Industriarbetarnas tidning

”I ambulansen ber jag om att få somna”

11 september, 2020

Skrivet av

Böcker. Författaren Patrik Lundberg läste Édouar­d Louis uppgörelse med klassamhället Vem dödade min far och skrev en bok om sin mamma. DA:s Anne-Marie Höglund läser den och minns sin egen pappas självmord.

Illustration: Anne-Marie Höglund.

”Det är så deppigt”, säger mamma i telefon. Vi har förbjudit henne att åka och handla, en sån vardaglig grej hon älskar. Hon har inte kramat sina barnbarn på hela våren. Att vara pensionär och bo på landet blir ensamt i en pandemi.

I juli kan vi äntligen ses. Vi plockar blåbär. I skogen blir allt bra, ljuvlig samvaro med naturlig distans. Vi skrattar åt det långa handtaget som pappa byggde på bärplockaren. Fyller hinkar och korgar. Älskade mamma. Hon plockar mest men jag får allt.

Hemma igen städar jag förrådet och lyssnar på journalisten och författaren Patrik Lundbergs Sommar i P1. Jag hör berättelsen – samma som i hans nya bok Fjärilsvägen – om en mamma som sakta bryts ner av stress, utmattning, fattigdom och depression, och dör alldeles för tidigt.

Samtidigt, i lådorna längst in i förrådet, hittar jag mina egna bilder från en katastrof: En pappa som plötsligt dör. Liksom Patrik Lundbergs mamma född in i folkhemmets och möjligheternas Sverige på femtiotalet.

Åtta år i folkskola och rakt ut i arbetslivet.

En varm, solig söndag i augusti 1999. Jag ska snart fylla 25 år och halvligger på trottoaren utanför mitt barndomshem. Den första ambulansen har åkt iväg med pappa efter att min bror och vår granne försökt återuppliva honom. Det är första gången jag sett vår granne springa – han sprang så fort över gatan. Pappa i röd t-shirt om jag inte minns fel, 48 år gammal.

Första delen av vårt liv är slut och vi väntar på den andra ambulansen.
Det tar sån tid och det är så svårt att finnas.
Så kommer den.

Ambulansföraren har så mycket tårar i ögonen. Den medkänslan betyder så mycket då och efteråt och fortfarande – och jag har tänkt att någon gång vill jag säga det till honom, men det kräver efterforskningar och har inte blivit av.

I ambulansen ber jag om att få somna men det får jag inte. Min lillebror som precis blivit vuxen sitter hukande över båren där jag ligger. Trädtoppar utanför fönstret längs motorvägen.

Andra delen i livet. Första tiden bara smärta och skuld. Varför såg jag inte? Varför var jag så otacksam när han hade dubbla jobb och gjorde allt för att vi skulle ha det bra?

Varför skämdes jag över skitsaker – som våra gamla bilar, att han skulle bygga allt själv och alltid hade garage­smutsiga händer och skrattade så högt – när jag egentligen mest var stolt?

Frågade jag ens om hans nya jobb och hur det var att veckopendla till Oslo och bo ensam – han som knappt varit utomlands?

Varför visade jag inte mer hur mycket jag älskade och uppskattade honom?
Ringde jag ens till Norge?

Med tiden och all hjälp: Smärta och skuld bleknar, sorg och saknad får mer plats. Det är två rundare S, lättare att leva med.

I slutet av sommaren låter mamma gladare. Hon har varit hos frissan för första gången på ett halvår. ”Hon hade visir ner till magen och tog bara in en kund i taget.”

Patrik Lundberg skriver i boken till sin mamma: ”Sista gången jag såg dig i livet förstod jag att du var död. Det var sommar.” Hennes ögonvitor hade gulnat och buken svullnat upp. Hon led av torgskräck och panikångest.

Jag tänker på pappa: ”Sista gången jag såg dig i livet förstod jag ingenting. Det var sommar.” Han hade köpt nya byxor och jag sa att de var fina.

Jag tror vi kramades.

Fjärilsvägen

Patrik Lundberg
(Albert Bonniers förlag)
Birgitta Lundberg levde ett gott liv med familj, Volvo och villa på Fjärilsvägen i Sölvesborg. Sedan kom 1990-talet med finanskris, skilsmässa och stress, och allt rasade. Boken är en kärleksförklaring till en mor som offrade allt för sina barn och själv gick under.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Det började som ren självterapi”

”Det började som ren självterapi”

Industriarbetaren Tommy Jeansson har skrivit självbiografin ”Ett myteri inifrån”, om att leva med psykisk ohälsa i 56 år utan att veta om det.

Kylig spänning på hemmaplan

Kylig spänning på hemmaplan

DA:s deckarexpert Lennart Lund tipsar om snörika platser för den som inte tar sig hemifrån.

Vilka krav ska man ställa på den som inte orkar leva?

Vilka krav ska man ställa på den som inte orkar leva?

”Vi tog inte ansvar för Aref eller Ali, utan de dog, Morgan Johansson”, skriver Elisabet Rundqvist.

Viktigt att förstå hur missbruk fungerar

Viktigt att förstå hur missbruk fungerar

Det är viktigt för anhöriga att förstå hur lite man kan påverka sjukdomen – och att man har rätt att må bra själv.

Förbannade medberoende

Förbannade medberoende

Skrivandet och jobbet hjälpte Daniel Sundström efter att hans bror dött av en överdos

Den ständigt aktuella liberalen

Den ständigt aktuella liberalen

I en tid när liberalismen sällan betonar människors ekonomiska möjligheter att uppnå frihet behöver vi Kerstin Hesselgren, skriver författaren Jan-Ewert Strömbäck.

”Inte konstigt att vi är rädda – vi är ju människor”

”Inte konstigt att vi är rädda – vi är ju människor”

Kanske kan våra inre känslostormar peka oss i en ny riktning, skriver Daniel Mathisen.

Var detta allt som blev efter metoo?

Var detta allt som blev efter metoo?

Nu rannsakar sig medierna efter metoo. Men vad har hänt på alla andra arbetsgolv i Sverige?

Från ljus till mörker – till ljus igen

Från ljus till mörker – till ljus igen

Följ med till Olofström och möt Tommy Jeansson, som har adhd och bipolär sjukdom, och har valt att vara öppen med sin psykiska ohälsa.

De visste hur man landar i sig själv

De visste hur man landar i sig själv

Vi kämpar med vår mindfullnes i nedlagda industrilokaler. Männen som en gång jobbade där visste bättre än så, skriver Håkan Wågvi, arbetsterapeut och tidigare industriarbetare.

Sjuka Samhall

Otryggt att jobba helg med hjärtfel

Otryggt att jobba helg med hjärtfel

Per har ett medfött hjärtfel. I åtta år har han försökt få Samhall att satsa på att utbilda de anställda i hjärt- och lungräddning.

Samhall i Umeå:  Vi följer Folkhälso­myndighetens riktlinjer

Samhall i Umeå: Vi följer Folkhälso­myndighetens riktlinjer

Andreas Zittra, områdeschef och affärschef på Samhall i Umeå, svarar på kritiken om bristande skyddsutrustning och utbildning för de anställda.

Dagens Arbete granskar Samhall

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Larmade om brister – ärendet lades ner

Larmade om brister – ärendet lades ner

Richard Fredriksson slog slår larm om arbetsmiljön på Samhall redan i april 2020. Åtta månader senare lades ärendet ner.

Hon städar äldreboenden utan skydd

Hon städar äldreboenden utan skydd

Lulu städar flera olika äldreboenden. Utan skydd. Hon är orolig både för den egna hälsan och för att smitta de gamla.

Nettan: Vi väntar fortfarande på riktiga masker

Nettan: Vi väntar fortfarande på riktiga masker

Nettan städar i polishuset, men får bara ett visir som skydd. ”Vi städar ju med vatten. Det stänker”, säger hon. Som skyddsombud känner hon sig motarbetad av företaget när hon påpekar brister.

Får inte desinficera bilarna – ”ratten torkar ut”

Får inte desinficera bilarna – ”ratten torkar ut”

Samhalls bilar får under pandemin inte rengöras med något annat än en fuktad trasa. Medel förstör interiören.

Samhall i Sörmland: Vi har gjort så mycket vi kan

Samhall i Sörmland: Vi har gjort så mycket vi kan

Anställda på Samhall i Sörmland kritiserar att de skickats ut under coronapandemin utan rätt skyddsutrustning. Fredrik Nilsson, distriktschef Sörmland/Gotland, svarar.

Samhall har städat bort sin själ

Samhall har städat bort sin själ

Människovärdet offras på vinstmaximeringens altare, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.