inte accepterade extra inbetalningar – en förhandling IF Metalls huvudkontor fick hjälpa till med – så har nu alla kollektivare på Ovako fått sina pengar. Lärs är nöjd med utfallet, men misstänker att det kan vara fler arbetsgivare än Ovako som gjort fel.
– Jag vill uppmana alla med det röda avtalet att kontrollera inbetalningarna. Vi tror att det kan finnas fler drabbade där ute, säger han.
Vilken tur att inte någon av de anställda hade tidsbegränsat uppehållstillstånd dvs var s.k. arbetskraftsinvandring! Om någon hade varit det så hade detta arbetsgivaremisstag kunnat lett till att Migrationsverket hade beslutat om utvisning. Så märklig är den nuvarande svenska lagstiftningen för arbetskraftsinvandringen.